Tamar Valley Wines

Vaknade tidigt, igen. Men inte fullt lika tidigt som igår!

Mamma hämtade mig för frukost vid 8, för att få en liten paus innan dagens höjdpunkt, viner.

10.45 kom vår minibus och hämtade oss (skulle komma kl 11, men vi var ute i god tid). Sen körde vi runt stan för att plocka upp resten av vårt resesällskap. Full buss med max 13 gäster.

Fyra vingårdar stod på agendan, och totalt testade vi runt 20 viner.

Tasmanien är känt främst för chardonnay (som folk i bussen tydligen avskydde) och pinot noir. Och sen mousserande viner baserade på dessa druvor.

De mousserande var riktigt bra, men påminde ofta om äppelcider. Men lyxigare. De flesta av Tasmaniens vingårdar är i förskolestadiet jämfört med resten av Australien/världen. De har inte hållit på så länge. För 80 år sedan var det i stort sett bara äpplen som odlades här.

Det som dock imponerande på mig  gällande deras mousserande viner, var att de alla följde champagne-metoden och inte (vad jag hört tidigare) tillsatt bubblor manuellt.

Kommer att skriva egna sidor om vingårdarna nästa helg. Länkar till dessa sidor då.

Vi hade ett kul gäng, men varierande individer. Jag föredrar vinprovningar där det bara är jag och mamma framför att sitta 13 vid bordet och prova (mer personlig service då), men trots detta blev det en riktigt bra dag.

Vin, massor med vin

Efter frukosten var avslutad började jag ringa runt till leverantörer som erbjöd resor till vingårdar. Vi hittade två när vi gjorde research igår kväll, så jag passade på att ringa den första leverantören vi hittade (försökte även igår kväll, men då gick det inga signaler fram).

Men idag hade vi alla rätt. Eloise svarade snabbt, men det visade sig vara fullbokat imorgon, lördag. Lite på volley slängde jag ut frågan om hon hade tid idag. Efter någon sekund kom svaret. Ja, det ska vi kunna ordna!

Kl 10.15 hämtade hon upp oss på vårt hotell för en dag i vindistriktet Murrumbateman. Vi besökte tre vingårdar, kommer att skriva specifika sidor om dessa gårdar inom de närmaste dagarna. Eden Road (min favorit), Clonakila samt Four Winds Winery (där vi åt en sen pizzalunch). Alla gårdarna hade sin stil.

Canberras vinregion består av småproducenter, ofta familjeägda, där årgångarna beror på väder och vind. 2019 var ett jättebra vinår här, 2020 drunknade så det finns få viner för det året. 2021 och 2022 var regniga, så dessa viner har inte fullt lika robust smak. 2023 verkar bli ett bra år.

Och det är detta som är så speciellt med Canberras vinregioner, vindruvorna manipuleras inte för att alla årgångar ska smaka samma.

Känner du till Yellowtail? Finns på systembolaget hemma i Svea rike. Typ som Lindemans eller Jacobs Creak. Tänkt dig Yellowtails viner som Coca Cola. De ska smaka på ett visst sätt. När Yellowtail framställer sina viner säkerställs det att varje merlot smakat som förra årgången. Om något skiljer sig så korrigerad detta.

Detta är anledningen till att jag gilla de små vingårdarna. Jag skulle aldrig få för mig att besöka de gigantiska vinproducenterna när jag är i Australien, som t.ex. Lindemans, inte för att de är dåliga på något sätt, men det finns hemma. Visst har de årgångar och viner som inte finns hemma, men för mig känns det som svenska turister som begär att det ska finnas svenskt kaffe på destinationen

Mer information kommer, men om du har vägarna förbi Canberra och vill testa viner så rekommenderar jag starkt Vines & Wines, specifikt Eloise. Kunnig, trevlig och framförallt inte pushig någonstans.

Två vingårdar senare

Klockan är 12.23 och vi har just lämnat vingård nr 2. På första vingården serverades vi av en kvinna i 50-års åldern som verkade provat sina egna viner på morgonen. På andra vingården fick vi vin av en trevlig skotte.

Just nu känner jag mig lite tipsy och snurrig. På andra vingården var jag till och med tvungen att hälla ut vinet efter första munnen, det var gott men jag kände att jag är lite för gammal för att bli full vid 12-tiden…

Vinprovning i Yarra Valley

Efter en kylig natt är vi nu påväg till vingårdarna i Yarra Valley. Vi har försökt hitta ett par små vingårdar, med namn och etiketter vi inte känner igen, att besöka idag. Sen bär det av till Melbourne för att göra stan osäker…

När det gäller vinprovning och hitta rätt gårdar att besöka är vanligtvis ett av kriterierna att den inte är så jättestor. Jag menar, hur kul skulle det till exempel vara att gå in på t.ex. Lindemans? Man får prata med personal, kunnig personal, men man får inte rikigt den insikten i den dagliga verksamheten på ett sådant jättestället. Sen är det ju inte heller lika kul att köpa vin där som jag i stort sett skulla kunna köpa hemma på Systembolaget. Ok, inte alla sorter finns på Systembolaget, men ni förstår min poäng.

Jag tycket att det är extra kul att få småprata med ägaren samtidigt som jag provar deras viner, fråga vilken mat det skulle passa till och köpa med en flaska med historian bakom den (och dela med goda vänner som uppskattar kvalitet lika mycket som jag, ni vet vilka ni är!).

Lär mer om Yarra Valley