Ja, då var det dags för träning. Jag är EXTREMT otränad. Det handlar mycket om lathet, gillar att träna med har svårt att komma iväg. Den ursäkten funkade inte idag. Jerry, mammas PT kom hit och vi tränade på hennes uppfart.
Som vanligt tog jag ut rörelserna, men försöker att undvika att ta i för kung och fosterland. Men jag vill att det ska kännas i kroppen efteråt. Och det gjorde det.
En av övningarna var situps (konstigt nog), och såg då huset från en annan vinkel.
”Mamma, hur länge har ni haft den där vindflöjeln” frågade jag som aldrig sett den förr. ”Fungerar den?” Mamma tittade på mig ovj svarade ”sen vi flyttade in”. Du får ett helt nytt perspektiv på världen när du ligger på rygg på udda ställen.
Nåväl, hård träning belönades med lunch på Sushi Train, där du själv väljer vilka bildar du vill ha. Hög kvalité på sushin, stor variation på bitarna och åh så gott.
P.S. Grattis på 45-årsdagen kära broder!


















