Specialkost eller inte specialkost på flyget

När jag hör specialkost på flyg tänker jag ett vegetariskt alternativ. Vegetarisk mat är inte ett alternativ för mig, jag ser grönsaker som tillbehör.

Men nu reser jag med Emirates och de är väldigt frikostiga med sin specialkost. Det finns vanligt flera typer av vegetarisk kost, kryddfri kost, laktosfri kost, glutenfri kost, fisk och skaldjurskost för att rapa upp några.

Fördelen med specialkost är som ni alla vet är att du får maten först. Du behöver inte sitta och vänta på din tur, du behöver inte vlja vilken rätt du önskar för att sedan få beskedet att den tagit slut.

Och ännu mer drama

Och filmresan, annars känd som flygresan, avslutades med följande kulturella filmer…

Hope Springs – avslutet av filmen fick tårarna att rinna. Riktigt fin historia.

Black Swan – har nu äntligen sett detta drama med Natalie Portmann i huvudrollen. Vilken film, har du inte sett det tycker jag att du ska göra det!

Arbitrage – och vi går vidare med ännu ett drama, detta med Richard Gere och Susan Sarandon. Inte allt för engagerande, men i brist på annat duger det.

End of watch – polisfilm, action med Jake Gyllenhaal, stängde av efter 20 min.

Madagaskar 3 – äntligen en kul film fylld med skratt och visomar, fick bl.a. lär mig att bara människor och pingviner kan köra bil?

To Rome with love – sista filmen i serien, en Woody Allen-film om olika kärlekshistorier i Rom. Hann inte se klart filmen, men helt ok…

Drama, drama, drama

Hade hoppats på en riktig filmorgasm, och massor av filmer har det blivit. Men kanke inte de bästa filmerna…

The Master – tungt Oscarsnominerat drama med bl.a. Joaquin Phoenix och Philip Seymour Hoffman. Mycket välagerad men lite för dramigt fö min smak.

The Watch – efter det tunga dramat kändes det dags för en komedi, men så blev det inte riktigt. Blev mest bara töntigt.

The Words – romantiskt drama, blev dock tvungen att ta en break mitt i filmen för att slumra lite. Bra film dock, men sorglig.

Trouble with the curve – första riktigt bra film på resan, Clint Eastwood och Amy Adams i film om baseball, familj och relationer.

The perks of being a wallflower – drama om high school, coming of age med bl.a. Emma Watsn (Harry Potter). Förvånansvärt bra och gripade, trots min höga ålder…

Robot and Frank – annonseras som komedi, men kändes mer som ett drama om Frank som på äldre år börjat tappa minnet. För att hjälpa honom köper hans barn en Robot-sjukvårdare att ta hand om honom och laga mat/städa.

Hope Springs – ännu ett romatiskt drama (måste hitta lite mer fartfyllda filmer mellan Singapore och Sydney. Meryl Streep och Tommy Lee Jones spelar ett par som önskar få tillbaka gnistan i förhållandet med hjälp av Steve Carell. Har 42 minuter kvar att se nör jag går ombord igen.

So far so good

Känner mig lite lugnare nu, var ett nervöst bra när Pascal, min barndomsväns make, kom och hämtade kl 12. Orolig över att bagaget vägde för mkt (17.6 kg), att jag inte skulle gå mina gångplatser, att jag fastnar i gränskontrollen (fastnade istället i metalldetektorn, men det är en annan historia) och orolig över att ha glömt något.

Jag glömde något! Har ingen riktig bh med mig, bara sportbhn som jag reser i. Får köpa ny i Sydney, stackars mig 😉

image

Planering – 12 dagar kvar

Badrummet hemma hos mamma börjar ta form, toatank är installerad och badkaret står på sin plats. Går allt enligt planerna är badrummt klart till min ankomst om två veckor. Så kort tid är det kvar, om mindre än två veckor är jag där.

Men innan avgång ska svenska ”delicatesser” som t.ex. ljus matlagningsirap och torkade enbär inköpas (och det ska tas reda på vad enbär heter på engelska). Badkläder ska dammas av och väska ska packas. Sen kommer den nästan 27 timmar långa resan, inklusivet ett par timmar på Heathrow. Självklart har jag ljuvkikat på vilka filmer som visas på planet. Vad sägs om t.ex de Oscarsnominerade Argo och Lincoln? Borde kunna hinna med 10-12 filmer på vägen till Australien…

Pass, pengar och p-piller

Pass – check, nytt pass fixat
Pengar – hmm, mer vore trevligt, mer är alltid bra
P-piller – inte nödvändigt för resan, ska ju trots allt hälsa på mamma, syster och bonuspappa!
Visum – check, och beviljat även denna gång
Kattvakt – check, underbara Lotta och Peter tar hand om mina små liv. I deras hem blir man som katt såväl uppskattad som bortskämd.
Flygbiljett – ännu inte klar, men det lutar mot Qantas A380 igen, är nästan löjligt förtjust i flygplanet, storleken på säterna, stora utbudet på filmer samt tv-skärmen om är lika stor som min iPad.

Snart bär det ännu en gång iväg till landet Down Under.

På väg hem igen

Tänk attt en månad kan gå så snabbt. Nu sitter jag här på flygplatsen och väntar på att boarda mitt plan till London…

På fredag är jag på jobbet igen, då sitter en solkysst, utvilad och blond skönhet på plan 3 när ni kommer till jobbet. Som om ingen tid gått alls.

Om en timme lyfter Airbus A380 med mig som passagerare. Så snart jag satt mig på planet kan jag börja mitt filmmaraton. Wish me luck!

Vad *** är klockan?

Lite förseningar på planet från Singapore gjorde att jag kom till Sydney lite senare än väntat, men väl där var det lätt att hitta mamma och Emelie. Emelies kryckor gjorde henne helt unik 🙂

Väl hemma hade klockan redan hunnit bli halv elva på kvällen (13.30 svensk tid) och jag kände mig hyffsat pigg trots lång resväg. Passade på att packa upp presenter till mamma och Emelie och sen umgås lite med min skadade syster. Läggdags blev midnatt, och då slocknade jag snabbt.

Vaknade gjorde jag ett par gånger under natten och då kom den oväntade (?) frågan, ”vad är klockan?” Första gången var den 04.30 och när jag vaknade till på allvar var den 09.30. Inte så farligt eller hur? Det visade sig att min klocka spelade ett lite spratt på mig, den visade sig vara 12.30 istället… Morr, morr. morr. Nu är mobilen i alla fall inställd på rätt Aussietid.

London-Sydney

Jag gillar film och vet av erfarenhet att det brukar finnas massor av film på planet. Jag hade till och med varit inne på Qantas hemsida för att se vilka filmer som visades. Dessa stämde bara delvis överens med verkligheten.

Verkligheten bjöd istället på många, många, många fler. Av erfarenhet vet jag att det är svårt för mig att hålla mig vaken för att kolla på drama eller allt för invecklade thrillers. Med det fanns många komedier att titta på. Jag vill nämnligen inte slumra på planet, jag får ont och mår dåligt efteråt. Med andra ord inte bra.

London-Singapore

Crazy stupid love – chamig romantisk komedi
Contagion – drama om virus som dödar (gjorde mig lite smått paranoid då det hostdes en del på planet, var för övrigt inget att hänga i julgranen)
What’s your number? – ännu en gullig romanisk komedi
Real steel – action om robotar som slåss (styrs av människor), förvånansvärt bra 3 stjärnor
Rise of the planet of the apes – ville se denna på bio, men det blev aldrig av, mycket underhålle
Just go with it – you guessed it, ännu en romantik komedi
Puss in Boots (första halvan)

Singapore-Sydney

Puss in Boots (andra halvan) – urgullig teknad film om mästerkatten i stövlar
The hangover Part 2 – komedi om svensexa som slutar illa
Trespass – thriller, inte tillräckligt mkt spänning, och efter att ha varit vaken över 20 timmar slumrade/spaceade jag bort delar av filmen
Our idiot brother – komedi, ganska gullig om dumsnäll kille som bra vill väl
Glee the musical – jag erkänner, jag gillar musikn från Glee (handlingen är rätt töntig, men sångerna är fenomenala). Denna film, en blanding av konsert, dokumentär och lite intervjuer med karaktärerna fråb Glee (som karaktärer, inte skådespelarna bakom rollerna) var inte riktigt min grej, bytte film efter ett tag…
Something borrowed – och bytte till resans sista film, ännu en söt romantisk komedi

Förseningar, is i magen eller oro?

Två timmar på Heathrow är ungefär vad som behövs om man ska byta plan. På hemvägen brukar jag ha lite mer tidsmarginal då det ofta är då jag brukar drabbas av förseningar.

Men ibland så går allt bara fel. Strax efter bordingen var avslutad berättade kaptenen för oss att det var kraftig dimma i London. På grund av detta fick vi en senare avgångstid, 50 min senare. Detta skulle minska min Heathow tid till 70 min.

Har du inte var på Heathrow tidigare, eller inte behövt byta terminal, så kan jag glatt meddela att flygplatsen är enorm! Fem stora terminaler med gångtid på 10-20 min för att komma till ätt gate, och buss för att ta sig mellan terminlerna.

Slutet gott, allting gott. Vi hade vinden med oss och landade max 15 min sent, men oron var med hela sträckan