Tamar Valley Wines

Vaknade tidigt, igen. Men inte fullt lika tidigt som igår!

Mamma hämtade mig för frukost vid 8, för att få en liten paus innan dagens höjdpunkt, viner.

10.45 kom vår minibus och hämtade oss (skulle komma kl 11, men vi var ute i god tid). Sen körde vi runt stan för att plocka upp resten av vårt resesällskap. Full buss med max 13 gäster.

Fyra vingårdar stod på agendan, och totalt testade vi runt 20 viner.

Tasmanien är känt främst för chardonnay (som folk i bussen tydligen avskydde) och pinot noir. Och sen mousserande viner baserade på dessa druvor.

De mousserande var riktigt bra, men påminde ofta om äppelcider. Men lyxigare. De flesta av Tasmaniens vingårdar är i förskolestadiet jämfört med resten av Australien/världen. De har inte hållit på så länge. För 80 år sedan var det i stort sett bara äpplen som odlades här.

Det som dock imponerande på mig  gällande deras mousserande viner, var att de alla följde champagne-metoden och inte (vad jag hört tidigare) tillsatt bubblor manuellt.

Kommer att skriva egna sidor om vingårdarna nästa helg. Länkar till dessa sidor då.

Vi hade ett kul gäng, men varierande individer. Jag föredrar vinprovningar där det bara är jag och mamma framför att sitta 13 vid bordet och prova (mer personlig service då), men trots detta blev det en riktigt bra dag.

Chateau Tanunda Old Vine Experience

Vin är gott, vin är livet. Dyrt vin är fantastiskt.

Dagens aktivitet var vinprovning av en av mina favorit ingångar, Chateau Tanunda i barossa valley (South Australia, utanför Adelaide). Förra året såg jag och mamma att denna vingård har en cellar door i Sydney. Men det var i slutet av min vistelse.

Idag var det äntligen dags. Jag bokade den dyrare provningen med viner från deras gamla vinrankor, 50, 10 och 150 åriga vinrankor. Flaskor i denna serie görs i extremt begränsade mängder, varje flaska har därför flaskans nummer. Jag köpte en flaska shiraz från den 50-åriga serien (2019) med nummer 00934.

Och eftersom mamma är med i kundklubben så fick vi vinet lite billigare. Och eftersom vi var så trevliga, tacksamma och glada (och få hade bokat vinprovning kl 16) så fick vi prova två ytterligare viner. Ett mousserande kallt shiraz (ljuvligt) och ett glas Tawny (port från annat ställe än Portugal). Båda dessa extra vinerna flyttar hem till mig.

Vinprovning Chateau Tanunda Sydney

Vin, massor med vin

Efter frukosten var avslutad började jag ringa runt till leverantörer som erbjöd resor till vingårdar. Vi hittade två när vi gjorde research igår kväll, så jag passade på att ringa den första leverantören vi hittade (försökte även igår kväll, men då gick det inga signaler fram).

Men idag hade vi alla rätt. Eloise svarade snabbt, men det visade sig vara fullbokat imorgon, lördag. Lite på volley slängde jag ut frågan om hon hade tid idag. Efter någon sekund kom svaret. Ja, det ska vi kunna ordna!

Kl 10.15 hämtade hon upp oss på vårt hotell för en dag i vindistriktet Murrumbateman. Vi besökte tre vingårdar, kommer att skriva specifika sidor om dessa gårdar inom de närmaste dagarna. Eden Road (min favorit), Clonakila samt Four Winds Winery (där vi åt en sen pizzalunch). Alla gårdarna hade sin stil.

Canberras vinregion består av småproducenter, ofta familjeägda, där årgångarna beror på väder och vind. 2019 var ett jättebra vinår här, 2020 drunknade så det finns få viner för det året. 2021 och 2022 var regniga, så dessa viner har inte fullt lika robust smak. 2023 verkar bli ett bra år.

Och det är detta som är så speciellt med Canberras vinregioner, vindruvorna manipuleras inte för att alla årgångar ska smaka samma.

Känner du till Yellowtail? Finns på systembolaget hemma i Svea rike. Typ som Lindemans eller Jacobs Creak. Tänkt dig Yellowtails viner som Coca Cola. De ska smaka på ett visst sätt. När Yellowtail framställer sina viner säkerställs det att varje merlot smakat som förra årgången. Om något skiljer sig så korrigerad detta.

Detta är anledningen till att jag gilla de små vingårdarna. Jag skulle aldrig få för mig att besöka de gigantiska vinproducenterna när jag är i Australien, som t.ex. Lindemans, inte för att de är dåliga på något sätt, men det finns hemma. Visst har de årgångar och viner som inte finns hemma, men för mig känns det som svenska turister som begär att det ska finnas svenskt kaffe på destinationen

Mer information kommer, men om du har vägarna förbi Canberra och vill testa viner så rekommenderar jag starkt Vines & Wines, specifikt Eloise. Kunnig, trevlig och framförallt inte pushig någonstans.

Adelaide Hills vingårdar – med Trailhoppers

Ny dag och nytt vindistrikt. Här valde vi ett annat tillvägagångssätt för att besöka vingårdarna. Vi valde Trailhoppers. Innan vi går in på dagen som sådan vill jag bara lägga till att det duggregnat i stort sett hela dagen. Därav få bilder.

Trailhoppers fungerar lite som turistbussarna som finns i nästan varje storstad, du kan hoppa på och hoppa av bussen. De har ca 10 vingårdar som de skapat en relation till, där kvaliteten och utbudet kontrollerats noga av anordnarna.

Trailhoppers göra och inte göra:
Bli inte full, detta är inte en fylleris
Var i tid
Du kan max besöka 4 ställen á 1 h, alt 3 ställen med lunch på 2 h
Bestäm i förväg vilka vingårdar du vill besöka
Bestäm i förväg vid vilket stop du vill äta, boka bord, och var tydlig med om det är 1 h för lunch eller 2 h

Vi hämtades utanför ett annat hotell strax efter 10 för vår resa till Adelaide Hills och vingårdarna. Schemat för oss var Hahndorf Hills, Bird in Hand 2 h med lunch och avslutningsvis Petaluma Wines.

Alla vingårdar förde med sig något nytt för oss Hanhdorf Hills hade en druva, Gruner, som jag inte medvetet testat förr. Riktigt gott, och ska tydligen passa till allt!

Bird in Hand var den vingården mamma ville komma till. Främst för att det brunnit där, och ja, vi såg spår av bränderna här. Men vingården hade inte blivit drabbad av bränderna i någon större utsträckning, däremot riskerar de årets skörd pga alla aska som lagt sig som ett lager och ev. trängt sig in i druvorna. Det återstå att se hur 2020-skörden blir. Stora höjdpunkten här var definitivt deras charkbricka. Den var stor nog att mätta ännu en person, men mamma och jag tryckte i oss allt tillsammans men en flaska rosé (som för övrigt var supergod). Vinprovningen var som de brukar vara på lite större ställen, professionell men inte alltför personlig.

Sista vingården för dagen, och kanske denna resa, blev Petaluma Wines. Här hade vi bokat en sk Wine Flight, en vinupplevelse. Fokus var på Chardonnay. Vi fick fem stora kupor med olika chardonnay från Adelaide Hills och Piccadilly Valley (som gick att se från uteplatsen). Riktigt kul att få gå igenom dessa på egen hand, och sedan gå tillbaka till början för att se testa en andra gång innan beslut om och vad som är bäst. Lite opersonligt kanske, men väldigt trevligt.

Trailhoppers som vintur
Måste avsluta med en kort analys av Trailhoppers. Om du inte själv kan ta dig från vingård till vingård, och inte har massor med pengar att lägga på privata vinturer, så rekommenderar jag detta. De är extremt professionella, trevliga och håller tiden. Fram till efter lunch igår var det osäkert om det skulle bli någon resa pga lågt deltagande (jag, mamma och en främling). Detta kommunicerades till mig på ett bra och proffsigt sätt. Sedan hade vi turen att en kvartett dök upp i sista sekunden så resan blev av. Även detta kommunicerades med oss. Sen blir det som du gör det. Jag kan i alla fall säga att jag starkt rekommenderar denna tjänst.

Har länkat till mer information om gårdarna i texten, men du hittar detta även nedan:
Mer om regionen Adelaide Hills
Hahndorf Hills
Bird in Hand
Petaluma Wines

En dag i Barossa Valley – vin och mat

Första vingården var den efterlängtade Chateau Tanunda
Vinet var riktigt gott, och vingården var gigantiskt. Innan vinprovningen så tog vi en tur runt provningsrummet för att ta del av lite historia. Fanns även riktiga vinkällare, jag vill ha en sådan!


Läs mer om Chateau Tanunda här

Paus, med lunch
Från Chateau Tanunda bokade vi en resa med Keoride för att komma vidare till nästa stället. Vi hamnade på Ember Pizza för lite lunch innan nästa vinprovning. Och så berättade servitrisen om avsmakningsmenyn, testa lite olika rätter från regionen. Det låter bra, men oj så mycket mat det var. Men så gott. Och Ember Shiraz var underbart till detta.

Nästa vingård, First Drop
Det jag tycker är extra roligt med att besöka vingårdarnas celler doors är hur olika de är. Denna Celler Dorr var som ingen annan jag någonsin besökt. Det var som ett stort högt plåtskjul. När vi kom dit blåste det regält ute, hela huset skakade. Och sen kom regnet, riktigt spöregn. Det blev riktigt mysigt med allt detta regn på plåttaket.

Vi provade igenom hela serien vin, och fick även möjlighet att testa ett riktigt fantastiskt vin som jag tyvärr inte kunde köpa. 1400kr är lite för mycket för mig. Extremt kunnig personal som verkligen kan sina viner, och varje vin kommer med sin egen historia om hur den fått sitt namn. Min favorithistoria var den om deras vanliga Shiraz, Mother’s Milk. Kommer i en trevlig gammeldags mjölkflaska. Riktigt kul. Varmt rekommenderad.


Läs mer om First Drop Wines här

Sista vingården, Kaesler Wines
Blev rekommenderad att besöka denna vingård av Barossa Valley Information Centre när vi sa att vi ville besöka små familjeägda vingårdar.

Stället var ganska full när vi kom, med fulla människor. Folk som fått lite för mkt att dricka under dagen. De ombads att inte mata hunden, men trotsade det. Och drack massor med vin. Men inte allt vin, vissa viner gömdes.

När bussturen med vindrickare lämnade stället kunde vår värd ge oss all uppmärksamhet. Ett par kineser hade också dykt upp, de pluggade vinkunskap och planerade att bli vinmakare (håll ett öga efter Canz viner). Den nya generationens vinskapare. Och dessa blir väl bemötta av dagens vinmakare. För nästa generation måste ha möjlighet att prova viner för att kunna bli bra själva. Vilket var bra för oss, för även vi fick en sensationell vinprovning.

Och till vinerna fick vi historier, och det är dessa som är plustjänsten med att besöka dessa små vingårdar. Den bästa historien som vi fick höra handlade om när de vill göra ett vin för den amerikanska marknaden. De ville komma på ett fyndigt namn som passar amerikaner, och med humor. USA pratade mycker om WMD (weapons of mass destruction), så ett lite wordplay på det. De skapade WOMS, Weapons Of Mass Seduction. Ett vin som verkligen fick mina smaklökar att sjunga. Tyvärr gick det inte som de ville, det finns humor och humor. Just detta namn ansåg USA vara stötande, så om namnet fortsatte ha detta namn, och Keasler ville inte byta namn, så nu säljs det vinet på andra ställen. Jag köpte en flaska. Och det ska lagras i ca 15 år innan det avnjuts.
Läs mer om Keasler Wines här

Resten av kvällen
Kom tillbaka till hotellet strax efter sju och efter ett snabbt ombyte (spöregnade igen när vi kom tillbaka till Adelaide), så blev det middag. En lite annorlunda Surf N Turf.

Är nu proppmätt, tänkte ta ett kvällssim, men det gick inte pga för mkt mat.

Steg: 12000+
Simning: 500m (morgonsimning, 06.18)

Barossa Valley – på annorlunda vis

Idag var det Barossa Valley som stod på schemat. Här varit tänd på Barossa länge, främt pga deras fantastiska Shiraz, men även pga ett vin jag hittade på båten mellan Stockholm och Helsingfors. Vingården heller Chateau Tanunda. Så, hit ville jag åka.

Mamma, som är en vettig mor, vill inte köra bil när hon druckit. Och hon vill inte heller spotta ut vinet. Och hon vill testa vinerna. Och jag får inte köra pga inget körkort.

Det finns flera sätt att besöka vingårdar utan egen bil. Ligger de när varandra så är det bäst att gå mellan gårdarna. Det vanligaste sättet är dock att ta en organiserad vintur. Dessa varierar från dyra till svindyra. Ju med personligt (dvs mindre grupp du vill ha) desto dyrare är det. Och de mindre dyra turerna besökte inte Chateau Tanunda, så vi hittade valde promenad mellan gårdarna.

Så vi åkte kommunalt upp till Gawler, och sedan lokalbuss till Tanunda.

Det är en liten värld vi lever i. Det fanns en annan person på bussen med mig och mamma. Som visade sig vara svenska. Så vi satt och snackade med Lena om regionen. Hon flyttade till Australien för 26 år sedan och jobbar inom turism. Vi fick en massa bra tips, och rekommendationer. Tyvärr kunde vi inte besöka Barossa Region Gallery, där hon jobbade, men jag spanade in deras webbplats. Om du är i Barossa, besök detta ställe.

Från Barossa Visitors Centre fick vi tips om hur vi kunde besöka fler vingårdar. Via en app, som fungerar som Uber men främgar regionen. Tjänsten heter Keoride, du laddar enkelt ner den via Google Play eller App-store. En resa kostar $6 per person och betalas enklast via appen.

Livets glada dagar – Australia day

Australia Day, eller Invasion day om du är lagd åt det hållet. Idag firar vi den första flottan som gjorde detta nya land till sitt den 26 januari 1788. Jag firar Australia day för att det var även då, den 26 januari 1788, som det första vinrankan planterades i Australien.

Så, vi firar denna dag som den ska firas, men besök på vingårdar.

Denna gång stod Canberras vindistrikt på menyn. Vi hann med fyra vingårdar denna dag, alla med mumsiga viner men, som det är med små vingårdar, alla var inte likvärdiga.

Nåväl, Murrumbateman Wines, Clonakilla Wines, Four Winds Wines och Helms Wines besöktes under denna resa (med om de individuella vingårdarna kommer senare). Vad jag kan säga är att Murrumbateman Wines hade brann för sina viner och smittade av sig av sin passion för vinerna.

Clonakilla Wines hade hög kvalitet på sina viner, men jag skulle dessvärre inte rekommendera ett besök hit. Opersonligt, vilket drog ner extremt på upplevelsen.

Four Winds Wines var hjälpsammast, bjöd på sig själva och regionen som stort. Förutom det fantastiska vinet (dessertvinet var som godis i ett glas, wow!). Erbjöd oss campingplats på deras tomt om vi inte hittade någon lämpligt inatt.

Helms Wines = Ken. Ägare, rieslingexpert och så historiekunnig. Han var full av information (bl.a. det jag inledde denna post med). Riesling är väl egentligen inte min favoritdruva, men detta var något utöver det vanliga.

Nåväl, kvällens campingplats är i Wee Jasper, där jag faktiskt har varit förr. Men mer än packa upp vagnen, dricka lite vin medan Lars lagar man och sedan gå och lägga sig hann vi inte med.

Reflektioner – vin

När jag inte är ute och flänger i Australien försöker jag att få till lite sidor här på min webbplats. Vissa saker behöver lyftas upp från resbloggen till en riktig sida med tips och råd. Vingårdar jag besökt är just sådana sidor.

Denna resas vingårdar, som ni trogna läsare vet, var i Mudgee. Min absoluta favorit var nog Short Sheep Micro-winery, ett mysigt mikrobryggeri.

Ernest Schuetz Estate
Short Sheep Micro-winery
Lowe
Skimstone

Alkoholfri i över 40 timmar

Kära läsare,

Jag vill bara informera om att jag inte druckit alkohol på över 40 timmar. Så länge har jag inte avstått från livets nektar sen jag anlände i februari.

Men nu bär det av till Mudgee, ett av vindistrikten i ”närheten” av Sydney. Men vad är över 30 mil på bra väg? Jag kör ju inte 😉

#lovemykindle #semester #snartvinigen

Med vänlig hälsning
Michaela