Canberra i bilder
Upplevelse
Vin, massor med vin
Efter frukosten var avslutad började jag ringa runt till leverantörer som erbjöd resor till vingårdar. Vi hittade två när vi gjorde research igår kväll, så jag passade på att ringa den första leverantören vi hittade (försökte även igår kväll, men då gick det inga signaler fram).
Men idag hade vi alla rätt. Eloise svarade snabbt, men det visade sig vara fullbokat imorgon, lördag. Lite på volley slängde jag ut frågan om hon hade tid idag. Efter någon sekund kom svaret. Ja, det ska vi kunna ordna!
Kl 10.15 hämtade hon upp oss på vårt hotell för en dag i vindistriktet Murrumbateman. Vi besökte tre vingårdar, kommer att skriva specifika sidor om dessa gårdar inom de närmaste dagarna. Eden Road (min favorit), Clonakila samt Four Winds Winery (där vi åt en sen pizzalunch). Alla gårdarna hade sin stil.
Canberras vinregion består av småproducenter, ofta familjeägda, där årgångarna beror på väder och vind. 2019 var ett jättebra vinår här, 2020 drunknade så det finns få viner för det året. 2021 och 2022 var regniga, så dessa viner har inte fullt lika robust smak. 2023 verkar bli ett bra år.
Och det är detta som är så speciellt med Canberras vinregioner, vindruvorna manipuleras inte för att alla årgångar ska smaka samma.
Känner du till Yellowtail? Finns på systembolaget hemma i Svea rike. Typ som Lindemans eller Jacobs Creak. Tänkt dig Yellowtails viner som Coca Cola. De ska smaka på ett visst sätt. När Yellowtail framställer sina viner säkerställs det att varje merlot smakat som förra årgången. Om något skiljer sig så korrigerad detta.
Detta är anledningen till att jag gilla de små vingårdarna. Jag skulle aldrig få för mig att besöka de gigantiska vinproducenterna när jag är i Australien, som t.ex. Lindemans, inte för att de är dåliga på något sätt, men det finns hemma. Visst har de årgångar och viner som inte finns hemma, men för mig känns det som svenska turister som begär att det ska finnas svenskt kaffe på destinationen
Mer information kommer, men om du har vägarna förbi Canberra och vill testa viner så rekommenderar jag starkt Vines & Wines, specifikt Eloise. Kunnig, trevlig och framförallt inte pushig någonstans.
Kiss My Axe – eller hur jag torskade i yxkastning mot mamma
Och vi fick inte ens kyssa yxan!
Snart är det dags för mig att lämna regnet och komma tillbaka till Sverige igen. Så för att fira detta så smet mamma och jag iväg på en extremt Michaela-vänlig aktivitet. Kast med lite yxa.
Mamma och jag körde vårt alldeles egna lag. Vi hade tre event att genomföra; kast med liten yxa, döda ballonger med liten yxa och avslutningsvis kast med stor yxa.
Varje omgång var bäst av tre, utom balongerna. Där var det först till kvarn.
Personalen gick igenom reglerna, med lite eqivoka instruktioner. Vi körde ett par testkast, mamma fastnade för tvåhandsgreppet, men jag är Viking! Inga två händer här, enhandsgrepp blev min metod. Och sen började allvaret.
Sida vid sida stod jag och mamma, äran var på spel och jag vann. Massor. Tills jag inte gjorde det längre.
Kast med liten yxa var min gren, vi spelade tre omgångar (5 kast per omgång) med bäst av tre och jag vann 2-0, 2-0 och avslutningsvis 2-1. Jag brillierade, fick 5 poängare efter fempoängare. Jag var helt enkelt fantastiskt.
Hybris, mina vänner. What goes up must come down.
Det började med ballongerna. Vi blåste upp 4 ballonger var och fäste vid tavlan. Jag skulle kunna skylla på att mamma knappt blåste upp en av ballongerna, men jag var minst lika ond. Mamma fick ner alla fyra, jag hade den sketna vita miniballongen kvar. Nåväl, en aktivitet kvar.
Big axe. Långt skaft där det krävdes dubbelgrepp. Övningsrundan gick bra, men när vi väl kom igång på allvar. Jag säger bara detta, håll dig borta från min mamma när hon har en stor yxa i handen. I hennes händer kommer den till önskat ställe.
Jag erkänner mig besegrad. Men gjorde med ödmjukhet. Skyllde på spöregn i ögonen på vägen tillbaka till bilen.
Iiiiiii, ta bort den!!!
Njuter av en trevlig kväll på uteplatsen. Regnet har slutat, men det är fortfarande varmt och skönt. Mamma och jag har delat på lite bubbel med chark- och ostbricka. Och lite tjejsnack (Lars är på kvällsaktivitet).
Plötsligt kryper det något svart på mammas handled, ca 1,5 cm lång, en mm bred. Påtalade detta till mamma som ryckte till och tog sedan hushållspapper och tog fast den och klämde hårt. Jag fnissade lite, och fortsatte dricka mitt bubbel.
Någon minut senare kände jag något som sög i mitt finger! Jag tittar dit och vad ser jag? EN JÄVLA BLODIGEL. Miniformat, som mammas, men iiiiiii. Ta bort den!
Sen blev det snabbt in i huset och jag kliar mig över hela kroppen. Inbillar mig att dessa varelser kryper överallt! Mamma säger att hon inte ser några, men iiiiii. Och sen fick jag en glad portvin.
Cockatoo Island
Min systers partner berättade om en person som skulle jämföra att hålla en fågel eller en annan. ”… holding a xxx-bird or a Cockatoo”. Problemet var att han uttalade Cockatoo som Cock-or-two. Bara min systers partner reagerade på detta.
Nåväl, idag hamnade jag och mamma på Cockatoo Island, men såg varken fågeln eller det andra under vårt besök. Inte heller sattes vi i finkan. Denna ö var, som så mkt annat här, från början en ö för Londons fångar.
Mamma och jag vandrade runt i regnet, såg oss omkring, åt lunch och sög åt oss historian. Ska definitivt komma tillbaka hit, och då ta de guidade turen i fängelset. Hade dåliga skor och det regnade, så vi valde att inte göra det idag.
En strandpromenad med krydda
My pussy got wet…
Mamma och jag tog en kvällspromenad på Dee Why beach efter jobbet idag. 25 grader varm och lite blåst, perfekt vänder för en promenad.
Sen mötte vi Carol, inte Karen, utan Carol. 71, snar 72 två år gammal, men såg ut att var 50/60 år. Kristen, men inte präst/evangelist person. Och sååå frispråkig. Hennes första kommentar var att hennes kusifismahasmahyska var våt. My pussy got wet!
Anledningen var inte sexuell. Hon hade klänning på sig och en stor våg kom in som skvätte vatten upp mellan hennes ben. Under vårt samtal med Carol blev även jag och mamma ”våta”.
Det här nu gått ett par timmar sedan vi träffade Carol, och jag småfnissar fortfarande. Hon pratade om sina bröst (som var så stora) och hennes rumpa (känn på den, den är som gjord av stål, jag fick bära min döda man en massa, så den är vältränad). Och hur vågorna stänkte upp under hennes klänning…
Jag hade shorts, och blev blöt i rumpan. Vilket inte var skönt!
When it rains it pours
Försöker ta mig till Sydney, men det regnar. Och då menar jag ihärdigt långvarigt spöregn.
Resväg nr ett misslyckandes pga översvämning och jordskred vid en nyckelbro.
Resväg nr två är nu, fast i Dee Why pga översvämning. Tydligen var detta en flod långt tillbaka i tiden. Och med allt regn vill floden ta tillbaka sin rätta plats här. Det sprutar ut ut trottoaren. En bild säger mer än tusen ord, så se lite bilder!
Solnedgångarnas solnedgång
Jag älskar solnedgången, hur färgerna blandas med himlen, hur olika solnedgångar kan vara, hur kul det är när en bra bild kan tas.
Ikväll var jag nere vid Little Manly Beach för att umgås med mammas pingvinvänner. Inte pingvinerna, de visar sig inte när jag och kameran är närvarande, men de andra dom bevakar deras habitat.
Vi satt och pratade (mamma var på en annan strand) när solen gick ner. Upp med kameran, och detta är bilderna jag fick.
Steg: 10000+
Simning: 300m
Uppraggand på stranden…
Det hela började med sen lunch på stranden med en god bok, och komplimanger om min klänning (den andra idag). Har en en härlig ärmlös klänning i baddräktslycra med svart bas och neonfärgande hjärtan (neongula/-gröna/-rosa/-orange) men ett neonorange liv vid ”midjan”. Tack Anna-Carin för denna, älskar den.
Nåväl, detta är inte ett modereportage, detta är berättelsen om min dag vid stranden.
Skulle slänga skräpet, som vettiga människor gör, men tydligen är det vanligt att skita i det så att badvärdarna med jämna mellanrum måste påminna gästerna via någon typ av högtalarsystem.
Nåväl, på väg till papperskorgen kommer en man upp till mig och försöker prata. Jag har hörlurar, hör inte. Tar ut hörlurarna.
M: Jag är här från Cypern.
Jag: Ok…
M: Vet du var Cypern ligger
Jag: Ehm, ja…
M: Jo jag är här för att gifta mig, är du singel.
Jag: Nej (falskt, men inte intresserad)
M: Ta inte illa upp
Jag: Nejdå (go away now).
Ok, jag for med osanning, men gränser måste sättas. Och han var alldeles för gammal för mig!
Lite bilder från stranden, det är en sval dag idag, perfekt för strandhäng.
Brändernas Australien – Blue mountains
Det kan inte ha undgått någon att det brinner i Australien just nu. Många bränder är släckta, många är under kontroll, men långt ifrån alla.
Idag var mamma, Lars och jag uppe i Blue Mountains för att se förstörelsen, samt spendera lite ”turist” pengar för återuppbyggnad av verksamheter.
Första stoppet var Katoomba, typ huvudstaden. Här finns det kända Echo Point och Tre systrar (läs historien om bergsformationen Three Sisters).
Just detta ställe såg inte så drabbat ut, men det var som ett askmoln/dimma över bergen istället för dess vanliga blå sken.
Efter lunch i Katoomba, följt av besöket vid Echo Point tog vi den andra vägen hem till Sydney.
Vägen vi tog har nyligen öppnats igen, de Det gick inte lång tid innan vi började se spåren av bränderna.
Längs med vägen såg vi de svarta träden med bruna löv. Vi såg även en hel del partier av skogen som brunnit, på distans ser det ut som ett stort brunt parti följt av ett antal gröna partier och fler bruna.
På nära håll såg vi smälta trafikskyltar (många hade dock bytts ut), vi såg nya kolumner till elledningar (av trä, de gamla brann ner och orsakade en hel del strömavbrott i regionen). Vi stannade till vi ett tillfälle för att ta in förödelsen.
Men, det finns fortfarande liv i skogen. Träden håller på att återhämta sig, en del hade grönt som växte från stammen. Riktigt häftigt att se hur naturen kan komma tillbaka.
På vägen hem stannade vi och köpte äppelpaj och äppelmust för att stötta äppelfarmarna. Många äppelträd har brunnit, och det kommer att ta ett att återhämta sin verksamhet.
Steg: 8000+
Simning: 500m + 200m
Restips Sydney och Australien 