Upplevelse

av

Film, som den borde ses

Kvällen avslutades med bio på Sydney IMAX. Jag hade aldrig sett en film här tidigare och visste väl egentligen inte vad som väntade mig. När jag kom in såg jag salongen kände jag genast igen mig.

Tänk dig Cosmonova med dess branta sluttning i salongen och den kurvade bioduken. Det är IMAX det. OCH det är världens största filmduk, den är 29.42m hög och 35.73m bred, det är blir mer än 1,015 kvadratmeter! Och precis som på Cosmonova så faller man in i filmen. Och ikväll var det Mission:Impossible Ghost Protocol. Vi satt på raden högst upp så i vissa scener behövde vi titta ner för att följa med hela handlingen, och det var då som jag fick lite svindel och berg-och-dal-banskänsla i magen. En underbar känsla i denna miljö och jag tycker att det gav ett extra djup till filmen 🙂

Filmen i sig är en typiskt Tom Cruise Mission Impossible, kanske inte så trovärdig, men väldigt underhållande :).

av

Middag och karriärmöjligheter

Middag, karriärmöjligheter och bio i storformat, det var vad denna kväll hade att bjuda på.

Vi började hela kvällen med att skjutsa iväg Emelie på en födelsedagsfest medan vi plockade cacher, och med vi menar jag mamma och Lars 🙂 (jag satt och läste eller njöt av solen). Ett par timmar senare plockade vi upp Emelie igen för att åka till Darling Harbour där vi skulle se filmen. Men då harbour bridge just nu är avstängd på helgerna för underhållning kunde vi inte komma tillräckligt nära.

Tänk dig hinderbanan i Gladiatorerna på TV? Ja så kan man nästan beskriva vägen till bion för Emelie. Det var upp för trappor, ned för trappor och en låååång promenadsträcka. Inte speciellt jobbigt för oss, men med smärta, ovana att hoppa runt och en överansträngd fot så var det som ett maraton, men hon klarade det galant (men pauser och skratt).

Middag blev på en Pizzeria, Eat Love Pizza, med underbar utsikt över Darling Harbour. Det var också här jag hittade mitt kall. Jag följe med Emelie på toaletten och medan jag snällt väntade på att hon skulle bli klart uppmärksammade jag hur gästerna konstant tog fel dörrar för att komma tillbaka till restaurangen. Hjälpsamma jag ställde genast upp på att dirigera trafiken till och från toan. Och jag var riktigt bra på det 🙂 Tänk att få stå där dag ut och dag in och hjälpa personer i nöd, eller i alla fall nödiga personer.