Bar-Be School

Bar-Be SchoolDet var en gång en irländare och en mexican som skulle lära en grupp australienare hur man tillagar kött, aussie style. Det låter som början på ett skämt, men det var dagens lärare i denna matlagningskurs, en irländare och en mexican.

Grillen, BBQ eller bar-be, oavsett vad du kallar den är den en central del av australiensisk matlagning. Och då pratar vi inte om någon klotgrill, utan en bastant maskin.

Grillad_kycklingIdag började vi med att lärt oss om hur man grillar köttfärsspett och grilla kycklinglår perfekt så att den både behåller saftigheten och blir genomstekt. Tricket är vilotid, grilla din kyckling till 70% och låt de sedan vila helst lika länge som du grillat det, men vid tidsbrist minst halva grilltiden. Då får du ett så nära perfekt resultat som du kan få. Efter att varje rätt var tillaga fick vi något att dricka och sedan äta vår produkt.

Lunch Bar-Be SchoolVi avslutade lektionerna med att grilla den perfekta biffen (nästan 3 cm tjock biff fick vi). Grilltiden är helt beroende på köttbitens tjocklek men är du osäker kan du köra tumregeln; Ta ihop tummen och pekfingret och känn på den köttiga delen på tummen – detta är blodig stek, ta ihop tummen och långfingret så har du en medium rare stek osv. Och när du grillar så grillar du aldrig sida två lika länge son sida ett.

Även om jag inte har tillgång till en riktig grill (eller ens en klotgrill) hemma kunde jag dra nytta av dagens lektion.

Födelsedagspresent

Grattis på födelsedagen till mig!

Ok, min födelsedag är inte förrän i juni, men jag brukar alltid få min present av mamma under mitt besök i Australien. I år fick jag en matlagningskurs i present. Tillsammans med Lars ska jag nu få lära mig hur man lagar kött på den stora australiensiska barbequen (grillen).

The Living Room – inspelning

På schemat idag stod ännu en inspelning av en tv-show. Denna gång The LivingRoom, den show Emelie jobbar för. Jag ville veta lite mer om vad min syster gör på dagarna och vad hennes show faktiskt var för något. Efter att ha varit med på denna inspelning kan jag glatt erkänna att jag nog skulle fastna framför detta, så många snygga killar och humor i ett program? Too good to be true 🙂

Programmet leds av Amanda Keller som har glimten i ögat och humor, tillsammans med Miguel (kock), Chris Brown (resor, men är även veterinär) och Barry DuBois (renoveringar, tänkt Ernst Kirchsteiger). Små korta klipp om äventyr/renovering/mat som gjorts under veckan och sedan ett segment som de kallar ”Hot” or ”Not” där udda saker visas och går till omröstning i publiken och det är ett hett tips eller inte. Ett exempel (inte från min inspelning), Hund öl. Ett alkoholfritt och kolsyrelöst öl till hunden så att du och din bästa vän kan ta en varsin öl tillsammans på kvällskanten…

Hade detta varit en helt vanlig inspelning hade min busiga personlighet bubblat igenom och jag hade nog varit mer deltagande. Kanske till och med varit framme norpat åt mig en kram från den snygga veterinären (dregglar fortfarande, den hakan, de manliga dragen, fantastiska kroppen, mer dreggel)… men nu var detta Emelies arbetsplats och jag fick hålla mig i skinnet.

Får inte publicera bilden jag tog av mitt dreggelobjekt ikväll, här men finns både intervju (från 2011) och bild på min Dr Chris Brown.

The Voice – inspelningen

Wow, det var värt väntetiden!

Coacher för den Australienska showen är: Delta Goodrem (känd australiensisk sångare), Joel Madden, Seal och Ricky Martin (ny coach för säsong 2).

16 sångare, 16 nummer PLUS ett nummer med coacharna. Sångarna var stundtals fantastiskta, fenomenala och ibland bara ok. Jag och Emelie satt vid sidan av scenen så att vi hela tiden kunde se Ricky Martin som diggade musiken och i pauserna småflörtade med publiken.

Jag kände att mitt tonårshjärta slog extra hårt då jag såg Ricky Martin live. Han är minst lika söt som han var på 90-talet då jag dansade till ”Living the vida loca”. Jag ville plocka upp honom och släpa hem honom till min grotta (neandertalare? jag? jajamensan).

Efter 8 nummer fick publiken en kort toapaus (vi fick nämligen inte röra oss från våra platser). Några gick tydligen vilse under pausen då flera platser var tomma efteråt. Och det ser så illa ut med tomma platser i tv-rutan. Så min och Emelies sektion fick omplacera oss till andra sidan scenen. Borta var Ricky Martin, men vi fick istället se Seal och Joel tydligare (Joel var för övrigt mkt uppmärksam på publiken och vad vi tyckte och tänkte om musiken och deras kommentarer till deltagarna). Vi kunde även se Delta och Ricky bättre när deras stolar var vända mot sångaren.

Den absolut största skillnaden mellan första sidan och andra sidan av scenen var att vi kommer att synas ganska väl under andra halvleken. Vi blev ombädda, vi flera tillfällen, att klappa hela tiden medan sångaren gick av scenen (för det är då vi främst kommer att ses i tv). Helt plötsligt känner jag mig ganska glad över att detta är en Australiensisk produktion 🙂

Tusen tack, Emelie, för att du tog med mig på detta. Det blev verkligen jättelyckat när vi väl kom in,

The Voice – inför inspelningen

Enligt biljetterna skulle vi vara på plats kl 16.00, för att inte missa eventet/inte få plats bestämde jag och Emelie oss för att vara där en timme innan start… Eller vad VI trodde var starten.

När kl var 15.30 hade vi fyllt i en blankett om att vi förstått regler och dyl och blivit visade till en plats på en sluttande gräsplätt där vi snällt skulle vänta tills vi blev insläppta.

Vi väntade och väntade och väntade. Tiden tickade på, raderna med åskådare fylldes på. Klockan hann bli såväl fyra som fem som halv sex innan något hände för oss. Kvart i sex fick vi gå in och lämna fram våra biljetter, men du ska inte tro att vi fick gå hela vägen in. Nejdå, efter biljettkontrollen fick vi snällt vänta i en inhängnad (under tak denna gång). TIden gick och gick igen. Vid halv sju tittade jag och Emelie på varandra och kom överens om att om vi inte blivit insläppta när klockan var sju (exakt 19.00) så skulle vi gå därifrån, skippa inspelningen, äta middag (jag var vrålhungrid vid detta laget och benägen att äta upp en i publiken) och kanske se en film istället. Eller hjälpa Emelie att packa upp i hennes nya hem…

När klockan var en minut i sju började kön röra sig. Dags för show!

Överraskning – på riktigt

Under förra vistelsen i Australien planerade Emelie en överraskning till mig. Då blev det inte riktigt som vi hade tänkt då vi kom fram för sent. Istället blev det bio och shopping.

Idag blev det av, vi gick på inspelning av The Voice Australia. Jag kollade aldrig på svenska versionen av The Voice, men detta var en kul show. Tack Emelie, mer information kommer imorgon.

Tidigare blogginlägg om detta från 2012
Jag älskar överraskningar
Överraskning del 2

Drama, drama, drama

Hade hoppats på en riktig filmorgasm, och massor av filmer har det blivit. Men kanke inte de bästa filmerna…

The Master – tungt Oscarsnominerat drama med bl.a. Joaquin Phoenix och Philip Seymour Hoffman. Mycket välagerad men lite för dramigt fö min smak.

The Watch – efter det tunga dramat kändes det dags för en komedi, men så blev det inte riktigt. Blev mest bara töntigt.

The Words – romantiskt drama, blev dock tvungen att ta en break mitt i filmen för att slumra lite. Bra film dock, men sorglig.

Trouble with the curve – första riktigt bra film på resan, Clint Eastwood och Amy Adams i film om baseball, familj och relationer.

The perks of being a wallflower – drama om high school, coming of age med bl.a. Emma Watsn (Harry Potter). Förvånansvärt bra och gripade, trots min höga ålder…

Robot and Frank – annonseras som komedi, men kändes mer som ett drama om Frank som på äldre år börjat tappa minnet. För att hjälpa honom köper hans barn en Robot-sjukvårdare att ta hand om honom och laga mat/städa.

Hope Springs – ännu ett romatiskt drama (måste hitta lite mer fartfyllda filmer mellan Singapore och Sydney. Meryl Streep och Tommy Lee Jones spelar ett par som önskar få tillbaka gnistan i förhållandet med hjälp av Steve Carell. Har 42 minuter kvar att se nör jag går ombord igen.

Köpa gångplats? Check

Ju äldre jag blir destu starkare blir mina neuroser. En av dessa handlar om att känna mig instängd. Jag gillar att flyga, men hatar att sitta vid fönstret eller i mitten. Inför i stort sett alla mina resor har jag ångest över att eventuellt inte få en gångplats. Det löser sig i stort sett alltid, men oron sitter kvar till dess att jag sitter på planet mot Sydney.

Men nu har jag äntligen tagit tummen ur ***** och köpt min gångplats på flyget mellan London och Sydney på söndag samt mellan Sydney och London på vägen hem. För 25 AUD (ca 175kr) har jag nu den plats jag önskar. Sitter i sektionen längst bak i planet på vägen till Sydney, nära kylskåpet med Cola Zero, yummm.

Det jag ser fram emot mest är nog att jag på hemvägen sitter på övervåningen! Visst, det är fortfarande ekonomi, men det känns lite lyxigare. Och vad är livet utan lite lyx och nya upplevelser.

Ge mig vin, vin, vin mera vin

Thomas Wines och Piggs Peake, wow säger jag bara! Hit vill jag tillbaka!

Att kalla detta för resans höjdpunkt kanske känns lite fel, men det brukar vara denna resa jag ser mest fram emot. Jag älskar vinerna från Hunter Valley. De lättdruckna shirazerna, smakrika chardonnays och desertvin utan dess like. Jag har tidigare köpt fantastiska portviner, men är väldigt svag för eastern semillion och shiraz till min efterrätt. Jag älskar när mina smaklökar dansar av glädje av dessa fantastiska viner.

Denna gång besökte vi fyra vingårdar. Vi började med Krinklewood som hade en stor kossa på sin flaska. Vinerna var helt ok och servicen likaså, men jag har ett begränsat utrymme i mitt bagage. Jag får ta med mig 4 liter vin hem, men vinflaskor väger jättemycket. Jag kan max ta med mig 4 flaskor hem och dessa ska vara något alldeles extra. Inget som finns på systembolaget, tack.

Efter en minst sagt spännande vi-har-nog-åkt-vilse resa genom Pokolbin State Forest kom vi äntligen fram till denna underbara oas av vingårdar. Under resan genom skogen hade vi plockat ut tre vingårdar som vi ville besöka. Small Winemakers Centre, dit jag alltid vill åka då de säljer Thomas Two of a Kind Shiraz (dreggel, dreggel), Cockfighters Ghost (för att mamma gillade logotypen) och sist Piggs Peake (för att jag gillade namnet och alla viner hade något med grisar att göra).

Cockfighters Ghost hade en hel del spännande viner och till sist blev det desertvin för min del. Jag fick även reda på att de faktiskt exporterar till Sverige (dock inte desertvin). Finns till och med på Systemet.

På Winemakers Centre blev jag kär. För skojs skulle provade jag ett 400-kronors Shiraz och föll pladask. Jag har aldrig någonsin betalt så mkt för en flaska vin, men denna var värd sitt pris i guld – eller i alla fall i smaksensationer. Den måste visserligen lagras i 3-4 år innan den helt kommer till sin rätta, men wow! Sen blev det självklart även en Two of a Kind Shiraz som smälter på tungan och får min mun att vattnas bara av att tänka på den. Mmmm…

Dagens sista vingård var nog den roligaste, Piggs Peake Wines. Vinerna hette allt från Piggs blood, House of Straw Merlot, House of Bricks Shiraz och låt i 200-600 kronors klassen. De hade även en Zinfandel, vilket är ovanligt i Hunter. Vi fick inte smaka på denna då de bara hade ett fåtal flaskor kvar, men jag bestämde mig för att slå till. 400 kronor fattigare hade jag mitt födelsedagsvin som lämpar sig till gris eller anka. Nu ska jag bara lära mig tillaga anka 🙂 Och fundera på vilka jag vill dela vinet med…

Myggornas paradis…

Äntligen i Hunter Valley. Mamma hittade en bushcamping i Broke som ligger en bit ifrån Pokolbin dit vi ska imorgon. Där finns Small Winemakers Centre och Thomas Two of a Kind Shiraz, en av mina favoritviner (oavsett årgång). Blandningen shiraz och shiraz får mina smaklökar att vattnas… mmmmmmums.

Vad vi dock inte visste var att campingplatsen ligger i myggornas lustträdgård, deras Eden! Efter tre minuter hade jag redan ett tiotal myggbett. Jag väntade otåligt på att vagnen skulle öppnas för att omedelbums (är ett riktigt ord?) roffa åt mig mygg medlet.

Nu sitter jag här i mörkret och myser, myggmedlet, med massor av kemikalier, fräter min hy och myggspiralerna och myggljusen omringar mig med sin doft. Och myggjävlarna håller sig borta!

Dricker rosévin och känner doften av fläsk på grillen, mmmat skulle inte sitta helt fel nu.