Klockan är 12.23 och vi har just lämnat vingård nr 2. På första vingården serverades vi av en kvinna i 50-års åldern som verkade provat sina egna viner på morgonen. På andra vingården fick vi vin av en trevlig skotte.
Just nu känner jag mig lite tipsy och snurrig. På andra vingården var jag till och med tvungen att hälla ut vinet efter första munnen, det var gott men jag kände att jag är lite för gammal för att bli full vid 12-tiden…
Idag har jag jagat ambulans och inspekterat det australienska sjukvårdssystemet.
Ok, det var en patienttransport, inte en ambulans. Och vi jagade den inte utan följde efter den.
Det hela började på Yellow Rock och sökandet efter en geocach.
För två år sedan var vi här i Hunter Valley sist och letade en cache men vart tvungna att ge upp då ett stort träd fallit över vägen och vi hade vaken motorsåg eller yxa. Så favorit i repris, denna gång med yxa.
Vi åkte upp via ”huvudvägen” (tänk dig ett elljusspår fast bergigare) och sidovägen som var mer off road (en stig i skogen, lite bergigt och brett nog för vår bil, men inte mer än så). Efter över en timmes resa på dessa två vägar var äntligligen uppe på krönet, därefter följde bushwalking.
Mamma och Lars förvann snabbt och helt plötsligt stod jag där, ensam, i vildmarken, i cikadapisset, med kameran i högsta hugg. Efter ett tag slutade jag följa efter/försöka hitta mitt sällskap och försökte finna vägen tillbaka. Jag ville även undvika ödlor, spindlar, cikador och låta bli att se ormar, jag såg i alla fall ingen orm.
Till slut hittade jag tillbaka till bilen och njöt av solen ett tag. Sen ser jag mamma och Lars komma ut ur skogen. Lars går med bestämda steg till bilen och tar fram first-aid väskan. Det är först då jag uppmärksammar att mammas högra arm är låst och hålls upp av vänster.
Det visade sig att mamma halkat på en sten och dragit armbågen ur led. Här skulle jag vilja säga att vi ilade iväg till närmaste sjukhus, men så var inte fallet, vi hade först en timmes skumpig väg att åka. Lars visade ännu en gång prov på sin färdighet bakom ratten och tog det så försiktigt det bara gick tillbaka till den riktiga bilvägen.
Ca 1 timme och 20 min senare var vi på sjukhuset i Cessnock. Här röntgades och drogades mamma, men då det tagit en stund att komma till läkaren hade armen svullnat så mycket att smärtan blev för grov att de inte kunde rätta till armbågen. Patienttransport bokades och ca 5 timmar efter vi kommit till akuten satte jag och Lars oss i bilen och följde efter mammas transport till sjukhuset i Maitland, ett par mil bort.
Här sövdes mamma (i ca 2 min) och blev tillrättad och gipsad. Lars var med hela tiden medan jag satt i väntrummet och läste och fick uppdateringar av Lars när det fanns information att ge. Totalt tog det ca 9 timmar att fixa mamma.
Nu sitter vi och äter lite ost och kex, klockan är halv tolv på natten och snart läggdags. Imorgon, om mamma mår ok, så kommer vi troligen att besöka några av regionens vingårdar.
P.S. Sjuksystern på sjukhuset påpekade att det varit massor med ormar i år, till och med i stan. En vän till henne hade blivit biten på sin gräsmatta… Jag slog genast händerna för öronen och sjöng en liten trudilutt. Fick många blickar…
P.S.S. När vi kom tillbaka till vagnen var i alla fall helvetesdjuren, cikadorna, tysta. Och tystnaden var ljuvlig!
Landande 22.20 lokal tid. Snabbt igenom passkontrollen, hämtade bagaget och gick till tullen. Till min stora besvikelse ville de inte ens titta på mina varor (och jag hade såväl mat som trä). Strax före 23 kom jag ut till ett 25 gradigt Sydney och välkomnades av mamma och Lars.
Väl hemma hann jag till och med packa upp innan 12-slaget och fyrverkeriupplevelsen. Till skillnad från i Sverige så måste man få tillstånd till att skjuta fyrverkerier vilket medför att gemene man inte har egen uppvisning. Så vi tittade på Sydneys show på tv (10 min lång symfoni av fyrverkerier) som avslutades med ett skimrande vattenfall.
Så gott nytt år, hoppas att 2014 för med sig positiva vibbar och ger dig styrkan att göra året fantastiskt för er alla.
P.S. Har inte hört en enda smällare, bara de organiserade fyrverkerierna har gjorts.
Jag avskyr morgonen, på morgonen känner jag mig som en zombie vars enda tanke är hjärnor. Det hade nog varit lättare att gå upp om jag drack kaffe, men så är nu inte fallet…
Efter doppet i havet igår sa jag till mamma att jag ville göra om det på morgonen idag, och då skulle det bli före frukosten…
När vi är ute med vagnen ser rutinen utom som sådan. Mamma vaknar, ligger kvar i sängen. Lars vaknar, tar på sig kläderna i sängem och kliver över mig för att gå upp (jag vaknar till). Mamma klär på sig i sängen, kliver över mig och går ut. Jag är nu ganska vaken och ligger och mornar mig ett ta innan jag packar ihop min säng och år upp.
Idag mornade jag mig inte, jag vad istället mamma om mina badkläder och tog på mig dem. Sen satt jag ute tills mamma och Lars följde med till havet för ett morgondopp (Lars badade, mamma badade fötterna). Efter bade var jag klarvaken och redo för ännu en dag i vackra Victoria.
Årets första vingård var en riktig höjdare. Här i South Giippsland (södra Victora) är det ett ganska kallt klimat, druvor som står ut här är Pinot Noir, Chardonnay och viss Riesling. Shiraz hör till ovanligheten här (den druvan vill ha ett lite varmare klimat).
Windy Ridge Winery är en liten vingård, och när jag säger liten menar jag pytteliten (kommer lägga upp bilder vid senare tillfälle). De hade 6-8 tunnor med vin, that’s all! Under högskollaren har de öppet alla dagar, men just nu är det bara helg. Men som du kanske vet är idag tisdag.. Jag ringde upp vingården och hörde mig för om vi fick komma på besök, och det fick vi.
Vi traskade ner till ”Cellar Door”, bland vintunnorna och togs emot av ägaren, Graeme, som bjöd oss på en exklusiv provning av hans viner. Lite Pinor Noir, Malbec och desertvin senare begav vi oss tillbaka över gräsmattan (som för övrigt var full av fåravföring), i regnet till bilen. Nästa destination, campingplats för natten…
Från Killalea State Park till Aragunnu Camping Area i Mimosa Rocks National Park. 315 km i bil, snoozande Michaela i baksätet…
Vi kom fram ganska till campingplatsen ganska tidigt och efter att ha fällt upp vagnen, satt upp soltaket, fällt upp stolarna och monterat ihop bordet kunde vi äntligen sätta oss ner och ta det lite lugn. Ok, jag har taget det lite lugnt hela dagen (har ju suttit i baksätet och läst/snoozat), men nu förstår poängen.
Så jag sitter här på min lyxcampingstol, med ett glas halvljummen vit shiraz och får besök av Hoppe. Hoppe är mammas namn på i stort alla kängurur (hemma i Sverige var det namnet på min brors kanin). Hoppe satte i alla fall sig på 5 meters avstånd och begrundade oss med nyfikenhet. Han gick sedan runt vagnen och satte sig på 2 meters avstånd för att äta lite.
Jag begav mig snabbt, och tyst (läs duns, klamp och duns) till bilen för att hämta kameran för att kunna visa honom för er. Med det visar sig att han inte gillade kameror och smet sin väg innan paparazzi-Michaela kunde ta hans avbild. Mutter, mutter, dumma Hoppe!
Keeper for a day
Idag har jag klappat ett jättesköldpadda vid namn Lancelot, skottat zebrabajs, gömt mat i björnparken, klappat våt säl och handmatat en nyfiken giraff. Allt på en kort dag.
Dagen inleddes med matning och Lancelot som är en 60 år gammal sköldpadda. Han tycker bättre om äpplen än morötter och när man klappar honom på den lååånga halsen känns det strävt och annorlunda.
Vi var en grupp på fem aspiranter som hjälpte till under dagen, extra kul var det att få mata giraffen. Giraffer har en lång tunga som kan rulla sig runt maten. Vi fick lägga morötterna på deras blå tungor som sedan rullades runt maten som sedan drogs in i munnen.
Alla djurskötare var otroligt trevliga och hjälpsamma, en kille kom förbi med en plastbytta med två baby pingviner i, hur söta som helst. De var 4 veckor gamla och jag ville genast ta med en av dem hem, men misstänker att det inte skulle trivas i en lägenhet eller med mina katter.
Och jag fick även möjlighet att skotta lite bajs, men inte i elefanternas område utan istället zebrabajs som inte är lika stort eller läskigt. Jag fick även möjlighet att gå igenom björnarnas område för att gömma lite mat i form av vattenmelon och nötter. Några i gruppen gömde även lite larver, men dessa ”djur” undvek jag. När vi gömde maten i björnområdet så fick turisterna titta på oss istället, och foton togs. Ok att jag är stor, men jag är INTE hårig nog att förväxlas med en björn!
Mer bilder från Taronga Zoo finns under fliken bilder eller via denna länk: Taronga Zoo bilder
En heldag i Katoomba… 3 timmars resväg dit, vandrade runt i 5 timmar och 3 timmars resväg hem. Vädret var enastående vackert, solskyddskrämen smälte bort och jag fick några riktigt bra bilder.
Katoomba ligger uppe i bergen och där är det vanligtvis kallare än här nere i stan. Det är dit upp Sydney-bor åker när det är för varmt här. Idag var dock en undantags dag. Runt 26 grader varmt och strålande sol hela dagen.
Jag började med att gå ner till Echo Point där en av de mest kända ställena i Blue Mountains ligger, Three Sisters (klicka på länken för att läsa mer om legenden om det tre systrarna). Sen vandrade jag runt lite, åt lunch med vacker utsikt och njöt av atmosfären på 1000 meters höjd.
Har lagt upp några bilder i ett galleri för sig under bilder och Blue Mountains klicka här för att se dem.
Kom hem igen vid 10-tiden, helt slut i kroppen och på vägen hem började armarna, ansiktet och brösten kännas varmare och varmare och varmare. Mycket riktigt, efter nästan två veckor utan att bränna mig tog den Australiensiska solen revenge med råge!
Det blev en lite senare start än väntat imorse, men till slut var frukost äten och lunch packad, iPad hyffsat laddad och jag kunde gå bort till Forest Way shoppingcentre för att köra en PrePay biljett för dagens resor. Det går, precis som med SL, att köpa ett dagkort till kollektivtrafiken i Sydney med omnejd, med MyMulty Day Pass får du åka såväl buss som tåg och färja hur mkt du vill under hela dagen.
Sydney med förorter är stort, större än man kan tänka sig. Med kollektivtrafiken, inklusive pendeltågen, kan du ta dig ända upp till Blue Mountains, vilket kan jämföras med att pendla mellan Norrköping och Stockholm. Med mitt MYMulti Day Pass skulle jag även kunna ta mig upp till Newcastle som ungeför kan jämföras med streckan Sthlm-Gävle. Inte illa.
Men idag bär det av till Blue Mountains och Katoomba. Jag har varit här ett par gånger tidigare, men det är väldigt vackert och jag behöver röra på mig lite.
Ännu en trip in till stan, denna gång följde jag dock med som sällskap till mamma. Då mammas bil är på lagning, och hon ändå inte kör i stan, tog vi bussen hela vägen till Sydney. Huvudsyftet med resan var en cache som mamma ville hitta nära Wynyard (bussterminal i stil med Tekniska Högskolan i Stockholm).
När cachen var hittat tog vi en promenad till Darling Harbour för att se om det kinesiska nyåret hade något på gång där. Då det inte var något på gång förrän ikväll satte vi istället oss på en kinesisk restaurang och åt lite salt n peppar squid och njöt av Fire and Rescue orkestern som spelade nedanför restaurangen. Och där satt vi och njöt av den vackra dagen med den vackra utsikten.
Restips Sydney och Australien 