Efter gårdagens sol och värme så är jag ganska glad över att det är molnigt idag. Efter frukost, och solskyddskrämen applicerats gav mamma och jag oss iväg på en lite utflykt. Emelie hade bilen, så vi tog bussen till Manly för att ta pendelbåten till Watsons bay.

Väl i Manly passade jag på att raida lite gym, ta över några gym och fånga lite Pokemon. Jag är ju ”lite” av en Pokenörd, så Pokemon finns hela tiden på agendan.

Nåväl, vi missade precis båten till Watsons bay (kanske vore bra med lite mindre pokemon go?), så det blev färja till Circular Quay (läs mellan operahuset och Harbour Bridge) och sen en lite joggingtur till båten till Watsons Bay, men skam den som ger sig!

På plats lagom till en sen (svensk standard) lunch. Om du någonsin besöker Watsons bay så rekommenderar jag Doyles on the Beach restaurant för dina matbehov. Denna restaurang har höga betyg, och lever upp till dessa. Vi valde att ta paella tolkat av Doyle utan bröd tillsammans med ett ekat chardonnay. Wow är allt jag kan säga. Vi fick en fisk och skaldjursgryta som inte snålade på varken skaldjuren eller fisken med saffransris vid sidan av. Och vinet förhöjde smakerna till skyarna… Måste sluta nu… omnomnomonomnom

P.S. Boka bord om du ska hit, vi hade tur att det var ”dåligt” väder, hade det varit sol ute så hade det varit proppfullt.

Gillar du Nick Cave? Då är Henry Lees något för dig, det finns musiktexter över hela restaurangen. Gillar du inte Nick Cave, kom för maten 🙂 Riktigt god, och lite udda, mat. Och ja, det finns både vegetarisk och ”vanlig” mat.
Henry Lees webbplats

Men orsaken till besöket var att träffa syster och hennes pojkvän, och jag hade presenter med mig.

Första gången jag pratade med Ems pojkvän var på nyårsafton (nyårsdagen för dem) och då åt de australiensiska ostbågar. Så jag tänkte, svenska är godare så jag köpte fyra olika påsar med ostbågar: vanliga ostbågar, jumbostora ostbågar, osthjärtan och de italienska ostbågarna (ostringar).

Efter lunchen gick jag och syrran för att hämta hennes nya pass. Inte speciellt långt borta, men i 35 graders värme kändes det inte alltför mysigt.

Nytt land, nytt SIM-kort. Fick min mobil stulen förra sommaren och var tvungen att skaffa en ny. Utan abonnemang eller bindningstid så klart.

Och som kommer vi till idag. Jag har fixat mitt nya SIM-kort telefonen (som för övrigt tillåter två SIM-kort samtidigt) och vad händer? Jag får denna texten som poppar upp!

SIM network unlock CODE. Snabbt öppnas google och det börjas sökas kort och tvärs. Svaret jag får från google är att telefonen med största sannolikhet är operatörslåst. WTF, detta är ju anledningen till att jag väljer att betalat för telefonen kontant. Försöker gå ner på djupet för att se om det är något specifikt med Samsung Galaxy S9 plus, vad är det för network unlock code där, vilken kod ska jag fylla i.

Hittar efter alldeles för lång tid in på tres webbplats och söker på mitt IMME-nummer för att se om den är låst via min operatör. Men nej, det verkar den inte vara. Testar nya SIM-kortet igen. Nope, fungerar fortfarande inte.

Min sista åtgärd är att ringa Elgiganten, som jag köpte min telefon av. Lånar mammas telefonkort, slut på pengar. Lånar mammas andra telefonkort, slut på pengar. Prövar att ringa via mammas fasta telefon, ”fel nummer”. Gah!!! Tar fram jobbdator, loggar in via vpn och ringer från IP-telefonin, och det fungerade.

Blir kopplad till Samsung istället och efter många knapptryck får jag äntligen prata med någon. Får besked om att det kan ta en till fyra veckor att få kod för att låsa upp min telefon. GAHHHH! Då har jag ju redan åkt hem, ju.

Jag fick ett till tips, testa att ringa en vän och prata i minst 5 min. Om du ringer ett samtal på 5 min så ska telefonen låsa upp sig. Jag använder vanligtvis inte min telefon att ringa med (vilket Samsungtjejen kunde se) så förhoppningsvis så skulle detta lösa mitt problem.

Så, jag ringde en vän. Det kostade mig 180 kr, men telefonen låstes upp och allt är frid och fröjd.

Sensmoral: Använd din mobiltelefon till att ringa samtal, inte bara messa och surfa med.

Pga av värme och många gäster (mammas sambos barn med familj var här innan jag anlände) så har poolen blivit grön. Och då menar jag alggrön, så grön att det knappt går att se botten. Men med lite klor, salt och andra spännande kemikalier kommer poolen snart blir klar och fin igen.

Och det går ju att bada i den trots färgen. Men inte när kemikalierna läggs i, då är det badförbud i 6-8 timmer, så det gör vi ikväll.

Det var värt att vänta på. Riktigt god mat, med en trevlig atmosfär och mobilförbud. Vi fick dock lov att fota vår mat och miljö.

Emelie fick en papajacurry med ris och vi andra åt fisk med en tropisk salsa ovanpå, casava (potatisrot) och löv (deras variant av spenat). Allt var jättegott. Vi avslutade med att dela på en efterrätt, banan med glass.

Innan middagsgrejen igår så bokade vi in en heldag på vattnet med snorkling via vår värd, Robert. Emelie ringde till honom igår och frågade, på det sätt som bara Emelie kan, om det fanns möjlighet att åka och snorkla trots den dåliga framförhållningen.

Robert fick tag på sin morbror/farbror, Thomas, med en typ fiskebåt att guida oss rätt. Den var nog ca 5 meter lång, med motor och två extra plankor mitt i både där vi kunde sitta. Jag satt längst fram och njöt av vinden i håret, vågornas guppande och den otroligt vackra miljön. Allt är så supergrönt här, så jättevackert. Thomas visade oss bl.a. ett superlyxresort på 7 stjärnor på en av öarna, där arbetade 600 personer för att ta hand om gästerna. Varje gäst har sitt eget hus och sin egen strand. Den finns även en pool på området. Googlade priset och fick fram F$ 6000 per natt (en fijidollar är ca 4,5 svenska kronor).

Efter ca 2,5 h båtresa runt öarna landade vi på en mysig strand för snorkling, Horseshue bay på en privatägd ö. Vi fick vara hör för att Thomas kände ägarna (alla verkar verkligen känna alla här). Här snorklade vi ett tag, åt en snackslunch och njöt av det vackra vädret. Vi såg lite fina fiskar och trevlig korall, men som på så många andra ställen så har delar av korallen förstörts av solen. Men det var vackert ändå :).

Efter ett tag slog nyfikenheten till hos Emelie. Thomas höll på med någon vid bergsväggen. Det visade sig att han hittat nötter som han krossade och åt. Emelie, mamma och jag fick smaka lite. Det var tydligen fladdermössens favoritföda på ön. Vi fick även smaka på frukten direkt från trädet, det var lite trådigt, men intressant.