Idag kom Em och hennes pojkvän över på middag, och jag stod för både mat och matlagning. Båda är vegetarianer, vilket är lite av en utmaning för mig. Jag är ju köttätare, och ställer mig frågande till vilka vegetariska rätter som är mättande.

En utmaning. Me likey.

Så, det blir ugnsbakad zucchini med tomat och zetaoströra. Det blir fylld portobellosvamp med getost. Halloumi och morotsbiffar. Och så hemmagjorda potatiskrocketter. För oss köttätare tillkom carambamarinenar kycklinglårfilé. Mums för det.

Och så hembakade semlor till efterrätt. Ems pojkvän gav den fem tummar upp.

Julbesökarna köpte biljetter för två attraktioner vid Darling Harbour, men nyttjade bara en av dessa. Deras förlust är min vinst. Så jag fick en av dessa. Idag åkte mamma och jag in till Sydney för att besöka Sydney Wildlife Zoo. Detta är ett mini-zoo för bara inhemska djur, och ja, det var massor med ormar (men inga spindlar).

Detta Zoo är perfekt om du bara har ett par timmar att se djuren, har du mer tid rekommenderar jag Taronga Zoo eller Featherdale Wildlife Park. På dessa ställen får du även möjlighet att mata kängurur, och det vill du göra.

Vi var i alla fall i tid för att få mata fåglarna. Dessa fåglar må vara vackra, men de har jättehemska bordsvanor. De skvätter och har sig. Både jag och mamma fick hålla stolparna med maten, och jag hittade mat mellan mammas ben efteråt (fråga mig inte hur jag upptäckte detta). Jag hittade mat i håret och på både topp och byxor.

Här kommer lite bilder från dagen.

Mamma har blivit biten av mango.

Nej, det är ingen mango som bitit mamma, däremot har hon hittat rätt efterrätt på varma sommarnätter.

Men det är inte vilken mango som helst, det ska vara Calypso.

Jag kan inget annat än att hålla med, den är fruktig och söt i smaken, utan att vara för söt.

Nu ska jag äta min mango.

Det har varit runt 25-28 grader varmt idag, med moln. Jag har nästan lyckats glömma att himlen är blå under alla moln.

På förmiddagen/lunch var jag och mamma på vift, tandläkare, jäst i Chatswood (vanlig jäst är inte vanligt i Australien) lunch och sedan handla mat för kommande kvällar.

När vi kom hem igen ville mamma lägga sig ute i ”solen” en stund. Jag försökte förklara stt det inte var soligt ute, men fick till svar att solen tar ändå. Jag passade på att göra en dubbel sats med Bröd á la Elin och gick ut till poolen för att göra mamma sällskap (och simma lite).

I solstolen ligger en mumie, invirad i badhandduk. Hon frös och ville inte hoppa i vattnet. Det är 26 grader i vattnet och detsamma i lufte, och mamma fryser!

Hennes och Lars namn när de geocachar är The Vikings. Jag sa till henne att jag kommer att ta tillbaka hennes vikingstatus. Vikingar fryser inte när det är 25 grader ute! Hrmpf.

Alla dagar sen jag kom hit har jag tagit mig tid att simma i poolen. Poolen är 11,5 m lång, tror jag, men vi räknar med 10 m.

Mitt mål är att simma minst 200 m om dagen, vilket jag hittils klarat av. 200 m är 20 längder, lite snurrig blir jag. Ett par simtag, vänd, ett par simtag, vänd, ett par simtag, vänd osv. Men finns det vilja finns det en väg.

Ibland kommer dagar där det inte blir någon simning under eftermiddagen utan istället efter middagen (särskrivningar viktiga ibland). Ikväll var en sådan kväll.

Låt mig måla en bild för dig. Mörkret har omfamnat poolen, två lyktor skänker ett svagt ljus över poolen, och poolen i sig lyses upp av undervattenslampor. Du går sakta ner i den 26 gradiga poolen och börjar simma. Plötsligt ser du något stort och suddigt på poolbotten. Hjärtat börjar dunka snabbt, du har hört historier om såväl krokodiler som ormar och ödlor i poolen. Paniken slår in.

Och sen inser du att det bara är din skugga, du simmade precis framför poolljuset. Fortfarande lite slakis, adrenalinet i topp, simmar du klart dina 200 m och konstaterar att du är ett duktigt monster.

Skulle ha träffat Emelie i Chatswood för middag ikväll, men ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig.

Pga hemmasituationer (det är i kollektiv so gäller i Sydney, finns få ettor och det är vanligtvis för dyrt) så fick sister ingen sömn inatt vilket gjorde att hon mådde dåligt på jobbet och började blöda näsblod. Näsblod och kunder går inte hand i hand, så hon sjukanmälde sig på plats och kom hem hit för att vila.

Och lite vila blev det, men först satte hon mig i arbete med att göra bulldeg.

Mamma har en bakmaskin, och den är kul att använda. Hon har också köpt riktig jäst (finns i specialbutik, men inte alltid) så jag kände att så länge som jag slipper göra bullarna så är allt frid och fröjd. Så jag stod för degen, och var sedan Ems smörbiatch. Dvs mitt uppdrag var att se till att hon hade tillräckligt med mjukt smör för bullarna.

Satsen var gjord för 40 normalsmå bullar. Emelies konstverk blev 20 cafestora bullar. Varma från ugnen, med kall mjölk (och gluten- + laktostabletter innan uppätning).

Sen hoppade jag i poolen för mina 200 meter följt av en tur till Chatswood för middag.