När jag kom hit hängde det fyra plastormar i mitt fönster. Anledningen var att vissa fåglar kommer också knackar på fönstret, men ser de ormar så låter de bli.
Och det funkar, typ. Det var en morgon när en fågel, noisy minor, flög fram till fönstret och började knacka på det.
Nåväl, jag får stå ut med ormarna, och försöka ignorera dessa nattetid.
I förra veckan ringde Emelie mig och undrade vad jag hade för planer på tisdag kväll. Jag svarade, som det bör, att jag skulle umgås med min syster. Hom svarade bra och glöm denna konversation.
Som om jag kunde det!!!
I lördags, när Em, Joe och jag var på middag påminde Em om att vår tisdagssktivitet var en överraskning för mig. Joe svarade att han redan pratated mig om detta, och visste inte att det var en överraskning för mig.
Jag hade dock inget minne sv en sådan konversation. Ingen alls.
Natten till tisdag återhämtade min hjärna sig och mindes en konversation om Pinot and Paint. En aktivitet där du målar tavlor och dricker Pinot Noir. Minns att jag tyckte vinet var lockande, men målning är inte min grej alls.
Så när vi väntade på Joe igår så var det denna aktivitet som jag misstänkte.
Men oj så fel jag hade. Istället hade Joe och Em bokat in en kvällsbiljett till Chinese garden of friendship by night. Så vackert, så mysigt och så trevligt. Perfekt kväll.
Och ja, jag minns att Joe frågade om jag hade vart där, men han hade inte att något om att vi skulle hit. Och jag var där troligen 1997, så länge sedan
Efter frukost, insmorning med solkräm, torktid för solkräm och toapaus bar det av till storstaden för en date med Em. Första bussen som kom var bussen direkt till stan. Jag klev på bussen, satte mig ner och tittade upp.
Mina medresenärer var nästan uteslutande gråhåriga tanter och farbröder som passerat 70. Undrade om jag hamnat på någon charterbus till pensionärsboendet, eller utflyktsbuss för att aktivera dem. Eller den sista färden. Alla var glada och de tjattrade som en flock 14-åringar.
Dagen inleddes med en liten shoppingrunda för att köpa nya handdukar och ta med mig hem. Inte för att det inte finns handdukar i Sverige, men jag vill ha fluffiga stora handdukar i roliga färger, och det var just det som jag nu köpt. Orange och turkosa. Riktigt härliga.
Efter mammar och min shopping så dumpade hon mig i en grannkommun för att tar bussen till Mossman där jag träffade Em och hennes partner. Lite senare kom hennes barndomsvän med familj för en trevlig stund tillsammans.
Kvällen avrundades med taiwanesisk mat och lyxglass följt av lite spel på hemmaplan. Det går ingen nöd på mig.
Sitter i skuggan, benen i poolen och njuter. Poolen har blivit kristallklar och har nästan återhämtat sig från översvämningen i förra veckan. Sannolikt saknas det salt.
Mammas pool är nämligen en saltvattenspool, som inte ska behöva lika många kemikalier för att hålla poolen fräsch och fin. Ofta är det salt som gäller.
Poolen är ca 11,5 meter lång och rymmer 70 000 liter vatten. Inte illa för en hemmapool.
Men som ni ser, det regnar och åskar här just nu ;). Skämt åsido, det är 27 grader (känns som 28) ute idag. Säkert 26 grader i vattnet. Och nu ska jag hoppa i och bada.
Det är kväll is Sydney. Klockan är nio och det är runt 22 grader varmt. Mamma och jag sitter på uteplatsen och snackar skit (ibland bokstavligen) och dricker portvin.
Ok, Old Tawny, det får ju inte heta portvin om ser inte kommer från rätt region i Portugal. Men principen är det samma. Jag vill inte säga att jag är beroende av portvin, men denna lilla stund med mamma är riktigt trevlig.
Vill bara förmedla att livet är bra just nu. Trevlig torsdag till er alla.
Resan till Australien gick bra, men jag landade halv åtta på morgonen, lokal tid. Detta betydde att jag behövde vara vaken en hel dag för att anpassa mig till tiden.
Inga problem, Emelie och mamma underhöll .ig till dess att det var dags för Em att åka hem. Mamma skjutsade henne till tåget och jag valde att stanna hemma pga anledningar.
Efter att anledningarna var avklarade la jag mig på sängen för att läsa lite.
Plötsligt rörde någon vid mig och jag skrek som en stucken gris. Ser kommer frågan: Vem är du? Var är jag?
Det tog ett tag att lugna ner mig och inse att jag somnat så djupt att jag tappat konceptet. Och stt det bara var mamma som ville meddela att maten var klar…
Och varför tar jag upp detta nu? För att hon gjorde det igen. Denna gång med flit. Jag kom oskyldigt ut från toan, och vem får jag se? Och hur reagerade jag? Jo, jag skrek som en stucken gris. Igen.