Till vardags

av

Flygförseningar och säkerhetskontroll nr 3

Planet från Singapore var försenat när det kom till Heathrow. Sedan skulle det både städas och matas. Vilket medförde att vi fick vänta extra längre på att få stiga ombord planet för resan till Singapore.

Det tog ett tag att få alla på plats, men det gick till slut. Piloten meddelar att planet måste tankas. Och tydligen tar detta en massa tid, planet var hungrigt (och jag är ganska tacksam att det fanns en massa bränsle i planet så att vi kan komma hela vägen fram). När planet äntligen tankats klart uppstår problem nr whatever. Tydligen ville Heathrow inte släppa planet, det hade fastnat i dörrarna. Och det tog tid att få loss det.

Men nästan 2 timmar efter utsatt tid var vi äntligen påväg mot Singapore. Jag hade turen med mig att min flyggranne var Molgan, så jag hade massor med utrymme.

Lyckades snooza lite under flighten, vilket var skönt. Innan landningen i Singapore berättar piloten, som de så ofta gör, om väder/temperatur/viktig fakta. Det som fick mig att haja till på allvar var put to death!

Det handlar om straff för införsel av droger in i Singapore, detta gäller även all typ av ät/rökbar marjuana. Om de kommer på dig så högst sannolikt dödstraff. Jag fick en flashbach till den gamla dramaserien, Bangkok Hilton, där Nicole Kidmans karaktär fängslas pga droger. Vilket har skämt upp mig så mycket att jag gärna undviker Bangkoks flygplats. Inte för att jag någonsin skulle ha något med droger att göra, det lockar mig inte alls. Men att bara få en kommentar om dödsstraff på flyget kändes lite obehagligt.

Nåväl, vi var sena till Singapore och kastades ut från planet för att byta mat och städa. Så jag passade på att gå på riktig toa innan jag gick till gaten för en minisäkerhetskontroll innan jag satte mig vid gaten. Med mini menar jag en som bara gällde denna gate. Och jag klarade mig oskadd även denna gång. Happy happy joy joy

av

Middag och säkerhetskontroll nr 2

Inga prylar glömdes denna gång!

Länge sedan jag flög via London till Australien, men jag minns det som igår. Ner till bussen för transport till korrekt terminal och sedan igenom säkerhetskontrollen. Det var kaos.

Denna kaos låg hos ovana resenärer, och lite trött personal. Eller snarare uppgiven. Placera din vätska i en ziplock-påse. Du får bara ha en. Lägg upp din laptop/ipad/powerbank/storelektronik i en bricka på banden. Om du inte gör det kommer du att missa ditt flyg, skrek personalen till oss.

Kom igenom kontrollen oskadd, med delvis ompackad väska, åt en god ramen till middag och inväntade besked om vilken gate jag ska till.

av

Borttappad teknik och panik

Fönsterplats på planet och förlorad Fitbit. Resan hade kunnat börja bättre.

Taxin kom 11.30, och med tanke på sön som kom på förmiddagen kändes det som ett bra beslut. Dock kom jag till flygplaten lite för tidigt. Så pass tidigt att jag inte ens gick checka in!!! Ve och fasa.

Nåväl, incheckning, lunch och därefter säkerhetskontrollen. Det var där första motgången kom, men det visste jag inte då.

Jag kan säkerhetskontroller. Upp med all stor elektronik, inklusive stora hörlurar och påsen med vätska. Jag är bra på detta. Andra, not so much.

Nåväl, allt går bra, jag går igenom passkontrollen och inväntar boarding vid min gate. Jag känner mig lite naken, men det tar ett tag innan jag förstår varför. Jag hade glömt min Fitbit vid säkerhetskontrollen. Det var för mycket att packa upp och packa ihop, så jag glömde denna lilla klocka.

Som plåster på såren fick jag en FÖNSTERPLATS på flyget hit till London. Jag verkligen avskyr att sitta instängd, och längst ut satt en man med problem att stå. Ingen kisspaus på den flygresan…

av

Till flygplatshotellet

På måndag ska det bli sol och 27 grader varmt, säger mamma. Sol? Men då är ju jag hemma. Nästa så att jag kontaktar min chef och meddelar att jag inte kan komma hem förrän i slutet av nästa vecka.

Men inte skulle väl jag…? Nej, faktiskt inte. Så mina väskor packades klart och Lars skjutsade mamma och mig till Chatswood för att ta oss till flygplatsen kommunalt.

Vad är det som hänger i taket…?

Som tur var följer mamma med hela vägen till hotellet så att vi kan dumpa våra (läs mina) på mitt hotellrum och sedan ge oss ut på stan på äventyr.

Vi hamnade här, på Operabaren utanför Operahuset i Sydney. Lite pizza, lite vin och lite musik. Kan det bli bättre?

Infravärme och jacka behövdes, men maten var god
av

Kiss My Axe – eller hur jag torskade i yxkastning mot mamma

Och vi fick inte ens kyssa yxan!

Snart är det dags för mig att lämna regnet och komma tillbaka till Sverige igen. Så för att fira detta så smet mamma och jag iväg på en extremt Michaela-vänlig aktivitet. Kast med lite yxa.

Mamma och jag körde vårt alldeles egna lag. Vi hade tre event att genomföra; kast med liten yxa, döda ballonger med liten yxa och avslutningsvis kast med stor yxa.

Varje omgång var bäst av tre, utom balongerna. Där var det först till kvarn.

Och denna signerade vi innan eventet

Personalen gick igenom reglerna, med lite eqivoka instruktioner. Vi körde ett par testkast, mamma fastnade för tvåhandsgreppet, men jag är Viking! Inga två händer här, enhandsgrepp blev min metod. Och sen började allvaret.

Sida vid sida stod jag och mamma, äran var på spel och jag vann. Massor. Tills jag inte gjorde det längre.

Kast med liten yxa var min gren, vi spelade tre omgångar (5 kast per omgång) med bäst av tre och jag vann 2-0, 2-0 och avslutningsvis 2-1. Jag brillierade, fick 5 poängare efter fempoängare. Jag var helt enkelt fantastiskt.

Hybris, mina vänner. What goes up must come down.

Det började med ballongerna. Vi blåste upp 4 ballonger var och fäste vid tavlan. Jag skulle kunna skylla på att mamma knappt blåste upp en av ballongerna, men jag var minst lika ond. Mamma fick ner alla fyra, jag hade den sketna vita miniballongen kvar. Nåväl, en aktivitet kvar.

Big axe. Långt skaft där det krävdes dubbelgrepp. Övningsrundan gick bra, men när vi väl kom igång på allvar. Jag säger bara detta, håll dig borta från min mamma när hon har en stor yxa i handen. I hennes händer kommer den till önskat ställe.

Jag erkänner mig besegrad. Men gjorde med ödmjukhet. Skyllde på spöregn i ögonen på vägen tillbaka till bilen.

Kiss My Axe – yxkastning
av

Det är det jag säger: allt försöker döda dig i Australien!

Du är inte ens säker på din veranda, säger min vän A-C när jag ännu en gång beklagade mig över regnet. Eller snarare, oron att få ännu en blodigel som vill sno mitt blod.

Men skratta bäst som skrattar sist. Mitt blod är fullt av alkohol, så det så!

Och än är jag inte död!

P.S. är på dunk nr 5 gällande portvin sedan min ankomst till Australien, varje dunk innehåller 4 liter fakeport (får inte heta port utanför Portugal). Nejdå, jag har inte ett problem…

av

Vi ser det regna, vi ser det regna, det var väl roligt hurra?

Du vet att det spöregnar när det är vattnet från himlen som kommer in i ögonen istället för poolvattnet. Och när du ser regndropparna studsa över 30 cm i poolen.

Regn, regn och mera regn. Vi är inne i en riktig regnperiod här i Sydney. Jag kan räkna på min hand hur många soldagar vi haft sen jag kom hit i början av mars. Och enligt prognosen ska det regna till maj månad. Och då kommer den normala regnperioden.

Ett stilla höstregn har ingen dött av, men när det spöregnar så är det en helt annan fråga. Vatten förstör, inte bara hus men vägar. Efter det första riktiga spöregnet uppmärksammade jag att det var en massa hål i vägarna när regnvattnet försvann från vägarna. Efter närmare efterforskning (frågade mamma) visade det sig att det var en konsekvens av forsregnet.

En del hål lagades snabbt, andra har inte lagats än. Och tydligen har dessa hål orsakat ett antal punkteringar. För varför kolla vägen när du kör? Men jag har ju inget körkort, så det kanske inte är något som bilister har koll på?

P.S. Har varit dålig på att simma detta år, men trots regnet (eller pga regnet) så blev det en simtur för mig efter kvällens portvinstund. Runt 20 grader i luften, 21 i vattnet?

av

Min systers födelsedag

Idag fyller min äldsta syster år, och idag är det första gången på länge som jag firat hennes födelsedag på födelsedagen.

Em ville på på Powerhouse museum, typ Teknisla Museet tillsammans med några av hennes vänner med barn. Och vem är jag att säga nej? Och för övrigt tycker jag att interaktiva museum är roligare med barn. Och kul hade vi.

av

Cockatoo Island

Min systers partner berättade om en person som skulle jämföra att hålla en fågel eller en annan. ”… holding a xxx-bird or a Cockatoo”. Problemet var att han uttalade Cockatoo som Cock-or-two. Bara min systers partner reagerade på detta.

Nåväl, idag hamnade jag och mamma på Cockatoo Island, men såg varken fågeln eller det andra under vårt besök. Inte heller sattes vi i finkan. Denna ö var, som så mkt annat här, från början en ö för Londons fångar.

Mamma och jag vandrade runt i regnet, såg oss omkring, åt lunch och sög åt oss historian. Ska definitivt komma tillbaka hit, och då ta de guidade turen i fängelset. Hade dåliga skor och det regnade, så vi valde att inte göra det idag.

av

Frukost med kackerlacka?

Det finns mycket som jag gillar med Australien, men vissa saker gillar jag inte, som t.ex. kackerlackor!

Satt och åt frukost med mamma och Lars, fåglarna kvittrade, lite rått i luften (det har regnat under natten) men väldigt fridfullt. Och plötsligt klättrar Herr Kackerlacka upp på bordet.

Han tar en promenad runt brickan som mamma/Lars bar ut sin frukost på. Han tittar upp på oss som om han vore en katt.

Men, då vi inte uppskattar kackerlackor på matbordet/i huset/på uteplatsen så tog Lars min bit hushållspapper och skred till verket. Sen var det bara begravningen kvar!

Nej, jag vill inte veta vart den hamnade. Nej, jag vill inte se liket (vill inte ens minnas den som den var). Nej, jag vill inte höra mer om kackerlackor (Lars första var i Japan, mamma på Kanarieöarna och min i Grekland).

Jag går tillbaka till mitt mantra: Jag såg ingen kackerlacka, det finns inga kackerlackor!