181 steg till flygplatsen

Det är så nära mitt hotell för natten låg. Rydges Airport Hotel Sydney. Lugnt, skönt och gångavstånd till internationella delen av flygplatsen. Jag ser landningsbanan från mitt fönster!

Skön säng, kuddarna kunde varit lite hårdare, men det är bara jag som är kinkig. Har köpt kudde som jag har hos mamma och tar med kudde när jag åker på kryssning.

Mitt rum på Rudges Airport Hotel

Munskydd på flyget är inge kul

En kollega myntade uttrycket GDPR-taliban i möte för ett tag sedan. Lite hårt kan jag tycka, men jag föredrar nog att prata om paragrafryttare.

När det gäller lagar och regler så är jag definitivt en paragrafryttare. Rätt ska vara rätt. Tolkningar tillåts, men ska fortfarande leva upp till andemeningen. Och ett stort irritationsmoment är när folk inte följer regler och lagar.

Som på flyget till Dubai igår/tidigare idag.

Alla Emirates flyg har munskyddstvång, med undantag för barn som inte fyllt 6 år samt de som inte kan pga medicinska skäl. Jättejobbigt, även för mig. Munskydd är ok nån timme, men över 30 timmar suger.

Nåväl, tillbaka till dagens flight. Självklart är det massor som inte har munskydd, eller min ”granne” som körde näsan över munskydd-varianten! Undrar om han gör samma sak med kalsongerna, han snoppen ovanpå.

Eller det vill jag inte tänka på. Iiik, inte en sexig man. Bara en som inte följer reglerna. Morr!

Nåväl, 7 timmar kvar till boarding av nästa gligt. Jag är trött, grining och vill bara ta av min munskyddet nu…

Jag är så negativ!

Måste slå ett slag för testmottagningen.se. Trevlig personal, kompetenta och snabba. PCR-testet får du svar på inom sex timmar. Via SMS och via Kivra. Så enkelt och bra

Sen gjorde ju inget att de hade en mottagning i min bostadsrättsförening, 5 min bort.

Fick för övrigt svar mindre än tre timmar efter att jag tog provet. Och jag ät negativ, inga spår på Covid-19! Nu ska jag checka in på flyget.

The new normal

Den 21 mars 2022 öppnade Australien gränserna för oss vanliga turister. Dvs vi som inte ska jobba, eller är föräldrar till barn som är medborgare.

Men allt är inte som vanligt. Här hemma i Sverige har vi i stort sett återgått till normala. Men för att komma in i Australien behöver jag fortfarande hoppa igenom de brinnande ringarna!

Nåväl, var och gjorde mitt första jag-är-inte-misstänkt-sjuk PCR-test nyss. Får svar, med reseintyg inom 6 timmar. Jag kan glatt erkänna att jag är riktigt nervös. Inte för att jag på något sätt är sjuk, men tänk-om-tankarna går runt runt och runt i huvudet…

Jag är inte i 30års åldern längre…

…inte en 30års åldern heller. 13,5 timmar är långt för en flygresa. Plus flighten till Dubai på 6,5 timmar. Det sätter spår i kroppen, som inte vill sitta så länge.

Nåväl, är framme nu Möttes som vanligt av så mamma och Lars, med en överaskade extragäst. Både syrran och hennes sambo mötte mig utanför tullen. Happy happy joy joy.

Emirates, bra att flyga med. Så smidigt med gränsbevakningen då jag alltid har något att deklarera.

Nu är det d asgs att sova.

Brandrapport: mörkt i Sydney, kände varken doft eller såg spår av den nu på natten.

Och så var det dags igen…

…för min årliga pilgrimsresa till Sydney för att hälsa på mamma och syster. I år har förberedelserna bestått av att svara på frågor om den 105 bränder som fortfarande härgar i Australien.

Jag kommer att skriva små rapporter om brandläget när jag väl är på plats, men kortfattat är den stora branden nordväst om Sydney (ca 40 min från mamma) under kontroll. Inte släckt, men inte tokvild heller. Det är inte världens bästa luftkvalitet, men det går att andas och vara ute.

Snart kliver jag ombord på planet på väg till Dubai och sen Sydney. Lite nervös är jag, främst för den extremt korta tranafertiden.

Vad jag glömt hemma denna gång
Opal-kortet (SL-kortets motsvarighet) och att äta frukost/lunch. Magen gör lite uppror just nu, men snart är det mat 🙂

Resfeber eller stress? Skog eller träd?

På Arlanda igen, men denna gång ska jag inte till Australien (den resan påbörjas i mitten av januari), nej denna gång åker jag till det ”andra” Sverige. Ni vet, landet som ofta förväxlas med vårt. Just det, landet känt för sin med choklad (Marabou?) ost (Kvibille, grevé?), skidåkning och vandring…

Just det, kunde lika gärna vara Sverige, men mer neutralt. Schweiz.

Nåväl, efter en tung och stundtals stressig höst behöver jag ledighet, miljöombyte och vänner (och ost och vin). Så hem till min barndomsvän Elin. På tal om stress så är min nivå högre än jag trodde, det i kombination med en aning resfeber.

Michaelas vecka so far
Måndag: Jobb, försöka hitta specialbacon till vän måndag kväll – misslyckades. Försökte hitta specialsaltlakris – misslyckades. Packade väska med kattmat, kattsand, kattskopa, kattstuff, klippa klor på katter – lyckades på ena misslyckades på andra.

Tisdag: Dålig sömn pga udda drömmar om ”vad-jag-inte-hunnit-göra-men-måste-göra”. Maghaveri pga ovan. Hoppa på katt nummer ett, tryck in i kattbur. Maghavri nr 2. Får tagg i katt nr 2, katt börjar spinna kärleksfullt (läs: åh, matte gosar med mig på morgonen, mys med matte det bästa jag vet). Stoppas in katt nr 2 i kattbur med katt nr 1. Katt nr 2 inser att hon är förråd och stretar emot (människa vs liten katt, människa vinner, människa känner sig skyldig). Transporter katt till andra sidan stan för överlämning. Socialisera med underbara kattvakter. Iväg till jobb, dag som till en början var nästintill mötesfri har nu 8 möten. Försöker avsluta i tid, går inte. Lämnar jobbet, tvärbanan sen pga mycket resande, buss extremt sen pga mycket resande. Väl på buss går den ”sönder”. Inväntar ny buss, en rimme har gått. Tankar bombarderar mitt huvud: Hur chechar jag in på mitt flyg? Vart är mitt pass? Hur fungerar egentligen interrailkort? Vad ska jag packa? Var är resväskan? Anländer centrum, köpa specialbacon – misslyckades. Hem. Leta, leta, leta efter pass. Hittar pass. Försöker sova.

Onsdag: Ont i magen, vad har jag glömt göra? Packar väskan. Vad jar jag glömt? Tar på mig kläder och åker till Arlanda. Väntar på att få skicka saker genom kontrollen. Byxorna känns fel. Fickorna på insidan av byxorna, har tagit på mig dessa utochin.

Att sammanfatta, jag behöver vara ledig. Jobbtelefonen är hemma, likaså jobbdator. Och om en timme går planet till Schweiz.

Stressigt i Dubai

Stressigt i Dubai

Planet var försenat från Male, piloten körde in så mycket tid han kunde men vi blev ändå 25 min sena till Dubai.

Flighten skulle ha landat kl 14.20 lokal tid, vi landade 14.45. Sen blev det stress att komma av planet, stress med att ta tåg till del av terminalen för att komma till rätt gate. Och sen nästan löpning för att hinna till gaten innan den stängdes kl 15.10.

Jag kan med någon enstaka minuts marginal och var otroligt tacksam för den varma handduken jag fick av flygvärdinnan. Bort med allt svett.

Nästa moment bar bagaget. Skulle det hinna med? Om det inte kom med så levereras det till dörren (bonus för att du slipper jag släpa hem det själv), men då måste jag vänta till dess att allt bagage lastats upp på bandet = tråkigt.

Jag hade dock tur och sitter nu i taxi hem. Går inga flygbussar till min Stockholmsförort och jag orkar inte åka kommunalt idag. Det blir att leva fattigt och snålt till den 25e 🙂