Och så var det dags igen…

…för min årliga pilgrimsresa till Sydney för att hälsa på mamma och syster. I år har förberedelserna bestått av att svara på frågor om den 105 bränder som fortfarande härgar i Australien.

Jag kommer att skriva små rapporter om brandläget när jag väl är på plats, men kortfattat är den stora branden nordväst om Sydney (ca 40 min från mamma) under kontroll. Inte släckt, men inte tokvild heller. Det är inte världens bästa luftkvalitet, men det går att andas och vara ute.

Snart kliver jag ombord på planet på väg till Dubai och sen Sydney. Lite nervös är jag, främst för den extremt korta tranafertiden.

Vad jag glömt hemma denna gång
Opal-kortet (SL-kortets motsvarighet) och att äta frukost/lunch. Magen gör lite uppror just nu, men snart är det mat 🙂

Resfeber eller stress? Skog eller träd?

På Arlanda igen, men denna gång ska jag inte till Australien (den resan påbörjas i mitten av januari), nej denna gång åker jag till det ”andra” Sverige. Ni vet, landet som ofta förväxlas med vårt. Just det, landet känt för sin med choklad (Marabou?) ost (Kvibille, grevé?), skidåkning och vandring…

Just det, kunde lika gärna vara Sverige, men mer neutralt. Schweiz.

Nåväl, efter en tung och stundtals stressig höst behöver jag ledighet, miljöombyte och vänner (och ost och vin). Så hem till min barndomsvän Elin. På tal om stress så är min nivå högre än jag trodde, det i kombination med en aning resfeber.

Michaelas vecka so far
Måndag: Jobb, försöka hitta specialbacon till vän måndag kväll – misslyckades. Försökte hitta specialsaltlakris – misslyckades. Packade väska med kattmat, kattsand, kattskopa, kattstuff, klippa klor på katter – lyckades på ena misslyckades på andra.

Tisdag: Dålig sömn pga udda drömmar om ”vad-jag-inte-hunnit-göra-men-måste-göra”. Maghaveri pga ovan. Hoppa på katt nummer ett, tryck in i kattbur. Maghavri nr 2. Får tagg i katt nr 2, katt börjar spinna kärleksfullt (läs: åh, matte gosar med mig på morgonen, mys med matte det bästa jag vet). Stoppas in katt nr 2 i kattbur med katt nr 1. Katt nr 2 inser att hon är förråd och stretar emot (människa vs liten katt, människa vinner, människa känner sig skyldig). Transporter katt till andra sidan stan för överlämning. Socialisera med underbara kattvakter. Iväg till jobb, dag som till en början var nästintill mötesfri har nu 8 möten. Försöker avsluta i tid, går inte. Lämnar jobbet, tvärbanan sen pga mycket resande, buss extremt sen pga mycket resande. Väl på buss går den ”sönder”. Inväntar ny buss, en rimme har gått. Tankar bombarderar mitt huvud: Hur chechar jag in på mitt flyg? Vart är mitt pass? Hur fungerar egentligen interrailkort? Vad ska jag packa? Var är resväskan? Anländer centrum, köpa specialbacon – misslyckades. Hem. Leta, leta, leta efter pass. Hittar pass. Försöker sova.

Onsdag: Ont i magen, vad har jag glömt göra? Packar väskan. Vad jar jag glömt? Tar på mig kläder och åker till Arlanda. Väntar på att få skicka saker genom kontrollen. Byxorna känns fel. Fickorna på insidan av byxorna, har tagit på mig dessa utochin.

Att sammanfatta, jag behöver vara ledig. Jobbtelefonen är hemma, likaså jobbdator. Och om en timme går planet till Schweiz.

Stressigt i Dubai

Stressigt i Dubai

Planet var försenat från Male, piloten körde in så mycket tid han kunde men vi blev ändå 25 min sena till Dubai.

Flighten skulle ha landat kl 14.20 lokal tid, vi landade 14.45. Sen blev det stress att komma av planet, stress med att ta tåg till del av terminalen för att komma till rätt gate. Och sen nästan löpning för att hinna till gaten innan den stängdes kl 15.10.

Jag kan med någon enstaka minuts marginal och var otroligt tacksam för den varma handduken jag fick av flygvärdinnan. Bort med allt svett.

Nästa moment bar bagaget. Skulle det hinna med? Om det inte kom med så levereras det till dörren (bonus för att du slipper jag släpa hem det själv), men då måste jag vänta till dess att allt bagage lastats upp på bandet = tråkigt.

Jag hade dock tur och sitter nu i taxi hem. Går inga flygbussar till min Stockholmsförort och jag orkar inte åka kommunalt idag. Det blir att leva fattigt och snålt till den 25e 🙂

Det blir inte alltid som man tänkt sig, del 2

Mamma hade bokat ett dyrt hotellrum för våra sista nätter, delux twin, för ett lyxigt avslut med hotellfrukost och omvårdnad. Och bra betyg från gästerna.

Och ja, det är rent och fräscht. Ja, badrummet har bra shampoo och duschcreme. Ja, det är gulligt och personalen är extremt hjälpsamma.

Men…

Men rummet är pyttelitet. Em tog en bild, du ser var jag sov första natten. Em längst in i hörnet. Badrummet är minimalt, måste går in i duschen för att kunna stänga dörren om mig. Natt två sov jag i sängen, sov bättre på golvet 🙂

Ja det finns en frukostbuffé, men den är supersnål. Jag drömde om nutellafyllda croissanter, men det var torra bröd, korv i bröd (typ ej gris hot dog), snabbnudlar, potatisklyftor och enkla flingor. Inget direkt att skriva hem om (men i bloggen är ok). Morgon två fick vi en frukosttallrik.

Nåväl, jag sov jättegott natt ett, inte lika gott natten till idag (sängen var lite för mjuk och hög och smal).

Utsikten från stranden med frukost var dock fem stjärnor 🙂

Då vs nu på flyget

Allt var inte bättre förr. Det röktes på flygplanen, jag minns hur jag alltid fick berätta att jag ville ha non-smoking, men hamnade alltid raden framför rökarna. Lycka för mig var när rökning förbjöds på flygplan.

För inte så länge sedan såg jag om julfilmen Die Hard 2 från 1990, lite gammal kanske, men den har fortfarande sin charm. Jag förundras alltid över John McClanes chock över att det finns telefon på flyget och hur han tyckte att fax var modernt. Väldigt charmigt.

Idag är det wifi och mobiltelefoni som gäller. Helt underbart. Även om wifi kanske behöver bli lite bättre så finns det i alla fall.

I’m going on adventure…

Eller så är det den årliga pilgrimsresan till Sydney som står på agendan. Första steget att ta sig till Arlanda, vilket är lättare sagt än gjort när du bor i Täby. Inga flygbussar här minsann. Och alla shuttletjänster till ok priser går i konkurs efter ett par år, vilket jag förstår få jag ofta fått åka själv i en buss för 10 pers. Men jag gillar det inte.

Så jag har två val, åka kommunalt till stan och sen flygbussen/Arlanda express till Arlanda eller taxi. Jag valde taxi, för jag orkar inte släpa mig runt i kollektivtrafiken.

Nästa steg, vilket taxibolag? Vad är mest prisvärt utan att tumma på säkerheten? På jobbet använder vi ofta flygtaxi.se och delad taxi. Det blir lite billigare än vanlig taxi, men även här blir det ofta ensamåkande. Bokade min taxi där.

Sen kom bekräftelsen med uppsägningstid och de ville hämta mig kl 13.20 för en flight kl 15.05 och då tar det ca 30 min till flygplatsen. Jag vill gärna undvika stress, så det tidigarelades till kl 12.20 istället.

God tid på flygplatsen, snart på flyget och 24 timmar senare är jag på andra sidan jordklotet. Wish me luck.

Albatros airlines – Nadi till Matei

Albatros airlines – Nadi till Matei

Om jag tyckte att förra flighten hade ett litet plan är det inget mot detta! Det fanns 19 passagerarplatser, men det är för små eller halvsmå individer. En fönsterplats på ena sidan och två platser på andra sidan. Nästan i alla fall.

Det var vi och en dansk familj på planet, vi skojade friskt om att detta var det skandinaviska flyget SAS. Mamma kallade flyget för Albatross airline (från Bernard och Bianca) och det kändes lite så när vi, halvvägs till Taveuni Island, insåg att det regnet ön i planet. Stackars Emelie blev nästan våt om fötterna.

På väg till Fiji

Ja du, en lång dag har det varit. Bilen gick 03.56 från mamma och vi kom till Sydneys flygplats vid halv fem. Vi checkade in vårt bagage och begav oss genom passkontroll och säkerhetschecker. Emelie och mamma blev haffade för att svabbas efter stygga saker, de tog en pinne och körde igenom bagaget och över kroppen som sedan skannades. Båda blev dock godkända.

Därefter var det dags att hitta någonstans att få i sig lite frukost. Det visade sig lättare sagt än gjort, klockan var 5 och fikaställen öppnade kl 6. Vi skickade iväg mamma på upptäcktsresa (eller snarare, hon var i behov av kaffe och Emelie var upptagen i telefon, så hon letade reda på ett ställe). Med lite mat i kroppen kände vi oss alla lite mer mänskliga.

Flygresan till huvudön på Fifi skulle ta ca 4 h 30 min, men vi kom fram ca 40 min tidigare. Planet var gammalt och hade sett bättre dagar, och värst av allt: VI HADE INTE EGEN TV-SKÄRM! Den fanns en liten skärm som fälldes ner och där visades typ Marigold Hotel eller nåt annat. Dålig bild och inte kul. I business class fick man en iPad och fler filmer at titta på. Som tur var hade håg och Emelie vår rad för oss själva, så hon kurade ihop sig i en lite boll (misstänker att hon är en katt) och sov större delen av resan.

Klev av planet i Nadi, Fiji, och möttes av säng och glada människor. Vi hämtade ut vårt bagage, växlade pengar (cash is KING här) och begav oss till inrikesterminalen för del två..

Happy Australia day

Idag är det Australia day, typ nationaldag här i landet down under.

Det som firas är den dagen då vite mannen kom till Australien. Som du kanske förstår av meningen ovan är detta numera till kontroversiellt i dagens samhälle. Detta beror till stor det på hur man, historiskt sett, behandlat aboriginerna. Dvs inte bra.

Men man försöker hitta en balans med att fira Australien som det är idag och ta hänsyn till alla kulturer.

Nåväl, vi firar i bilen (men campingtrailern) på väg till Port Maquarie. Och vad ska vi göra här? Jo, besöka nya intressanta vingårdar så klart.