Bättre än övervakningskameror

Lake Creek, Wadbilliga National Park, New South Wales

Övervakade i duggregnet, lite regn och lite kyligt

Vi trodde att vi var helt ensamma på campingplatsen. Skönt tänkte vi, men då såg vi dem. Kamoflerade i buskagen höll de uppsikt över oss. Vi såg två rådjursgrå rackare och vi kände på oss att fler gömde sig bland träden.

Jag pratar självklart om Australiens nationaldjur, kängugun. Ok, med största sannolikhet v ad det Wallabies vi såg, men det spelar ingen roll. Det var kul att ha dem där ändå.

Nötkreaturen anfaller

Yadboro Flat, New South Wales

Bad, nya vänner och skenande ungkreatur, bra start på vår campingresa 🙂

Efter vagnen var uppackad gick vi ner till bäcken för att bada av oss. Det är inte så varmt, men luftfuktigheten är hög. Allt går lite långsammare än vanligt, vilket är helt ok, det är ju semester.

I bäcken träffade jag ett par kvinnor som firade Australia Day med vin och bad , jag blev kvar där ett par timmar. Tror att jag var i vattnet ca 2,5 timmar innan jag traskade tillbaka hem igen (efter två öl och en massa skratt).

Väl hemma ser jag en massa stora svarta kossor som kommer springades genom campingplatsen till staketet där vi ställt vår vagn. Ett 20-tal av mumsiga nötkreatur – jAg vill kalla dem kossor, men mamma informerade mig om att de som inte hade spenor inte kunde vara kor, och de som hade hint av spenor var kvigor – men som tur var åt vi gris så de stördes inte av vår mat 🙂

Kor, kvigor, ungtjurar i det friaHar du någonsin varit så nära kor när de äter gräs? Det hade i alla fall inte jag och jag kan informera om att de inte äter tyst. De river av gräset innan de börjar äta!

Efter middagen, och nötparaden, så gick jag tillbaka till mina nya bekanta och firade lite mer Aussie Day med dem. AUstralia Day firas med alkohol. Hick!

It’s raining…

Nää, inte ens här regnar det karlar så någon halleluja blir det inte!

Igår skulle jag iväg till Gaye för att vaxa benen. Det är knappt 3 km bort, genom skog och bostadsområde. 3 km, det är ju ingenting, men det är väldigt backigt. Sen underlättade regnet inte alls. Jag är ju som jag är och tog varken paraply eller regnjacka och liknade en dränkt katt när jag kom fram. På hemvägen passade det på att regna lite mer, bara för att se om jag var vaken.

Idag spöregnar det så jag tog vädret i; hornet och gick ut och simmade. Riktigt skönt att simma när vattnet är varmare än luften.

Ok, ok, ok. Det är inte så farligt, det är ju trots allt 20-25 grader varmt ute så man fryser knappast. Jag kan lugnt på mig shorts och t-shirt och njuta att det är ljust ute (men jag saknar solen).

Frukost i det fria

Lyxig grillJust nu håller köket på att renoveras. När jag kom i torsdags var det bara ett tomt rum med kylskåp (som fortfarande fungerar). Imorgon och på onsdag ska skåpen sättas upp och nästa vecka kopplas allt in. Tills dess att vi har ett ”riktigt” kök har vi nu provisoriskt fått flyttta till uteplatsen. Här äts det frukost, lunch och middag. Utanför poolen finns ett ”diskbord” och den stora fina grillen där vi lagar maten.

Deluxe grillNär jag hör ordet grill tänker jag genast på grillen vi hade när jag var liten, en klotgrill med grillkol i. Grillen här är grill deluxe, en riktig Barbeque grill. Den går på naturgas och du har såväl grillyta, stekyta och en gasplatta för att koka t.ex. ägg i. En riktigt underbar maskin. Än så länge har jag bara använt plattan för att göra äggröra 🙂

Nudlar i poolen

Nej, detta inlägg handlar inte om snabbnudlar i poolen, men det skulle se kul ut (dock inte lika kul att städa bort). På engelska kallar man dem för Noodles och jag har ingen aning om vad det kallas på svenska. Det är en flytleksak, en skumcylinder med hål i som Emelie har i poolen. Hon ska sitta på dem och cykla för att öva upp rörligheten i knät.

Då det är långa avlånga rör har man nudeln mellan benen. Ja, det ser lite perverst ut, men det är väldigt effektivt. Jag prövade självklart att sitta på nudeln och kastade sedan boll med syrran.

We have Lexus

Då Emelie inte orkar gå mer idag sitter mamma, Emelie och jag sitter utanför McDonalds och väntar på att Lars ska hämta oss med bilen. Bakom oss kommer en vit bil med ett par killar i, inte så ovanligt vid midnatt på en lördagskväll.

”We drive you, were you wanna go?” ”we love women, we love ALL women” ”we drive LEXUS” ”we drive you, we love you, we love all women”. Intressant raggningsteknik, är det verkligen så speciellt att åka Lexus? Bilen hade röda p-plates vilket gör att de troligen var i 17-års åldern. Vad hade hänt om mamma hade nappat på detta lockade erbjudande? Vi valde i alla fall att ignorera småpojkarna och efter ett par minuter åkte de vidare (kanske hittade de lättare byte).

Film, som den borde ses

Kvällen avslutades med bio på Sydney IMAX. Jag hade aldrig sett en film här tidigare och visste väl egentligen inte vad som väntade mig. När jag kom in såg jag salongen kände jag genast igen mig.

Tänk dig Cosmonova med dess branta sluttning i salongen och den kurvade bioduken. Det är IMAX det. OCH det är världens största filmduk, den är 29.42m hög och 35.73m bred, det är blir mer än 1,015 kvadratmeter! Och precis som på Cosmonova så faller man in i filmen. Och ikväll var det Mission:Impossible Ghost Protocol. Vi satt på raden högst upp så i vissa scener behövde vi titta ner för att följa med hela handlingen, och det var då som jag fick lite svindel och berg-och-dal-banskänsla i magen. En underbar känsla i denna miljö och jag tycker att det gav ett extra djup till filmen 🙂

Filmen i sig är en typiskt Tom Cruise Mission Impossible, kanske inte så trovärdig, men väldigt underhållande :).

Middag och karriärmöjligheter

Middag, karriärmöjligheter och bio i storformat, det var vad denna kväll hade att bjuda på.

Vi började hela kvällen med att skjutsa iväg Emelie på en födelsedagsfest medan vi plockade cacher, och med vi menar jag mamma och Lars 🙂 (jag satt och läste eller njöt av solen). Ett par timmar senare plockade vi upp Emelie igen för att åka till Darling Harbour där vi skulle se filmen. Men då harbour bridge just nu är avstängd på helgerna för underhållning kunde vi inte komma tillräckligt nära.

Tänk dig hinderbanan i Gladiatorerna på TV? Ja så kan man nästan beskriva vägen till bion för Emelie. Det var upp för trappor, ned för trappor och en låååång promenadsträcka. Inte speciellt jobbigt för oss, men med smärta, ovana att hoppa runt och en överansträngd fot så var det som ett maraton, men hon klarade det galant (men pauser och skratt).

Middag blev på en Pizzeria, Eat Love Pizza, med underbar utsikt över Darling Harbour. Det var också här jag hittade mitt kall. Jag följe med Emelie på toaletten och medan jag snällt väntade på att hon skulle bli klart uppmärksammade jag hur gästerna konstant tog fel dörrar för att komma tillbaka till restaurangen. Hjälpsamma jag ställde genast upp på att dirigera trafiken till och från toan. Och jag var riktigt bra på det 🙂 Tänk att få stå där dag ut och dag in och hjälpa personer i nöd, eller i alla fall nödiga personer.