Jag dööööör…

Armarna värker, inte som träningsvärk utan mer muskelsmärta. So det som kallades växtvärk. Jag orkar knappt röra på armarna…

Efter paddlingen hade jag massor med enerig. Ni som känner mig väl vet hur jag blir när jag tränat. Att säga att jag är odräglig skulle inte vara långt ifrån sanningen. Det blev mamma utsatt för när vi kom hem från paddlingen. Jag hoppade i poolen, simmade några simtag, solade lite på flip-flopen men sen tröttnade jag. Så jag drog mig bort till den poolsidan där mamma låg och solade/vilade/försökte sova och påkallade uppmärksamhet.

Hej… hej mamma… vad gör du mamma… mamma, sover du… Efter ett tag fick jag uppmärksamheten jag önskade 🙂 Efter ett tag försvann all sol och jag började frysa (vilket är ovanligt för mig, i alla fall när jag är i vattnet). Så jag hoppade i SPAet ett tag, klart att det ska utnyttjas. När kroppen kokats ett tag flyttade jag mig till poolen igen.

Efter badet och ombyte till normala kläder la jag mig på sängen och läste lite. Plötsligt kom tröttheten! Jag orkade knappt röra på armarna. Jag orkade knappt gå, jag orkade inte prata. Helt plötsligt tog all energi helt slut och musklerna i över- och underarmarna började värka, nästan pulsera i smärta. Bläää säger jag till smärta!

Paddlar för livet i paradiset

Jag misstänker att jag var fisk delfin i mitt förra liv. Jag älskar vatten. Jag älskar att simma, leka, bada, åka vattenskidor och paddla.

Mamma och Lars nya inköp är en kajak (eller en kanot), en vacker blå kajak för två personer. Idag bestämde vi oss för att ta en liten tur.

20140121-140956.jpgMin invigningstur blev idag när vi tog med kajaken till Clontarf. Mamma lämnade vi en i solstol med en bok på stranden och sen drog vi ut kajaken till vattnet och paddlade iväg på sightseeing by boat.

Efter ett par minuter började både armar och mage värka, så skönt att aktivera dessa muskler igen. Och att vara ute på vattnet gav mig både energi och glädje. Som vanligt är jag ganska så ivrig och vill att det ska gå fort fram så Lars (som satt längst bak i kajaken och styrde) fick vid flera tillfällen uppmana mig om att ta det lite lugnare.

Jag tror inte vi var ute mer än 1,5 h, men det räckte. När vi kom tillbaka till stranden där vi dumpat mamma och skulle stiga ur kajaken välter jag hela båten (inte alltid den smidigaste av människor). Jag hade bikini på mig (och flytväst) men Lars hade shorts och t-shirt. Och han var inte beredd på att jag skulle välta kajaken, så han blir riktigt blöt. Sen hjälpte det inte att jag fick en skrattattack när jag såg Lars där, i vattnet, blöt… Minen han hade var helt underbar. Skrattar fortfarande när jag tänker på det…

Godaste sushin – alla kategorier

Wow!

Det såg ut som ett hål i väggen, något litet ställe. Men när vi gick in uppenbarades en stor fin restaurang. Jag beställde denna aushi och sashimilådan och presaentationen var fantastiskt vacker. När jag väl vågade provsamaka började mina smaklökar sjunga. Definitivt den godaste sushin jag ätit.

20140120-161213.jpg

Har du vägarna förbi Chatswood, testa The Bulgogi på Victoria Ave (den centrala gatan). Det kommer att bara värt besöket!

Varmt idag…

Det är inte lika extremt varmt som i Melbourne eller Adelaide, men i min bok är 34 grader väldigt varmt. Poolen, som vanligtvis håller 27 grader, låg på heta 29 grader (solvärmd såklart). Så mamma och jag åkte till Maquarie Shopping Centre för att åka skridskor.

20140120-152600.jpgJa, du läste rätt. Mamma fick dock inte åka pga hennes armbågsskada, men jag tog ett par turer runt rinken.

Kalla det vad du vill, uppladdning inför OS (och hockeyn som då spelas), en svalkande oas i Sydneys hetta, ett knäpp grej… Men kul var det.

Men mamma då…

Nej mamma, jag har inte slickat min Tardis!

Det blev finvin till maten idag (Lars har varit bortrest och då har vi hållt oss litt bag-in-box). När allt var undanplockat stannade jag och mamma kvar i köket och planerade lite inför helgen. Mamma konstaterade då att mina läppar och min tunga var blå, hennes var dock normalfärgade… Plötsligt säger mamma, jag vet varför de är blåa. Nej mamma, svarar jag, jag har inte slickat min Tardis. Mmm, det blev kanske lite fel där.

Till historian hör att jag har gått och blivit ett fan av Doctor Who på äldre dar (det är Anna-Carins fel såklart) och har idag köpt mig en liten Tardis stressleksak som jag visat för mamma (och försökt förklara meningen med Doktorn).

T.A.R.D.I.S. = Time and Relative Dimension in Space

Min mardröm…

Min mardröm…

Jag är en enkel kvinna. Jag gillar min iPad/Kindle/Samsung Galaxy S4/iPod nano/Jawbone UP, film, musik och ögongodis att titta på.

image När jag nu sitter på bussen hem med fyra av mina favoritsaker tänker jag inte på Kate Perry som sjunger för mig. Order flyter ihop på min Kindle…

Mina tankar flyger till denna bro som tar mig till rätt sida av vägen när jag gått av bussen. Du kanske tycker att den ser ut som vilken bro som helst. Och du har rätt. Men samtidigt så fel.

Det är som en hängbro, men ändå inte. Den svajar när jag går på den, och är vi flera på den känns det som om dem skulle falla i bitar och att jag skulle Störta ner på bilvägen…

Busschaufförer i Sydney vs Stockholm

Stan är stängd och helt tom, säger busschauffören när jag går på bussen. Va skönt, svarar jag, då får jag hela stan för mig själv.

De uppmärksammar alltid mammas arm och undrar nyfiket vad som hänt. Sist vi åkte buss tillsammans tittade chauffören på mammas gips och sedan på mig. It wasn’t me! förtydligade jag. Prove it, fick jag till svar.

Detta är attityden från de busschaufförer jag stött på i Sydney. I stort sett alltid ett leende och ett skämt. Jag säger inte att Stockholms busschaufförer inte har sin charm (vissa kan vara helt underbara) men här verkar de vara i överlag gladare.

Kanske beror det på faktumet att de får ha shorts på sig,  eller så är det bara jag 🙂