Författare: Pucko77

av

Nytt ansökningsförfarande för visum

För att ens kunna lämna in sitt bagage på flygplatsen måste du ha ett visum. Det är enkelt att fixa ett turistvisum och är du svensk medborgare så är det gratis. Men var ute i god tid (minst 2 veckor innan din resa, men gärna längre).

Min rekommendation är att du skaffar ett eVisitor visum men om du är ute i dålig tid kan du skaffa ett ETA visum till en kostnad på ungefär 170 kr (du får det vanligtvis inom ett par minuter).

För att skaffa ett eVisitor måste du först skaffa ett konto på deras webbplats. Även detta är gratis och du kan närsomhelst logga in och uppdatera dina uppgifter. När kontot är skapat letar du rätt på ditt pass och fyller i formulären.

När allt är i fyllt och du skickat iväg ansökan får du ett mail med bekräftelse på ansökan. Om du inte har några avvikelse, t.ex. haft andra namn eller dyl, borde du få besked inom ett par minuter. Har du haft namnbyte (t.ex. varit gift) så kan det ta ett par dagar eller upp till 10 arbetsdagar innan du får svar.

Här hittar du genvägar till de båda visumen

av

Specialkost eller inte specialkost på flyget

När jag hör specialkost på flyg tänker jag ett vegetariskt alternativ. Vegetarisk mat är inte ett alternativ för mig, jag ser grönsaker som tillbehör.

Men nu reser jag med Emirates och de är väldigt frikostiga med sin specialkost. Det finns vanligt flera typer av vegetarisk kost, kryddfri kost, laktosfri kost, glutenfri kost, fisk och skaldjurskost för att rapa upp några.

Fördelen med specialkost är som ni alla vet är att du får maten först. Du behöver inte sitta och vänta på din tur, du behöver inte vlja vilken rätt du önskar för att sedan få beskedet att den tagit slut.

av

Australien 2015, resan är bokad

Ju äldre jag blir desto kinkigare blir jag.

När jag var yngre, och ekonomin inte var lika bra, var det priset på resan som var viktigast. Visst, jag ville inte att resan skulle vara extremt lång, men i slutändan så var det priset jag landande på.

Nu är jag äldre. Bekvämare. Ja, priset spelar fortfarande en roll, men det är inte längre den viktigaste rollen. Nu är restid och flygbolag viktigare för mig. Jag har längre varit ett stort fan till Qantas och det kommer jag nog alltid vara. Men förra året provade jag på att åka med Emirates. Maten, kvalitén på flygplanen och servicen är ungefär densamma men (och det är ett stort MEN) Emirates tillåter 30 kg i incheckat bagage. Jag har en tendens att shoppa när jag är Down Under. Så därför väljer jag Emirates. Och det är en kort resa, 23 h 30 min båda riktningar. Och självklart egen tv.

Så, nu är resan bokad. Den 3 januari lyfter planet på Australien. Nedräkningen har inte börjat, men så snart värmen lämnar mitt Sverige och mörkret tar över vårt avlånga land så bär det av.

av

Tack!

Ett stort tack till mamma, Lars och Emelie för denna vistelse. Jag har haft en underbar månad och mår fantastiskt, är både utvilad och glad.

Tack också till dig, kära läsare. Tack för att du ville följa med mig på resan, utan dig hade det inte varit lika roligt att skriva blogginläggen 🙂 Under denna resa har jag, tack vare er, slagit rekord i antal visningar och nått över 15000 visningar totalt. Det vill jag också tacka dig för.

Vad händer nu?
Bloggen uppdateras främst när jag är i Australien. Nu när jag är hemma igen kommer den att ligga lite i dvala tills det är dags igen. Istället kommer jag passa på att göra om lite på webbplatsen, uppdatera lite och lägga till lite nya bilder i bildbanken. När jag uppdaterar kommer jag att skriva om det här i resbloggen.

av

Sol 1, Michaela 0

Bränd Michaela, igen…

Ja, då har det hänt igen. Jag hade smörjt in mig, med SPF 50 till råga på allt. Men idag var solen så stark att den vann över både mig och solskyddskrämen.

Men jag känner mig ändå som lite av en segrare, jag har ju fått en massor av sol och en massor av färg på köpet. Och trots att axlarna ger mer energi en en 75W glödlampa så mår jag bra och skulle aldrig byta denna dag mot något annat. Jag har njutit av min sista dag i Australienlandet.

av

Haj! Haj! Haj!

Sista dagen i Australien. Mamma, jag och Lars åker till stranden. En riktigt trevlig strand. Solen lyser. Havet glittrar. Sanden bränner.

Vi tog med egna solstolar till stranden och släpade dem till utvald strandbit. Ok, solstolarna väger nåt kilo och har en behändig stolväska så sååå farligt är det inte. Efter att vi boat in oss på vår strandplätt smiter jag iväg samma väg vi kom för att gå på damernas. Därefter tog jag svängen förbi rock poolen.

Jag har säkert orerat om rock pools tidigare, men de är så fantastiska att de tåls att talas om igen och igen och igen. Då undervattensströmmarna vanligtvis är ganska starka, och vågorna ganska höga, så är det lite svårt att simma i havet. Rock pools är simbassänger som finns i anslutning till många stränder i Australien. De är vanligtvis mellan 25 eller 50 meter långa och fyllda med havsvatten. Ibland, när man simmar där, kommer en extra hög våg och fyller på bassängen. Så dit gick jag för att jag ville simma lite.

När jag, en stund senare, kommer tillbaka till mamma och Lars försvinner alla människor ut havet. En båt åker ut och badvakterna ser till att även surfarna kommer till stranden. Idag är en varm, het, supersolig dag så detta är lite jobbigt. Det visar sig att badvakterna sett en haj lite längre ut. Båtar, badvakter på land med kikare, gummibåtar med badvakter och helikopter tillkallas och undersöker vattnet.

Efter ett tag börjar badsugna migrera ner mot vattnet igen, men kallas upp två gånger till. Detta är första gången jag varit med om att hajar har varit vid stranden. Och detta är varför du bör välja en strand som är bevakad av badvakter.

P.S. Vi fick i alla fall bada till sist, och bada gjorde vi. Sen blev det fish and chips innan hemfärd..

av

Geocaching event med ett ”happy ending”

Sista kvällen i Sydney är ett geocaching event som mamma och Lars vill gå på. Och jag hade ingen aning om vad detta skulle innebära. Kanske förväntade jag mig lite av en massa geocachefanatiker i bushoutfits som fyllde hela parken, med olika stånd säljandes

Men så var det inte. Istället kom ett 20-tal personer och la ut erfarenhetsbevis och travel bugs för beskådning och utbyte. Inga supernördar à la amerikansk tonårsfilm.

Mamma och Lars geocachingvänsfamilj (ja, lite långt ord, men jag står för det) var där, och det visade sig att hela familjen, men speciellt pappan, gillade såväg Doctor Who som Fringe och Game of Thrones (och hade självklart läst boken). Äntligen! Så i nästan två timmar pratades det science fiction, fiction och böcker. Livet är gott 🙂

av

Jag hade fel…

Hur otroligt det än låter så händer det faktiskt. Ibland har jag fel (!?!).

20140201-160948.jpgDenna gång gäller det inlägget om bromsar. Det visade sig vara getingar istället. De hade byggt ett litet bo i palmbladet, storlek tennisboll. Och de gillade inte alls när vi var där.

När Lars kom hem från sin affärsresa tog han på sig skyddskläder och skyddsnät och gick och tog tag in problemet.

Blev de arga på dig, undrade mamma efteråt. Nej, svarade Lars, de blev döda.

Nu vågar jag bada igen, och det har jag gjort. Örat kliar och svider lite, men känns lite bättre i alla fall.

av

Lektioner i matlagning – frukost del 2

Då Emelie stannade över frukosten så fortsatte vi med frukostmaten. Denna gån hade hon önskar American pancakes. Och det var så vi hamnade i köket, kl 06.15, på morgonen, och gjorde frukost.

Kl 06.55 var allt klart, Emelie hade som vanligt lagt upp allt riktigt vackert på tre tallrikar (mamma orkade komma upp, dock ej Lars). Jag åt mina med lönnsirap, dreggel, och Emelie la upp pankakstårtor med hallonsås och grädde till henne och mamma.

Sen var det bara disken klar. Tror alldrig jag diskat så mycket, och så ofta, som jag gjort detta vistelse… Har precis kramat iväg Emelie som jag nu inte kommer att träffa igen på ett år, känns lite tråkigt.

Här finns receptet på american pancakes

av

The Boat House, Palm Beach

Bland de rika och otroligt rika finns ett gammalt båthus omvandlat till en restaurang. Det är inte direkt billigt att äta här, men inte heller dyrt, prisvärt.

Hit tog Emelie mig idag. Jag har varit i Palm Beach tidigare, för att bestiga ”berget” upp till fyren och leta blue bottles (när jag blev stucken av manet). Men då var det dåligt väder. Idag skiner solen och livet leker.

Vi beställde både en varsin alkoholfri drink och fish and chips, för det är klart att det är fisk som gäller vid kusten. Maten kommer in och vi inser båda att detta inte kommer att gå, det är alldeles för mycket mat. Vi hade kunnat dela på en och fortfarande bli proppmätta. Men gott var det, fick i mig nästan alla fisk men nästan inga chips.

Efter lunchen satte vi oss i bilen och åkte till en beach lite närmare Sydney (Palm Beach är vackert, men inte bäst som badstrand). På stranden som Emelie valde, xx, var vi fyra sällskap på 1-2 pers utspridda på hela stranden. För att komma till stranden var det en lång, väldigt brant, nedförsbacke. Lite svårt att få ned för, men att gå upp igen såg jag inte fram emot. Men nu är vi på stranden, vi struntar i vägen tillbaka. Bara njuta av vattnet (som var lite för kallt för min syster, som inte var fisk i förra livet). Jag hittade en liten ”grop” för jag kunde ligga och nästan flyta, hela jag under vatten medan Emelie låg som solade på land.

Helt plötsligt började klockan att gå och vi började tänka på refrängen, dvs parkeringen. Vi packade ihop våra saker och sen kom den låååånga vägen till bilen. Precis som jag fruktade var det jobbigt, min härligt nedkylda kropp värmdes snabbt upp till överhettad. Min älskade (?) syster i stort sett skuttade upp för backen, vände sig om och peppade mig lite medan jag bara muttrade något som vi inte upprepar här. Väl uppe vid bilen svepte jag vattnet jag hade kvar och pustade ut i bilen och försökte stoppa svetten från att forsa ner för ansiktet, såg inte ens en ynka svettdroppe på Emelie.

Tack Emelie för en underbar dag, och för att du stod ut med svettiga muttriga mig 🙂