Runt Kings Canyon

image

Med denna uppmaning i bakhuvudet fyllde vi på våra vattenflaskor och gav oss iväg.

Vid Kings Canyon finns det två huvudsakliga promenadstråk, Kings Canyon Rim Walk (3-4 timmars walk, medelsvår) och Kings Creek Walk (nybörjarnivå, ca 1 timme). Dessvärre stänger man Rim Walk om det beräknas bli för varmt och så var fallet idag. Så Creek Walk blev det.

Misstolka mig rätt nu, det var en underbar promenad och vackert utsikt, men det hade varit roligare att se lite mer. Men solen gassade, flugorna surrade och sen började det regna. Vi fick verkligen allt på denna tur.
image

P.S. Det var här jag äntligen fick kontakt med omvärlden igen med Kings Canyon Wifi, som självklart är ämnat för att promota detta område och att lägga upp lite bilder och få fler att komma hit.

Kathleen Springs Walk
En liten bit bort med bil ligger ett till litet promenadstråk. Denna är superenkel och kan till och med tas av rullstolsburna och tar knappt en timme. Den avslutas vid ett trevlig vattenhål (där man inte får bada). Här kan man sitta i skuggan och njuta :).
image

Glen Helen Gorge

Efter frukost begav vi oss till de andra vattenhålet, Glen Helen Gorge. Som vanligt följde både jag och mamma efter Lars som visste vart han skulle. Det jag inte hade koll på var att han ledade efter en cache. Detta upptäckte jag när han var hålvägs upp för ett berg och jag, in mina flip-flops, försökte tälja efter honom. Facit: det gick inte så bra.

Nåväl, när jag och mamma såg Lars på berget insåg vi att vi inte skulle klara det i våra skor så vi hittade en alternativ väg till vattnet. Därefter var det bara att strippa och hoppa i.
image

Jag passade på att simma en bra bit för att kunna se bergsfasaderna på nära håll, och nerifrån såg den nästan ut som personer. En av bergspersonerna såg ut som en person med tungan ut, jag döpte denna till Miley Cyrus av förklarliga skäl.

Efter detta underbara morgonsim, då det för övrigt bara var vi, så packade vi ihop oss och började nästa del av resan.

Glen Helen Resort – restaurangen

Vi är rent bokstavligen in the middle of nowhere och här finns det bara en middagsrestaurang så vi hade inte mkt att välja på. Vi bokade in oss till 19.30, vilket var den slot som fanns ledig.

Eftersom vi inte är individer utan vill vara som alla andra beställde alla tre calamares till förrätt och känguru med sötpotatis till huvudrätt tillsammans med ett utsökt rödvin. Vad som överraskade mig var hur fantastiskt väl tillagad maten var.

För er som inte ätit känguru tidigare kan jag meddela att den lätt kan bli seg och svårsmält. Så var inte fallet ikväll, den var blodig, mör och alldeles, alldeles underbar. Och våra Calamares hade inte en tillstymmelse till gummighet, de var supermört. Denna restaurang kan jag med varm hand rekommendera.
image

Ormiston gorge

När Lars checkade in oss på Glen Helen Resort så fick vi lite information om saker vi inte bör missa när vi är här. Vi fick rekommendationer att besöka, och ta ett dopp i, Ormiston groge och Glen Helen grove.

Ett gorge verkar vara ett vattenhål, så kosan styrdes mot Ormiston grove. På med badkläderna och hoppa i vattnet, vilket var lättare sagt än gjort. Inte för att det var något fel på vattnet, mer att stranden hade lite större stenar och mina vinterfötter klarade inte riktigt det. Men jag kom i alla fall i vattnet mer graciöst än mina kära mor som halkade och damp ner på ändan. Som den snälla, rara och omtänksamma dotter jag är brast jag ut i gapskratt (istället för att fråga om hon var ok eller om hon skadat sig, jag är verkligen en god människa).

Väl i vattnet lekte jag lite, och simmade därefter en bit bort. Naturen här är gudomligt vacker, det är lite svårt att sätta orden på det, se istället bilderna 🙂
image

image

Sydney till Alice Springs

Efter en kort flight (läs 3 h 10 min) så landade vi i Alice Springs och fick sedan vår hyrbil, som bara Lars och mamma får köra. Pga anledningar, som t.ex. att jag inte har körkort. Vår bil är en fyrhjulsdriven vit Nissan, den står inte direkt ut i trafiken då de flesta bilarna är vita och fyrhjulsdrivna. Bilresan startade lite ryckigt, manuell växellåda och på vänstersida, men nu går allt som på en räls.

Nåväl, vårt äventyr har bara börjat. När hyrbilsleverantören berättade att det var en sval dag idag hade jag lite svårt att hålla masken, i min bok är inte 31 grader varmt en sval dag, men jämfört med de senaste dagarnas 40 grader varmt kan jag bättre acceptera kommentaren.

Nåja, det är i alla fall varmt och skönt idag 🙂

This is the airport, I’ve already seen the airport…

…men inte som jag ser den idag.

Idag åker jag, mamma och Lars till Alice Springs för en spännande resa, bilder utlovas. Så nu sitter jag på flygplatsen och väntar på att få gå ombord planet. Men jag väntar inte som alla andra.

Lars reser mycket i jobbet och har platinakort hos Qantas så vi sitter i deras lyxlaunge och fyller på lite frukost i sköna fåtöljer och lugn atmosfär. Lyxigt och precis vad jag behöver 🙂

Jag känner mig så naken…

Så batteriet på min UP3 dött och låneladdaren inte kommer förrän i början av nästa vecka så lämnades den hemma idag. Efter att ha haft en variant av UP i 2,5 upptäcker jag inlärda beteenden som jag inte uppmärksammat förr.

Jag bär allt i min högra hand för att få ett bättre sving med min vänstra (inte helt okänt sen tidigare).

Jag öppnar upp appen regelbundet för att kolla steg, resultatet är 0. Varje gång.

Jag tar gärna omvägar för att få fler steg och har som målsättning att komma upp i 10000, utan har jag ingen koll.

Resultatet är att jag känner mig naken, jag ser min tomma handled och känner viss uppgivenhet. Men på tisdag är jag tillbaka från min resa i resan och då borde laddaren kommit 🙂

Semesterlyx – eller vaxa monster

Jag ville skriva vardagslyx, men det är ju inte vardag för mig, bara lyxigt.

Vaknade tidigt imorse, kollade klockan och vände därefter på fläsket gick istället upp vid halv nio och packade upp resten av kläderna. Vilket kanske var dumt eftersom jag nu måste packa allt igen för nästa resa imorgon.

Eftermiddagen ägnades åt skönhet och shopping, ben vaxade och fransar och bryn färgade igen.

Dagen avslutades på en italiensk restaurang med Emelie, god mat, gott vin och härligt liv…

Down Under

Jag gillar att resa, men 13,5 timmars flygning är lite för mkt för mig. Om jag sen lägger ihop med de ca 45 min jag satt på innan det lyfte så förstår du känslan.

Men efter en massa film, lite mat, lite dreggel, lite vin och kisspauser på minitoa så landade jag på utsatt tid i Sydney. Därefter var det bara passkontroll och tullen kvar. Jag går alltid mot rött då det både går snabbare och personalen är trevligare, och att inspelning till Border Control Australia pågick pushade inte alls mig närmare dit jag ville åka…

Men nu är jag hemma hos mamma, jag är uppackad (nästan) och klar att starta min semester. Efter en god natts sömn.

P.S. När vi kom hem strax före midna var det 25 grader varmt, sug på den karamellen