Lovade att baka bullar idag, men det var alldeles för varmt inne under dagen. Nästan 40 grader varmt ute, runt 30 inne. Svetten rann. Inga bullar under dagen.
Sen kom kvällen. Då passade jag på att laga lasagne samtidigt som bulldeg. Resen av kvällen, efter maten, ägnade jag mig åt bullbak. Mamma höll mig sällskap, fyllde på mitt glas med portvin och pekade ut bullar jag missat pensla med ägg. Good times.
Ännu en varm dag, för varm för att vara ute så jag tog fram jobbdatorn för att gå igenom mail och jobba lite. Det känns så skönt att ha möjlighet att jobba lite på distans på semestern.
Har haft massor med togs till återhämtning denna resa till Australien. Har inte kunnat bjuda på en massa aktiviteter, utan mest sol och bad. Har inte ens varit in till Sydney för att leka.
Men när mamma kom hem så hoppade vi i poolen och kastade boll. Kände mig som hunden i den tecknade Disneyfilmen Bolt när vi lekte. Boll, boll, boll.
Gick för ett sista dopp i Little Bay Beach. Helt plötsligt börjar folk fly vattnet. Tänk dig en skräckfilm med hajar så har du nästan detta scenario.
Det finns väl egentligen bara två saker som får australiensare att fly vattnet i förtid; hajar och maneter. Så möjligheten att det var haj försvann snabbt. Istället fick jag reda på att det fanns en massa blue bottlers (portugisisk örlogskapten) i vattnet. Denna är en manet som gör VÄLDIGT ont om du får dem på dig. Tro mig, jag vet! Sist jag råkade ut för dessa i vatten fick jag en brännande whiplashskada över ansiktet och sidan (den kom i vågen).
Läs mer om Blue bottles
Nåväl, jag och syrran stannade kvar en stund till. Jag fnissade skadeglatt åt en tjej som inte trodde blue bottles skulle bränna henne (spoiler alert, hon blev bränd) och en blek kille som var alldeles rosa på ryggen (jag kunde se detta på 50 meters avstånd). Den killen kommer att ha ont ikväll…
Men sen bar det av hemåt igen, varken jag eller syrran ville bränna oss. Lite trevliga bilder vill jag ändå bjuda på, klicka på dem för mer info.
Ännu en underbar strand med syster. Fullt med folk, lite svalkande i vattnet och strålande sol, det bjöd dagen på för mig och syrran.
Överraska mig, sa jag till syrran när vi lämnade hemmet. Så hon to mig på en resa genom Sydney till en härlig southern beach för sol och bad.
Syrran kan sina stränder, även denna var i stort sett vågfri (inga undervattensströmmar i alla fall). Så badleksaker stod på schemat.
Efter en hård förmiddags shoppande (det var verkligen synd om oss) gick jag, mamma och syrran till tass specialister för att behandla våra tassar. Såväl framtassar som baktassar fick uppmärksamhet.
P.S. Inte mina tassar.
P.S. Jag blundade för att undvika att titta på baktassarna pga fotfobi.
Syrran blev utsläppt från jobbet tidigare än vanlig idag och ville bada. Ett sådant förslag säger jag aldrig nej till.
När hon kom hem tog vi bilen till favoritstranden för bad och lek. Inte gjorde det oss att det duggregnade lite, med sina 27 grader klarade vi oss finfint.
Det gjorde ju inte heller något att vi hade hela stranden för oss själva.
Ja, det blev promenad, precis som jag lovade. Men det blev inte vad jag trodde.
I måndags kväll tog jag en kort promenad till ett område här i närheten med massor med pokestops och ett pokegym på liten yta. Väl där passade jag på att gå in i skogen för att se vart vägarna leder till. Jag hittade då en bushwalk som på pokekartan (och google maps) inte såg så långt ut. 20 meter in på stigen insåg jag att jag 1, hade fel skor på mig och 2, det började bli mörkt och det fanns ingen belysning.
Så jag gjorde vad vanliga vettliga människor gör i dessa situationer, jag gick tillbaka.
När jag kom ut ur skogen träffade jag en en kille och vi pratade lite om bushwalkarna som fanns här, hur vackert stigen jag inte tog var etc. Han även varit i Norge och skulle vilja åka till Sverige, sommartid, för att cykla runt. Detta kändes som en vettig kille. Jag tackade vänligt för hans tips och bestämde mig att välja denna bushwalk en sval dag, dagtid.
Denna dagen var idag. Hårt snörade gympaskor, rosa Reebok om intresset finns, och gav mig av. In i skogen gick det, och in på bushwalken.
Jag kom fram till stället jag stannade på sist och började klättra neråt. Och neråt och neråt. En bergshäll här, en bergshäll där. Det var efter den tredje klättringen som jag började ana onåd. Va i helskotta har jag gett mig in i? Kommer jag någonsin att kunna komma ner i dalen? Och hur ska jag kunna komma upp igen?
Nåväl, svårare stig än detta kan det väl inte bli, tänkte jag naivt. Och så kommer nästa bergshäll som sluttar rakt ner och har en stor sten strax nedanför. Kanske enkelt för den lite mer erfarna bushwalkern, men för mig? Min första bushwalk sen förra semestern i Australien? Lägg därefter till en viss övervikt, som höjer risken för skador. Ja då har du mig.
Jag hasar, jag planerar, jag riskerar och jag tar det försiktigt. Efter en extra hög bergshäll, och efter att jag sett att det är en bit kvar till botten, så funderar jag allvarligt på att gå tillbaka igen. Upp, upp, upp och så pratar vi inte om detta något mer. Men när jag tittar upp inser jag att det inte går, jag kommer inte upp för denna bergshäll igen, med dessa platta och branta yta. Risken att trilla ner är överhängande.
Nåväl, jag får väl klara resten av vägen då.
Kommer ner till botten, tittar på lite vattendrag och hämtar andan. Hittar även ett Pokestop som jag glatt snurrar, och hittar även en Kangaskhan, den regionspecifika pokemonen här i Australien. Jag passade på att fånga den åt min vän, Anna-Carin, medan jag var i farten.
Sen var det dags att ta sig upp och tillbaka. Hemvägen, att komma upp på andra sidan, var lite av ett antiklimax. En stor besvikelse. Misstolka mig rätt, det var skönt att det inte var någon direkt utmaning, men det kändes lite konstigt med att vägen dit var jobbig men vägen upp var bara en massa trappsteg. Sen en stor väg.
Nåväl, jag överlevde resan. I efterhand så skulle det varit bra om jag kollat upp bushwalken INNAN jag begav mig ut på den. Då hade jag sett att den var klassificerad som en Grade 3, inte Grade 2 som jag är van vid.
Nåväl, lite bilder bjuder jag på. De syns inte så väl hur brandt det är på vissa ställen, men använd fantasin.
Idag är det en MYCKET svalare dag än tidigare. Vi snackar om runt 20-22 grader ute. Dvs perfekt väder för en promenad.
Har dessvärre inte rört på mig så mycket de senaste dagarna, det har helt enkelt var alltför varmt ute. Jag har inte orkat. Jag har mest suttit på uteplatsen med min Kindle (läsplatta) och sedan doppat mig i poolen för att hålla temperaturen nere.
Men idag, när jag väl kunde slita mig från min bok, ska jag gå ut på en promenad. Jag lovar… att försöka i alla fall…
Andra veckan i Manly med mamma, men även idag blåste det för mkt för att pingvinerna ska behaga visa upp sig.
Pratade med en av de andra voluntärerna som bekräftade vad jag och syrran misstänkte. Det finns inga pingviner. Detta är bara en social klubb som gillar att umgås och köra bort folk från stranden för att de inte ska störa ”pingvinerna”.
Nåja, här kommer en bild från andra sidan Manly.
30 grader varmt inomhus inatt. Och vindstilla. Kombinationen medförde att jag sov dåligt och att jag vaknade helt blöt imorse. Håret, blött. Ansikte, blött. Sängkläder, fuktiga. Underlakan, inte längre på bäddmadrassen.
I-landsproblem? Absolut, men det tar inte bort faktumet att det var alldeles för varmt inomhus inatt (och nu på morhonen).
Restips Sydney och Australien 