Hemma igen. Känns bra. Trött. Efter uppackning blev det bad och kast med boll med mamma. Trött. 150 mil på fyra dagar är mycket biltid. Australien supervackert. Säng. Eget rum = skönt. Rum utan mygg som klättrar in under nattlinnet och biter benen, underbart.
Här, ett bildgalleri över vår resa.
Efter en låååååång dag i bilen följt av fulla campingplatser så landade vi i skymningen på Kioloa Holiday Park, inte den vanliga typen av campingplats vi brukar landa på.
Men det fanns riktiga toaletter, som man kunde spola och allt, samt duschar och en pool. Pga den sena ankomsten hann jag dock inte nyttja poolen, men toaletten användes flitigt. Det visade sig att jag varit här förr, den enda gången en vän hakat på resan down under.
Trots massor av folk hade vi besök av kängurur medan vi packade upp vagnen och på till kvällsmaten kom en massa possums som spanade inte vår mat. De grovdiskade även åt oss under natten och försökte ta hand om våra sopor (Lars låste in soporna efter det). Till frukost blev det serenad från papegojorna, de ville inte leka med mig då jag vägrade att mata dem, men de lekte med de andra barnen på gården.
Det är lite mulet nu på morgonen, men bada ska jag göra innan vi beger oss tillbaka till Sydney. Trots molnigheten så är det riktigt varmt och skönt ute.
Nåväl, det blev ett dopp i Tom Groggin creek för imorse. Vattnet var nästan kallt, och strömmen var stark. Skulle doppa huvudet vilket slutade med att jag drogs med i strömmen och höll på att tappa skon (ganska stenigt så jag valde att bada med skorna på). Att säga att jag simmade vore en lögn, men jag badade och lyckades till slut hitta ett bra ställe att doppa huvudet.
Denna Creek utgör en officiell gräns mellan delstaterna New South Wales och Victoria. Pga strömmen simmande jag inte hela vägen till Victoria, men jag hävdar att jag glänslande de båda delstaterna. Queen of the world. Mamma stannade på land och fotade mig i vattnet (nej, dessa bilder kommer inte att bli offentliga).
På vägen hem tog Lars reda på vem den där Tom Groggin är (finns massor med vägar som heter Tom Groggin RD osv). Det visade sig att Tom Groggin inte är en person utan ett aborgiskt namn på en vattenspindel. Hade jag vetat det hade mitt morgondopp varit lite läskigare…
Gårdagens campingplats, Tom Groggin campgrounds vid Mt Kosciusko i Snowy Mountains. Landskapet är så vackert här, men i slutet av januari är det såklart ingen snö här. Januari är ju mitt i sommaren.
Att svåra i campingvagnen är definitivt att föredra framför under vagnen (som är som att tälta, inte min grej alls), men det är inte utan sina nackdelar. En av dessa är att jag sover nedanför mamma och Lars säng. Det betyder att om någon behöver besöka toan under natten, eller gå upp tidigare än jag på morgonen, så måste de kliva över mig. OCH se till att inte trampa på mina ben (spoiler, det gör ont).
Igår kväll gjorde jag en deal med dem. Om vi kunde bada i vattendraget intill campingplatsen innan vi begav oss på morgonen så lovade jag att packa ihop min sovplats när de klättrat över mig på morgonen. Och det var så jag gick upp 6.45 på morgonen och detta välkomnade mig.
Australia Day, eller Invasion day om du är lagd åt det hållet. Idag firar vi den första flottan som gjorde detta nya land till sitt den 26 januari 1788. Jag firar Australia day för att det var även då, den 26 januari 1788, som det första vinrankan planterades i Australien.
Så, vi firar denna dag som den ska firas, men besök på vingårdar.
Denna gång stod Canberras vindistrikt på menyn. Vi hann med fyra vingårdar denna dag, alla med mumsiga viner men, som det är med små vingårdar, alla var inte likvärdiga.
Nåväl, Murrumbateman Wines, Clonakilla Wines, Four Winds Wines och Helms Wines besöktes under denna resa (med om de individuella vingårdarna kommer senare). Vad jag kan säga är att Murrumbateman Wines hade brann för sina viner och smittade av sig av sin passion för vinerna.
Clonakilla Wines hade hög kvalitet på sina viner, men jag skulle dessvärre inte rekommendera ett besök hit. Opersonligt, vilket drog ner extremt på upplevelsen.
Four Winds Wines var hjälpsammast, bjöd på sig själva och regionen som stort. Förutom det fantastiska vinet (dessertvinet var som godis i ett glas, wow!). Erbjöd oss campingplats på deras tomt om vi inte hittade någon lämpligt inatt.
Helms Wines = Ken. Ägare, rieslingexpert och så historiekunnig. Han var full av information (bl.a. det jag inledde denna post med). Riesling är väl egentligen inte min favoritdruva, men detta var något utöver det vanliga.
Nåväl, kvällens campingplats är i Wee Jasper, där jag faktiskt har varit förr. Men mer än packa upp vagnen, dricka lite vin medan Lars lagar man och sedan gå och lägga sig hann vi inte med.
Mörkret faller över Belanglo State Forest. En övergivet tält står mellan mig och toaletten. Enligt andra campare har det stått övergivet i över en vecka.
Tankarna flyger iväg till en annan tid. I början av 90-talet hade Ivan Milat denna skog, car 14 mil från Sydney, som sin tortyrkammare och begravningsplats. Sju lik har hittats, både män och kvinnor. Backpackers från Australien och Europa. Stuckna med kniv, skjutna, halshuggna och flera fall sexuellt utnyttjade (före och/eller efter död är svårt att säga). Begravna med ansiktet neråt och händerna bakom ryggen.
Detta tänkte jag på när jag gick den långa vägen mellan vår ”bostad” och toaletten. Vad har hänt med de som ägde tältet? Lever de? Grill och vattenflaskor ligger utanför tältet, bortglömda? Milat (Ivan) härgar inte i dessa skogar längre, han sitter i fängelse. Men enligt honom så var det minst sju andra som var med honom vid olika tillfällen.
Tankarna för mig även till Matthew Milat som, tillsammans med en kompis, tog med sig David på hans 17-årsdag och hade ihjäl honom med en yxa. Vid rättegången ska Matthew sagt att ”it’s what Milans do”.
Nåväl, utedasset besöktes, jag överlevde, och mysteriet med tältet kvarstår.
Nu på morgonen åkte vi förbi minnesstenen för det som mördats av The Backpacker Murderer.
Och då menar jag bokstavligen skit. Som i bajs. Specifikt känguru bajs. Påminner om harlortar, men större. Och färskt.
Kan ju ha något med de tre kängurur som välkomnade oss när vi kom till campingen. Vackra djur. Men kan de inte gå på toa på ett ställe istället för överallt?
Ut på campingresa, kort paus för dagens geocaching (mamma och Lars) och Pokemon Go för mig.
Sitter nu i bilen mot Canberra och dess vingårdar. Lite nya platser och många nya viner väntar.
Restips Sydney och Australien 