musik

av

Sagan om ringen – musikalen

Jag gillar Sagan om ringen, både boken och filmatiseringen, extended edition såklart. För ett par år sedan var jag över till Nya Zeeland för att besöka Hobbiton och lite inspelningssighter för filmen,

Så när mamma över middagen igår nämnde att det fanns en musikal för detta som spelade nu så bokade vi snabbt in oss på dagens föreställning.

Det hela började med att hoberna lekte och hade kul på scenen, för att därefter hoppa ner till oss och engagera oss i lekarna, dvs kasta ring. Och ja, det var lite fusk involverat, om du kastade hyffast bra så flyttade hoben som höll i det du kastar ringen på så att det fastnade. Riktigt roligt.

Showen var underhållande och lite lökig. De hade dock lyckats bra med att koka ner 12 h (extended edition) till 2,5h som musikalen var.

Det som dock var mindre roligt under första akten var andra gäster. Kvinnan i paret bakom oss satt och snackade hela akten, så högt att det var svårt att hör vad som sjöngs på scenen. Efter första akten la jag benen på ryggen för att få till en teknisk paus (liten blåsa, mkt vatten).

När jag var borta så var det minst tre sällskap som påtalade hennes snack under första akten, och tydligen var hon även full (luktade tydligen det också). Det påtalades först till henne, som fräste någon som att “Jag har betalat för min biljett, jag kan göra precis som jag vill”. Men så var inte fallet. Jag väljer att tolka att hon/hennes sällskap blev utslängda, det kan vara så att hennes sällskap frivilligt övertygade henne om att lämna föreställningen, men jag väljer att “snäll” tolka, hon blev utkastad.

av

Spamalot – Your mother was a hamster, and your father smelt of elderberries!

Ikväll stod musikal på agendan, närmare bestämt Monty Pythons Spamalot. En musikal baserad på den klassiska filmen Monty Python and the Holy Grail.

Spamalot handlar med ord King Arthur, och hade många scener från filmen, som fransmännen med hemska förolämpningar, följeslagare med kokosnötter (istället för hästar) och Brave brave Sir Robin. Och Finland.

En underhållande kväll

av

The Voice – inspelningen

Wow, det var värt väntetiden!

Coacher för den Australienska showen är: Delta Goodrem (känd australiensisk sångare), Joel Madden, Seal och Ricky Martin (ny coach för säsong 2).

16 sångare, 16 nummer PLUS ett nummer med coacharna. Sångarna var stundtals fantastiskta, fenomenala och ibland bara ok. Jag och Emelie satt vid sidan av scenen så att vi hela tiden kunde se Ricky Martin som diggade musiken och i pauserna småflörtade med publiken.

Jag kände att mitt tonårshjärta slog extra hårt då jag såg Ricky Martin live. Han är minst lika söt som han var på 90-talet då jag dansade till ”Living the vida loca”. Jag ville plocka upp honom och släpa hem honom till min grotta (neandertalare? jag? jajamensan).

Efter 8 nummer fick publiken en kort toapaus (vi fick nämligen inte röra oss från våra platser). Några gick tydligen vilse under pausen då flera platser var tomma efteråt. Och det ser så illa ut med tomma platser i tv-rutan. Så min och Emelies sektion fick omplacera oss till andra sidan scenen. Borta var Ricky Martin, men vi fick istället se Seal och Joel tydligare (Joel var för övrigt mkt uppmärksam på publiken och vad vi tyckte och tänkte om musiken och deras kommentarer till deltagarna). Vi kunde även se Delta och Ricky bättre när deras stolar var vända mot sångaren.

Den absolut största skillnaden mellan första sidan och andra sidan av scenen var att vi kommer att synas ganska väl under andra halvleken. Vi blev ombädda, vi flera tillfällen, att klappa hela tiden medan sångaren gick av scenen (för det är då vi främst kommer att ses i tv). Helt plötsligt känner jag mig ganska glad över att detta är en Australiensisk produktion 🙂

Tusen tack, Emelie, för att du tog med mig på detta. Det blev verkligen jättelyckat när vi väl kom in,