mamma

av

Pass, pengar och p-piller

Pass – check, nytt pass fixat
Pengar – hmm, mer vore trevligt, mer är alltid bra
P-piller – inte nödvändigt för resan, ska ju trots allt hälsa på mamma, syster och bonuspappa!
Visum – check, och beviljat även denna gång
Kattvakt – check, underbara Lotta och Peter tar hand om mina små liv. I deras hem blir man som katt såväl uppskattad som bortskämd.
Flygbiljett – ännu inte klar, men det lutar mot Qantas A380 igen, är nästan löjligt förtjust i flygplanet, storleken på säterna, stora utbudet på filmer samt tv-skärmen om är lika stor som min iPad.

Snart bär det ännu en gång iväg till landet Down Under.

av

Myggornas paradis…

Äntligen i Hunter Valley. Mamma hittade en bushcamping i Broke som ligger en bit ifrån Pokolbin dit vi ska imorgon. Där finns Small Winemakers Centre och Thomas Two of a Kind Shiraz, en av mina favoritviner (oavsett årgång). Blandningen shiraz och shiraz får mina smaklökar att vattnas… mmmmmmums.

Vad vi dock inte visste var att campingplatsen ligger i myggornas lustträdgård, deras Eden! Efter tre minuter hade jag redan ett tiotal myggbett. Jag väntade otåligt på att vagnen skulle öppnas för att omedelbums (är ett riktigt ord?) roffa åt mig mygg medlet.

Nu sitter jag här i mörkret och myser, myggmedlet, med massor av kemikalier, fräter min hy och myggspiralerna och myggljusen omringar mig med sin doft. Och myggjävlarna håller sig borta!

Dricker rosévin och känner doften av fläsk på grillen, mmmat skulle inte sitta helt fel nu.

av

Alla hjärtans dag…

Som singel tycker jag att denna dag kan avskaffas! Överallt blir jag påmind om tvåsamheten, om kärlek och allt vad detta kan föra med sig. Med jag då? Sitter här i min ensamhet. Mamma och Lars är på date och Emelie är hos en kompis! Snyft…
Avskaffa Valentines day, tack!

Odd Spot #262
Chocolate contains the same chemical that your brain produces when you fall in love – phenylethylamine.

av

Öppet brev från solstolen

Kära Örebroare (och vänner, kollegor, bekanta, besökare),

Lyckan är stor, inget regn idag!

Inte än i alla fall. Imorse gick jag upp tidigt, vid kvart i åtta stod jag i det nya läckra köket och gjorde scones till familjen. Riktigt mumsigt med färskt bröd på morgonen.

Under frukosten började mamma plötsligt sprattla med händerna och jag såg mig ängsligt omkring. Bi? Broms? Geting? Kackerlacka? Inte spindel för det tar hon enkelt hand om. Till slut fick hon fram tre ord, ”Titta! Skugga!” och grorde skuggdjur med händerna följt av ”Himmel”. Och mycket riktigt, den hemliga solen hade tittat fram och molnen gav oss en liten titt på den vackert blå himmelen. Mmmm, äntligen!

Klockan är nu halv ett på dagen och jag ligger i bikini i solstolen och njuter av växlande molninghet. Lite då och då tittar solen fram och hotar om att helsteka mig. Bring it on, babe!

av

Ok, nu räcker det!

Nu har jag fått nog av regn och rusk! I måndags hade vi en hyffsat solig dag men resten av veckan har bjudit på regn, regn och mera regn! Igår kväll Lars tvungen att tömma poolen på vatten då den riskerade att svämma över. Vid lunch idag var det mammas tur att få ner vattennivån en bit. Är van vid att vi måste fylla på vatten då det dustar i värmen.

Kyligt är det också, 18-19 grader. Mutter, mutter, mutter… Men det snöar i alla fall inte 🙂

Ikväll kokar jag nog mig i SPAet innan läggdags och drömmer om sol och värme. Och vädernissarna har lovat sol i helgen… Hoppas, hoppas, hoppas…

av

We have Lexus

Då Emelie inte orkar gå mer idag sitter mamma, Emelie och jag sitter utanför McDonalds och väntar på att Lars ska hämta oss med bilen. Bakom oss kommer en vit bil med ett par killar i, inte så ovanligt vid midnatt på en lördagskväll.

”We drive you, were you wanna go?” ”we love women, we love ALL women” ”we drive LEXUS” ”we drive you, we love you, we love all women”. Intressant raggningsteknik, är det verkligen så speciellt att åka Lexus? Bilen hade röda p-plates vilket gör att de troligen var i 17-års åldern. Vad hade hänt om mamma hade nappat på detta lockade erbjudande? Vi valde i alla fall att ignorera småpojkarna och efter ett par minuter åkte de vidare (kanske hittade de lättare byte).

av

Film, som den borde ses

Kvällen avslutades med bio på Sydney IMAX. Jag hade aldrig sett en film här tidigare och visste väl egentligen inte vad som väntade mig. När jag kom in såg jag salongen kände jag genast igen mig.

Tänk dig Cosmonova med dess branta sluttning i salongen och den kurvade bioduken. Det är IMAX det. OCH det är världens största filmduk, den är 29.42m hög och 35.73m bred, det är blir mer än 1,015 kvadratmeter! Och precis som på Cosmonova så faller man in i filmen. Och ikväll var det Mission:Impossible Ghost Protocol. Vi satt på raden högst upp så i vissa scener behövde vi titta ner för att följa med hela handlingen, och det var då som jag fick lite svindel och berg-och-dal-banskänsla i magen. En underbar känsla i denna miljö och jag tycker att det gav ett extra djup till filmen 🙂

Filmen i sig är en typiskt Tom Cruise Mission Impossible, kanske inte så trovärdig, men väldigt underhållande :).

av

Middag och karriärmöjligheter

Middag, karriärmöjligheter och bio i storformat, det var vad denna kväll hade att bjuda på.

Vi började hela kvällen med att skjutsa iväg Emelie på en födelsedagsfest medan vi plockade cacher, och med vi menar jag mamma och Lars 🙂 (jag satt och läste eller njöt av solen). Ett par timmar senare plockade vi upp Emelie igen för att åka till Darling Harbour där vi skulle se filmen. Men då harbour bridge just nu är avstängd på helgerna för underhållning kunde vi inte komma tillräckligt nära.

Tänk dig hinderbanan i Gladiatorerna på TV? Ja så kan man nästan beskriva vägen till bion för Emelie. Det var upp för trappor, ned för trappor och en låååång promenadsträcka. Inte speciellt jobbigt för oss, men med smärta, ovana att hoppa runt och en överansträngd fot så var det som ett maraton, men hon klarade det galant (men pauser och skratt).

Middag blev på en Pizzeria, Eat Love Pizza, med underbar utsikt över Darling Harbour. Det var också här jag hittade mitt kall. Jag följe med Emelie på toaletten och medan jag snällt väntade på att hon skulle bli klart uppmärksammade jag hur gästerna konstant tog fel dörrar för att komma tillbaka till restaurangen. Hjälpsamma jag ställde genast upp på att dirigera trafiken till och från toan. Och jag var riktigt bra på det 🙂 Tänk att få stå där dag ut och dag in och hjälpa personer i nöd, eller i alla fall nödiga personer.

av

Vad *** är klockan?

Lite förseningar på planet från Singapore gjorde att jag kom till Sydney lite senare än väntat, men väl där var det lätt att hitta mamma och Emelie. Emelies kryckor gjorde henne helt unik 🙂

Väl hemma hade klockan redan hunnit bli halv elva på kvällen (13.30 svensk tid) och jag kände mig hyffsat pigg trots lång resväg. Passade på att packa upp presenter till mamma och Emelie och sen umgås lite med min skadade syster. Läggdags blev midnatt, och då slocknade jag snabbt.

Vaknade gjorde jag ett par gånger under natten och då kom den oväntade (?) frågan, ”vad är klockan?” Första gången var den 04.30 och när jag vaknade till på allvar var den 09.30. Inte så farligt eller hur? Det visade sig att min klocka spelade ett lite spratt på mig, den visade sig vara 12.30 istället… Morr, morr. morr. Nu är mobilen i alla fall inställd på rätt Aussietid.