Day of the Kangaroo

Day of the Kangaroo

I sökandet efter en cache (geocaching, mamma och Lars stora hobby) tog vi en väg genom ett sjukhusområde (med psychklinik, blev lite rädd där ett tag). Strax innan vi kom fram till sjukhuset såg vi en massa människor på en äng.

imageMin första tanke var att psyckpatienterna hade rymt, och jag hade nästan rätt. Det var turister och ett 100-tal kängurur. Vilda, men vana vid människor, relativt orädda och gillade att bli matade. Själv skulle jag ha blivit jätterädd för dessa två tjejer i skimrande klänningar…

På jakt efter emu

Och då tänker jag INTE på den europeiska monitära unionen utan istället på djuret emu.

Enligt informationsbroschyren vi fick när vi checkade in på Wilsons Prom igår skulle den finnas såväl wombat som kängerur och emu i parken, och en snitslad slinga där chansen átt se dessa djur är hyffsat hög.

Prom Wildlife Walk, ca 2,2 km lång promenad, ca 30 min att gå. Så, vi tar oss till slätten, följer pilarna (som för övrigt är utsatta för att skydds oss) och möts av moln med flygande myror och en massa fåglar. Magpies (svart och vit) och någon svart fågel. Men vart är alla emuer och kängurur?

Men på vägen tillbaka till bilen dök i alla fall känguruena upp och tittade på oss som om vi vore tokiga. Tänk så tråkigt att de tvåbenta alltid går i samma spår, med den svarta klunsen runt halsen..

Dock ingen emu, vilket kändes lite tråkigt. Men plötsligt händer det! I bilen skriker mamma till och vid vägkanten visade den äntligen upp sig, inte så att jag kunde producera bildbevis med jag är nöjd.

Sällskapsspel och djur

Efter middagen satt jag, mamma pch Lars och spelade sällskapsspel. Och nej, det var inte Monopol (aldrig mer! såvida jag inte år vara BARA bankir). Vi spelade istället Sveigespelet. Kunskapsspel tilltalar mig, jag är absolut inte bäst (vet för lite om mkt) men det är i all fall ett rättvist spel. Kan du svaret på dina frågor får du poäng.

Lars vann alla tre omgångar, men vi tycker om honom ändå ;). Under spelets gång dök Hoppe (kängurun) upp igen, vi såg även en Bilbicoot och en possum. Det är kul med udda djur…

Hoppe kommer på besök

Från Killalea State Park till Aragunnu Camping Area i Mimosa Rocks National Park. 315 km i bil, snoozande Michaela i baksätet…

Vi kom fram ganska till campingplatsen ganska tidigt och efter att ha fällt upp vagnen, satt upp soltaket, fällt upp stolarna och monterat ihop bordet kunde vi äntligen sätta oss ner och ta det lite lugn. Ok, jag har taget det lite lugnt hela dagen (har ju suttit i baksätet och läst/snoozat), men nu förstår poängen.

Så jag sitter här på min lyxcampingstol, med ett glas halvljummen vit shiraz och får besök av Hoppe. Hoppe är mammas namn på i stort alla kängurur (hemma i Sverige var det namnet på min brors kanin). Hoppe satte i alla fall sig på 5 meters avstånd och begrundade oss med nyfikenhet. Han gick sedan runt vagnen och satte sig på 2 meters avstånd för att äta lite.

Jag begav mig snabbt, och tyst (läs duns, klamp och duns) till bilen för att hämta kameran för att kunna visa honom för er. Med det visar sig att han inte gillade kameror och smet sin väg innan paparazzi-Michaela kunde ta hans avbild. Mutter, mutter, dumma Hoppe!