emelie

av

Tuggerah lakes… till solen igen

Hibiscus Lakeside Motel, Budgewoi, New South Wales, AustraliaPå resande fot igen. Imorse (eller snarare sen förmiddag) bar det av mot Tuggerah Lakes som ligger en bit söder om Sydney, ca 10 mil bort. Lars har Marine Rescue imorgon så han stannade hemma. Så det är bara jag, mamma och Emelie. Och Emelie kör bilen 🙂

Strax före kl ett checkade vi in på Hibiscus Lakeside Motel i Budgewoi. Motellet ligger precis vid sjön och efter att ha packat in våra saker i rummet tog vi en promenad till närmaste matställe och satte oss ner med fish and chips och njöt av det härliga vädret medan Emelie matade måsarna (till de andra gästernas frustration).

Norah Head Lighthouse, Buggewoi, New South Wales, AustraliaEfter maten tog vi bilen till Norah Head Lighthouse för att plocka lite cacher som mamma hitta och titta på utsikten. Varje gång jag ser det klarblå havsvattnet, varje gång jag hör vågornas brus känner vill jag bara hoppa ner i badet. Men riktigt så blev det inte denna gång.

Norah Head Lighthouse, New South WalesDe grå molnen kom närmare och närmare och vi kände att det var dags att dra sig tillbaka innan det började regna.

Odd Spot #191
Only one in 1000 animals born in the sea grow to maturity.

av

Åhh, vilka söta… underkläder?

Städa är något jag försöker undvika så gott det går. Jag tycker det är tråkigt, dötrist, tråkigt eller alldeles… horribelt!

Men nu sitter jag här i Emelies rum och sorterar dvd-filmer och cdskivor (som ligger löst, inte i sina fodral, ryser, till och med jag sätter alltid tillbaka min filmer i sina fodral!). Och viker kläder. Emelie storstädar och jag umgås med henne. Som tur var gör hon grovjobbet.

Sen kommer vi till hennes underklädeslåda. Åhh, titta va söta de är, säger hon. Och dessa, visst är de söta/fina. Det är spets, broderier och pärlor… men söta? Går inte riktigt igång på underkläder, och defintivt inte på kvinnounderkläder. #

Odd spot #281
August has the highest percentage of births.

av

Jag hatar Monopol…

Och Monopoly och alla dess variationer! Monopol är inte för mig! Tack och hej!

Jag har Monopol på min iPad och när jag kom hit så spelade jag och Emelie ett par gaånger och vann stort varenda gång. Hon köpte upp gatorna i min serie, dealade med datorn så att hon kunde bygga hus och hotell och vägrade byten med mig så att jag hade samma förutsättningar… och det är kanske så spelet ska spelas.

Jag hade i alla fall helt glömt bort varför jag inte spelat detta spel på sån länge, skyllde min olust på när jag gjorde misstaget att spela med min bror på 90-talet.

När det gäller sällskapsspel föredrar jag spel som Absolut Överens, Oogachakka (gärna tillsammans med Johanna T E) eller varför inte gamla hederliga Trivial Pursuit. Eller Tetris, Collapse, Angry Birds, pussel, eller bara titta pa färg som torkar. Allt detta är roligare än Monopol. Ja, till och med städa!

Ikväll lurade Emelie till sig ett sista spel, denna gång med riktig spelbräda. Jag vann på nåder, men det var i stort sett bara för att jag gnällde till mig ett byte och hade sedan lite tur. Men jag kunde inte ens glägja mig åt vinsten, det var ju inte ens kul att spela. Ska jag spela Monopol fler gånger så kan jag vara bank, och BARA bank. Mutter, mutter, mutter…

Odd spot #35
There are about 7500,000,000,000,000,000 grains of sand in the world.

av

Tennis? Jag? nääääää…

Australia Open är avslutat för detta år. Det med en otroligt spännande final igår kväll, Ni som känner mig eller vet vem jag är på riktigt vet också att mitt hjärta slår för ishockey. Den enda andra sporten som ens kommer i närheten för mig är rugby.

Men Emelie gillar mycket och har varit klistrad framför tennisen den senaste månaden, och för att hinna umgås lite med henne har jag satt mig med henne och slötittat.

Jag kan dock glatt konstatera att finalen var en match i särklass. Ett riktigt jämt spel som både var spänande och underhållande att titta på. Missade första timmen men det gjorde inget, finalen höll på i nästan sex timmar! Utan egentliga avbrott. Stackars Emelie kunde knappt hälla ögonen öppna (och hon jobbar idag).

Passar på att önska min underbara bror gratts på födelsedagen. Hoppas att du får en underbar dag. Stor kram på dig.

av

We have Lexus

Då Emelie inte orkar gå mer idag sitter mamma, Emelie och jag sitter utanför McDonalds och väntar på att Lars ska hämta oss med bilen. Bakom oss kommer en vit bil med ett par killar i, inte så ovanligt vid midnatt på en lördagskväll.

”We drive you, were you wanna go?” ”we love women, we love ALL women” ”we drive LEXUS” ”we drive you, we love you, we love all women”. Intressant raggningsteknik, är det verkligen så speciellt att åka Lexus? Bilen hade röda p-plates vilket gör att de troligen var i 17-års åldern. Vad hade hänt om mamma hade nappat på detta lockade erbjudande? Vi valde i alla fall att ignorera småpojkarna och efter ett par minuter åkte de vidare (kanske hittade de lättare byte).

av

Film, som den borde ses

Kvällen avslutades med bio på Sydney IMAX. Jag hade aldrig sett en film här tidigare och visste väl egentligen inte vad som väntade mig. När jag kom in såg jag salongen kände jag genast igen mig.

Tänk dig Cosmonova med dess branta sluttning i salongen och den kurvade bioduken. Det är IMAX det. OCH det är världens största filmduk, den är 29.42m hög och 35.73m bred, det är blir mer än 1,015 kvadratmeter! Och precis som på Cosmonova så faller man in i filmen. Och ikväll var det Mission:Impossible Ghost Protocol. Vi satt på raden högst upp så i vissa scener behövde vi titta ner för att följa med hela handlingen, och det var då som jag fick lite svindel och berg-och-dal-banskänsla i magen. En underbar känsla i denna miljö och jag tycker att det gav ett extra djup till filmen 🙂

Filmen i sig är en typiskt Tom Cruise Mission Impossible, kanske inte så trovärdig, men väldigt underhållande :).

av

Middag och karriärmöjligheter

Middag, karriärmöjligheter och bio i storformat, det var vad denna kväll hade att bjuda på.

Vi började hela kvällen med att skjutsa iväg Emelie på en födelsedagsfest medan vi plockade cacher, och med vi menar jag mamma och Lars 🙂 (jag satt och läste eller njöt av solen). Ett par timmar senare plockade vi upp Emelie igen för att åka till Darling Harbour där vi skulle se filmen. Men då harbour bridge just nu är avstängd på helgerna för underhållning kunde vi inte komma tillräckligt nära.

Tänk dig hinderbanan i Gladiatorerna på TV? Ja så kan man nästan beskriva vägen till bion för Emelie. Det var upp för trappor, ned för trappor och en låååång promenadsträcka. Inte speciellt jobbigt för oss, men med smärta, ovana att hoppa runt och en överansträngd fot så var det som ett maraton, men hon klarade det galant (men pauser och skratt).

Middag blev på en Pizzeria, Eat Love Pizza, med underbar utsikt över Darling Harbour. Det var också här jag hittade mitt kall. Jag följe med Emelie på toaletten och medan jag snällt väntade på att hon skulle bli klart uppmärksammade jag hur gästerna konstant tog fel dörrar för att komma tillbaka till restaurangen. Hjälpsamma jag ställde genast upp på att dirigera trafiken till och från toan. Och jag var riktigt bra på det 🙂 Tänk att få stå där dag ut och dag in och hjälpa personer i nöd, eller i alla fall nödiga personer.

av

Min syster får elchocker!

x-ray kneeSom några av er vet klämde min lillasyster sitt knä mellan två bilar i december. Länge var det tal om att de skulle ta ben från hennes höft för att laga henne, istället sitter det nu en massa metall i knät. Emelie visade stolt upp sina röntgenbilder för mig och jag tycker att det ser ut som om farbror doktor glömt kvar sina redskap i henne, eller så har en alien bosatt sig i hennes knä… Vilket är mest troligt?

Elchocker på knäOperationen var strax efter jul och hon började äntligen att jobba denna veckan efter att ha varit sjukskriven ett tag. För att få igång knät så går hon regelbundet till sjukgymnasten. En av behandlingarna är en typ av elchock som sätts på knät för att få igång blodcirkulationen. Men det är ju mycket roligare att säga att Emelie får elchocker 😀

av

Vad *** är klockan?

Lite förseningar på planet från Singapore gjorde att jag kom till Sydney lite senare än väntat, men väl där var det lätt att hitta mamma och Emelie. Emelies kryckor gjorde henne helt unik 🙂

Väl hemma hade klockan redan hunnit bli halv elva på kvällen (13.30 svensk tid) och jag kände mig hyffsat pigg trots lång resväg. Passade på att packa upp presenter till mamma och Emelie och sen umgås lite med min skadade syster. Läggdags blev midnatt, och då slocknade jag snabbt.

Vaknade gjorde jag ett par gånger under natten och då kom den oväntade (?) frågan, ”vad är klockan?” Första gången var den 04.30 och när jag vaknade till på allvar var den 09.30. Inte så farligt eller hur? Det visade sig att min klocka spelade ett lite spratt på mig, den visade sig vara 12.30 istället… Morr, morr. morr. Nu är mobilen i alla fall inställd på rätt Aussietid.