camping

Day of the Kangaroo
av

Day of the Kangaroo

I sökandet efter en cache (geocaching, mamma och Lars stora hobby) tog vi en väg genom ett sjukhusområde (med psychklinik, blev lite rädd där ett tag). Strax innan vi kom fram till sjukhuset såg vi en massa människor på en äng.

imageMin första tanke var att psyckpatienterna hade rymt, och jag hade nästan rätt. Det var turister och ett 100-tal kängurur. Vilda, men vana vid människor, relativt orädda och gillade att bli matade. Själv skulle jag ha blivit jätterädd för dessa två tjejer i skimrande klänningar…

av

Vad som händer i bushen…

…det stannar inte i bushen.

Helgens campingresa började med spöregn på motorvägen. Så mycket regn att det knappt gick att se vägen framför oss, trots att vindrutetorken gick i ett. Som det ofta gör härborta slutade regnet relativt snabbt och i sin vaka följde duggregnet.

Dagens destination var Watagon National Park. Här försökte vi oss på en lite avsides campingplats som Lars tittat ut. Vi hakade loss vagnen och skulle sedan putta/rulla det till rätt ställe. Helt plötsligt fick den egen fart och blrjade rulla ner för backen. Lars låg på marken för att hindra vagnen att rulla hela vägen ner från berget. Men vagnen väger 750 kg tom (1000 kg med innehåll) och hur stark Lars än är (med lite assistans från mig) så gick det inte. Men vi hade tur.

Vagnen körde in i ett litet träd som stoppade nedrullningen. Jag stod där, lite småchockad, och undrade hur det här skulle gå. Men Lars hade en plan. Han hämtade dragremnar, kopplade på vagnen till bilen och drog upp den. Därefter insåg han att det kanske inte var den bästa platsen att campa på (det fanns även massa skyltar som varnade om träd som ”ramlade” och jag hörde och såg det lite långre bort). Så vi körde ner till en lite ”tråkigare” del av campingområdet och fällde upp vagnen.

Och resten är historia som man brukar säga. Men jag vill lämna er med en positiv tanke. Däruppe fanns en massa blodiglar (en fluttade in mellan mammas tår) så jag är nöjd med denna campingplats. Och den är närmare toan 🙂

av

Skriker som en gris

När solen väl gick ner tystnade äntligen cikadorna. Helt plötsligt kunde man höra sina tankar igen. Jag vill inte påstå att jag hade tankar så tystnaden var total.

Sen tände vi lampan och började spela spel. Och då kom de lilla krypen på besök. De flesta styrde vingarna mot mitt hår och min hästsvans. För varje djur skrek jag högt och ljudligt, hela campingplatsen hörde nog mig.

image

På bilden ovan har vi mitt nya hatobjekt,  cikadan. Som för övrigt va väldigt förtjust i blondiner!

av

Jag vill inte gå ut…

Jag gillar inte dessa 17-års cikador! Jag log lite glatt mot mamma när hon berättade att cikadorna kan kissa på dig i skogen. Trodde till och med att det hände på bushwalken tidigare idag. Men åh så fel jag hade.

Nu är vi på campingplatsen i Hunter Valley Vagnen är uppställd, möblerna uppackade och livet leker. Om det inte var för dessa cikador! Tur att jag inte lider alltför mycket av tinnitus, för oljudet från insekterna är öronbedövande.

Klockan är 18.20, det är soligt och ca 32 grader varmt och här sitter jag insett taket. Varför kan man fråga sig?  För att jag sett regnet ute. Cikadaregnet, kissregnet. Kiss är inte coolt och mysigt!

av

Sista campinplatsen

Sista natten med campinvagnen. Vi är tilbaka i New South Wales efter en lång bilresa. Dagen campinplats är Billy Grace Reserve.

När vi packade upp vagnen blev vi serenerade av cockatoos, och efter middagen kom en räv på flera besök. Har aldrig sett en vild räv tidigare, inte ens i Sverige. Fick reda på av några grannar att räven tycker om våra sopor…

Inte nog med att jag fick se räven igen på vägen till toan innan läggdags, och jag snubblade nästan över en wombat! Wow, vilken resa detta varit!

av

Fram med vinterkläderna

Inatt campar vi i Yarra State Park i Victoria. Regnet som följt oss större delen av vår resa har hittats oss igen och nu även kylan. Lite som en dålig svensk sommar, ca 10-15 under natten kommer det att bli, just nu är det 14 grader varmt. Jag har mjukisbyxor (lånat av mamma) och min chockrosa vinterjacka på mig och känner mig ganska varm och skön.

Ikväll har varit ännu en kväll med Sverigespelet, och Lars vann båda omgångarna ingen. Tror att vi nu ligger uppe i Lars 10 p, Michaela 0 p och mamma 0 p. Men det är fortfarande kul att spela, trots att vi haft nästan alla frågorna nu.

av

God morgon Sverige

20130224-185538.jpgSjälv sitter jag vid kvällens campingplats, ett glas Chardonnay i handen och upptäcker glatt att här finns det täckning på mobilen!

Efter att ha haft regn, regn och mera regn har vi nu äntligen lämnat delstaten New South Wales mot Victoria. Så här långt söder har jag aldrig varit, i alla fall inte i Australien.

20130224-185754.jpgStrax efter att vi kommit över gränsen till Victoria såg vi en liten blå fläck på himlen. Den blå fläcken blev störra och till slut kom även solen fram. 30 grader hade vi som varmast, och varje gång mamma och Lars stannade till för att leta cacher så passade jag på att lapa i mig sol.

20130224-185849.jpgNu sitter jag här vid Lake Corringle och njuter av mitt vin, den vackra utsikten och behagliga 25 graders värme och lyssnar på gräshoppornas vackra sång.

av

Hoppe kommer på besök

Från Killalea State Park till Aragunnu Camping Area i Mimosa Rocks National Park. 315 km i bil, snoozande Michaela i baksätet…

Vi kom fram ganska till campingplatsen ganska tidigt och efter att ha fällt upp vagnen, satt upp soltaket, fällt upp stolarna och monterat ihop bordet kunde vi äntligen sätta oss ner och ta det lite lugn. Ok, jag har taget det lite lugnt hela dagen (har ju suttit i baksätet och läst/snoozat), men nu förstår poängen.

Så jag sitter här på min lyxcampingstol, med ett glas halvljummen vit shiraz och får besök av Hoppe. Hoppe är mammas namn på i stort alla kängurur (hemma i Sverige var det namnet på min brors kanin). Hoppe satte i alla fall sig på 5 meters avstånd och begrundade oss med nyfikenhet. Han gick sedan runt vagnen och satte sig på 2 meters avstånd för att äta lite.

Jag begav mig snabbt, och tyst (läs duns, klamp och duns) till bilen för att hämta kameran för att kunna visa honom för er. Med det visar sig att han inte gillade kameror och smet sin väg innan paparazzi-Michaela kunde ta hans avbild. Mutter, mutter, dumma Hoppe!

av

Campingresan inledd

Ligger nu på bordet/soffan och ska strax sova. Vi är nu ca en timme söder lm Sydney, med en stormvarning på gång

Managern kom förbi när vi höll på att packa upp vagnen med varning om vindar upp emot 35 m/s (ok, han sa 120 km/h) och erbjöd sovplats i huset om det skulle bli otäckt/osäkert. Han kunde knte garantera eget rum, men egen säng skulle inte vara något problem.

Framåt som jag är sa jag att jag inte hade något emot att dela säng med en snygg singelkille och han erbjöd genast sina tjänster. Hmm, sover dock i vagnen…

av

Myggornas paradis…

Äntligen i Hunter Valley. Mamma hittade en bushcamping i Broke som ligger en bit ifrån Pokolbin dit vi ska imorgon. Där finns Small Winemakers Centre och Thomas Two of a Kind Shiraz, en av mina favoritviner (oavsett årgång). Blandningen shiraz och shiraz får mina smaklökar att vattnas… mmmmmmums.

Vad vi dock inte visste var att campingplatsen ligger i myggornas lustträdgård, deras Eden! Efter tre minuter hade jag redan ett tiotal myggbett. Jag väntade otåligt på att vagnen skulle öppnas för att omedelbums (är ett riktigt ord?) roffa åt mig mygg medlet.

Nu sitter jag här i mörkret och myser, myggmedlet, med massor av kemikalier, fräter min hy och myggspiralerna och myggljusen omringar mig med sin doft. Och myggjävlarna håller sig borta!

Dricker rosévin och känner doften av fläsk på grillen, mmmat skulle inte sitta helt fel nu.