buss

av

PT med mamma och biljettkontrollanter

Ännu en morgon där jag vaknar tidigt och ät utvilad. Vilket är bra eftersom jag inte ställer klockan för att vakna.

Så upp, äta frukost, och svida om till träningskläder. Idag är ser dags att träffa Jerry, mammas Iron Man PT från Nya Zeeland. Jättetrevlig kille, med bra övningar. Mkt fokus på ben och rumpa idag, min rumpa nästan hoppade på vägen hem. Eller snarare musklerna i rumpan.

Efter den korta promenaden från träningen så hoppade vi poolen för att svalka av oss lite. Mulet idag, och en ljuvlig bris. Sen var det dags att duscha och ge mig av till storstaden. Mamma stack in huvudet och undrade om jag ville åka hem till busshållplatsen, och det tackade jag knappast nej till. Men pga framförhållningen missade jag att packa min regnponch. Och det var ett misstag.

När jag kom till busshållplatsen började det regna, när jag 8 min senare klev på bussen öste det ner vatten från himlen. Det lugnade ner sig ju närmare Chatswood jag kom.

I Sydney använder du ditt Opal-kort (busskort) när du går på bussen, och när du lämnar bussen. På så sätt blir du debiterad för den sträckan du åkt. Alla dina resor räknas ihop och när du nått ett viss mål på dagen eller vecka då åker du gratis resten av dagen/veckan. Om du inte blippar ditt kort vid avstigning kommer denna att debiterad max-summa och inte räknas med i totalen.

Idag när jag klev av bussen möttes jag av biljettkontrollanter. Första gången för mig i Australien. Precis som i Stockholm värmer det mitt hjärta att se dessa tappra människor. Tyvärr så var det ingen smitare, eller några som blev så stressade att de grät. Så besviken…

av

Är jag verkligen på rätt buss?

Efter frukost, insmorning med solkräm, torktid för solkräm och toapaus bar det av till storstaden för en date med Em. Första bussen som kom var bussen direkt till stan. Jag klev på bussen, satte mig ner och tittade upp.

Mina medresenärer var nästan uteslutande gråhåriga tanter och farbröder som passerat 70. Undrade om jag hamnat på någon charterbus till pensionärsboendet, eller utflyktsbuss för att aktivera dem. Eller den sista färden. Alla var glada och de tjattrade som en flock 14-åringar.

av

Busschaufförer i Sydney vs Stockholm

Stan är stängd och helt tom, säger busschauffören när jag går på bussen. Va skönt, svarar jag, då får jag hela stan för mig själv.

De uppmärksammar alltid mammas arm och undrar nyfiket vad som hänt. Sist vi åkte buss tillsammans tittade chauffören på mammas gips och sedan på mig. It wasn’t me! förtydligade jag. Prove it, fick jag till svar.

Detta är attityden från de busschaufförer jag stött på i Sydney. I stort sett alltid ett leende och ett skämt. Jag säger inte att Stockholms busschaufförer inte har sin charm (vissa kan vara helt underbara) men här verkar de vara i överlag gladare.

Kanske beror det på faktumet att de får ha shorts på sig,  eller så är det bara jag 🙂

av

Tåg till Blue Mountains

Det blev en lite senare start än väntat imorse, men till slut var frukost äten och lunch packad, iPad hyffsat laddad och jag kunde gå bort till Forest Way shoppingcentre för att köra en PrePay biljett för dagens resor. Det går, precis som med SL, att köpa ett dagkort till kollektivtrafiken i Sydney med omnejd, med MyMulty Day Pass får du åka såväl buss som tåg och färja hur mkt du vill under hela dagen.

Sydney med förorter är stort, större än man kan tänka sig. Med kollektivtrafiken, inklusive pendeltågen, kan du ta dig ända upp till Blue Mountains, vilket kan jämföras med att pendla mellan Norrköping och Stockholm. Med mitt MYMulti Day Pass skulle jag även kunna ta mig upp till Newcastle som ungeför kan jämföras med streckan Sthlm-Gävle. Inte illa.

Men idag bär det av till Blue Mountains och Katoomba. Jag har varit här ett par gånger tidigare, men det är väldigt vackert och jag behöver röra på mig lite.
Blue_mountains_feb_13