Efter frukost släpade jag med mamma på en härlig bushwalk i naturreservatet i närheten av hemmet. Lite molnigt och ”kyligt” om man nu kan kalla 22 C för kyligt, vilket var perfekt promenadväder.

Detta år är ett cikadaår. Ett år då cikadorna serenerar oss morgon, lunch och middag istället för bara kvällstid. De överröstar allt och alla.

Under vår promenad ”sjöng” det hela tiden och små vattendroppar föll sporadisk ner från himlen. Det var i alla fall vad jag trodde.

Min underbara mamma berättade för mig att det troligen var cikadornas ”kiss” eller biprodukt från spelandet. Nu behöver jag en dusch!