Det är så nära mitt hotell för natten låg. Rydges Airport Hotel Sydney. Lugnt, skönt och gångavstånd till internationella delen av flygplatsen. Jag ser landningsbanan från mitt fönster!
Skön säng, kuddarna kunde varit lite hårdare, men det är bara jag som är kinkig. Har köpt kudde som jag har hos mamma och tar med kudde när jag åker på kryssning.
Mitt rum på Rudges Airport Hotel
På måndag ska det bli sol och 27 grader varmt, säger mamma. Sol? Men då är ju jag hemma. Nästa så att jag kontaktar min chef och meddelar att jag inte kan komma hem förrän i slutet av nästa vecka.
Men inte skulle väl jag…? Nej, faktiskt inte. Så mina väskor packades klart och Lars skjutsade mamma och mig till Chatswood för att ta oss till flygplatsen kommunalt.
Som tur var följer mamma med hela vägen till hotellet så att vi kan dumpa våra (läs mina) på mitt hotellrum och sedan ge oss ut på stan på äventyr.
Vi hamnade här, på Operabaren utanför Operahuset i Sydney. Lite pizza, lite vin och lite musik. Kan det bli bättre?
Och vi fick inte ens kyssa yxan!
Snart är det dags för mig att lämna regnet och komma tillbaka till Sverige igen. Så för att fira detta så smet mamma och jag iväg på en extremt Michaela-vänlig aktivitet. Kast med lite yxa.
Mamma och jag körde vårt alldeles egna lag. Vi hade tre event att genomföra; kast med liten yxa, döda ballonger med liten yxa och avslutningsvis kast med stor yxa.
Varje omgång var bäst av tre, utom balongerna. Där var det först till kvarn.
Personalen gick igenom reglerna, med lite eqivoka instruktioner. Vi körde ett par testkast, mamma fastnade för tvåhandsgreppet, men jag är Viking! Inga två händer här, enhandsgrepp blev min metod. Och sen började allvaret.
Sida vid sida stod jag och mamma, äran var på spel och jag vann. Massor. Tills jag inte gjorde det längre.
Kast med liten yxa var min gren, vi spelade tre omgångar (5 kast per omgång) med bäst av tre och jag vann 2-0, 2-0 och avslutningsvis 2-1. Jag brillierade, fick 5 poängare efter fempoängare. Jag var helt enkelt fantastiskt.
Hybris, mina vänner. What goes up must come down.
Det började med ballongerna. Vi blåste upp 4 ballonger var och fäste vid tavlan. Jag skulle kunna skylla på att mamma knappt blåste upp en av ballongerna, men jag var minst lika ond. Mamma fick ner alla fyra, jag hade den sketna vita miniballongen kvar. Nåväl, en aktivitet kvar.
Big axe. Långt skaft där det krävdes dubbelgrepp. Övningsrundan gick bra, men när vi väl kom igång på allvar. Jag säger bara detta, håll dig borta från min mamma när hon har en stor yxa i handen. I hennes händer kommer den till önskat ställe.
Jag erkänner mig besegrad. Men gjorde med ödmjukhet. Skyllde på spöregn i ögonen på vägen tillbaka till bilen.
Det är kul att bli lite bortskämd.
I förra veckan ringde Emelie mig och undrade vad jag hade för planer på tisdag kväll. Jag svarade, som det bör, att jag skulle umgås med min syster. Hom svarade bra och glöm denna konversation.
Som om jag kunde det!!!
I lördags, när Em, Joe och jag var på middag påminde Em om att vår tisdagssktivitet var en överraskning för mig. Joe svarade att han redan pratated mig om detta, och visste inte att det var en överraskning för mig.
Jag hade dock inget minne sv en sådan konversation. Ingen alls.
Natten till tisdag återhämtade min hjärna sig och mindes en konversation om Pinot and Paint. En aktivitet där du målar tavlor och dricker Pinot Noir. Minns att jag tyckte vinet var lockande, men målning är inte min grej alls.
Så när vi väntade på Joe igår så var det denna aktivitet som jag misstänkte.
Men oj så fel jag hade. Istället hade Joe och Em bokat in en kvällsbiljett till Chinese garden of friendship by night. Så vackert, så mysigt och så trevligt. Perfekt kväll.
Och ja, jag minns att Joe frågade om jag hade vart där, men han hade inte att något om att vi skulle hit. Och jag var där troligen 1997, så länge sedan
Fölh med och se lite bilder
Som sagt, Em och mamma har delad vårdnad om mig nu när jag är i Australien. Idag när jag kom till Sydney föreslog Em ett besök till Cronulla som ligger en bra bit söder om Sydney. Vi knatade ner till tågstationen och gissa vad vi gjorde där!
Just det, vi tog tåget till Cronulla. Väl där åt vi en god lunch och satte oss nere vid stranden och njöt. Dock inget bad av två anledningar. Nr 1, jag hade inga badkläder med mig och nr 2, det var alldeles för starka undervattensströmmar för säkert badande.
Men vackert var det.
Efter frukost, insmorning med solkräm, torktid för solkräm och toapaus bar det av till storstaden för en date med Em. Första bussen som kom var bussen direkt till stan. Jag klev på bussen, satte mig ner och tittade upp.
Mina medresenärer var nästan uteslutande gråhåriga tanter och farbröder som passerat 70. Undrade om jag hamnat på någon charterbus till pensionärsboendet, eller utflyktsbuss för att aktivera dem. Eller den sista färden. Alla var glada och de tjattrade som en flock 14-åringar.
Lite dåligt med färgen, men den ena är turkos och den andra orange. Vackra färger, perfekt för mitt badrum. Och fluffiga.
En för kroppen, en för håret och två för händerna i varje färg.
Sitter i skuggan, benen i poolen och njuter. Poolen har blivit kristallklar och har nästan återhämtat sig från översvämningen i förra veckan. Sannolikt saknas det salt.
Mammas pool är nämligen en saltvattenspool, som inte ska behöva lika många kemikalier för att hålla poolen fräsch och fin. Ofta är det salt som gäller.
Poolen är ca 11,5 meter lång och rymmer 70 000 liter vatten. Inte illa för en hemmapool.
Men som ni ser, det regnar och åskar här just nu ;). Skämt åsido, det är 27 grader (känns som 28) ute idag. Säkert 26 grader i vattnet. Och nu ska jag hoppa i och bada.
Ha en underbar fredag!
My pussy got wet…
Mamma och jag tog en kvällspromenad på Dee Why beach efter jobbet idag. 25 grader varm och lite blåst, perfekt vänder för en promenad.
Sen mötte vi Carol, inte Karen, utan Carol. 71, snar 72 två år gammal, men såg ut att var 50/60 år. Kristen, men inte präst/evangelist person. Och sååå frispråkig. Hennes första kommentar var att hennes kusifismahasmahyska var våt. My pussy got wet!
Anledningen var inte sexuell. Hon hade klänning på sig och en stor våg kom in som skvätte vatten upp mellan hennes ben. Under vårt samtal med Carol blev även jag och mamma ”våta”.
Det här nu gått ett par timmar sedan vi träffade Carol, och jag småfnissar fortfarande. Hon pratade om sina bröst (som var så stora) och hennes rumpa (känn på den, den är som gjord av stål, jag fick bära min döda man en massa, så den är vältränad). Och hur vågorna stänkte upp under hennes klänning…
Jag hade shorts, och blev blöt i rumpan. Vilket inte var skönt!
Ja, vad kan jag säga. Viss musik gör mig riktigt glad. Staying Alive med Bee Gees (eller musikalvatianten) är en sådan låt. Gångstilen förändras, lite swagger och attityd läggs till. Jag är en cool cat.
Sen kanske jag tar bort min coolfaktor genom att mima till låten (när jag är ute bland folk i alla fall). Men det bjuder jag så gärna på.
Nåväl, idag var en jobbdag så kan passade på att få in en förmiddags- och eftermiddagspromenad för att få dagens steg. Och vilken ljuvlig morgon. Strålande sol, inte ett moln på himlen och folktomt. Och runt 25 grader. Helt ljuvligt.
Restips Sydney och Australien 