El niño och la niña möts i Sydney, vilket har orsakat extremväder. En massa regn helt enkelt. Men större delen av dagen har varit regnfri.
Så jag passade på att åka med mamma till Dee Why (hon skulle klippa sig). Själv tänkte jag gå ner till stranden och bada. Det är ju runt 26 grader varmt och 97% luftfuktighet ute.
Men icke sa Nicke. Stranden, och rock pool är stängda pga anledningar. Så jag satte mig på en parkbänk och läste lite istället. Livet är gott och det går ingen nöd på mig.
Bland de rika och otroligt rika finns ett gammalt båthus omvandlat till en restaurang. Det är inte direkt billigt att äta här, men inte heller dyrt, prisvärt.
Hit tog Emelie mig idag. Jag har varit i Palm Beach tidigare, för att bestiga ”berget” upp till fyren och leta blue bottles (när jag blev stucken av manet). Men då var det dåligt väder. Idag skiner solen och livet leker.
Vi beställde både en varsin alkoholfri drink och fish and chips, för det är klart att det är fisk som gäller vid kusten. Maten kommer in och vi inser båda att detta inte kommer att gå, det är alldeles för mycket mat. Vi hade kunnat dela på en och fortfarande bli proppmätta. Men gott var det, fick i mig nästan alla fisk men nästan inga chips.
Efter lunchen satte vi oss i bilen och åkte till en beach lite närmare Sydney (Palm Beach är vackert, men inte bäst som badstrand). På stranden som Emelie valde, xx, var vi fyra sällskap på 1-2 pers utspridda på hela stranden. För att komma till stranden var det en lång, väldigt brant, nedförsbacke. Lite svårt att få ned för, men att gå upp igen såg jag inte fram emot. Men nu är vi på stranden, vi struntar i vägen tillbaka. Bara njuta av vattnet (som var lite för kallt för min syster, som inte var fisk i förra livet). Jag hittade en liten ”grop” för jag kunde ligga och nästan flyta, hela jag under vatten medan Emelie låg som solade på land.
Helt plötsligt började klockan att gå och vi började tänka på refrängen, dvs parkeringen. Vi packade ihop våra saker och sen kom den låååånga vägen till bilen. Precis som jag fruktade var det jobbigt, min härligt nedkylda kropp värmdes snabbt upp till överhettad. Min älskade (?) syster i stort sett skuttade upp för backen, vände sig om och peppade mig lite medan jag bara muttrade något som vi inte upprepar här. Väl uppe vid bilen svepte jag vattnet jag hade kvar och pustade ut i bilen och försökte stoppa svetten från att forsa ner för ansiktet, såg inte ens en ynka svettdroppe på Emelie.
Tack Emelie för en underbar dag, och för att du stod ut med svettiga muttriga mig 🙂
Sov länge imorse. Så länge att Emelie var tvungen att väcka mig. Jag var väl lite butter ett par minuter (ingen morgonmänniska, ser mornar som ett straff mot de mänskliga rättigheterna). Men när Emelie väl berättade varför hon väckt mig kändes allt bra igen.
Hon tog mig till den här stranden, Chinaman beach. Det är hav utan vågor. Vi solade lite (eller snarare jag solade lite, Emelie solade mycket) och badade massor (Em lite mindre). Det gick till och med att simma här.
Jag hävdar ofta att jag måste ha varit en fisk i mitt förra liv (gärna en delfin), jag trivs väldigt bra i vatten. Jag kan vara i vattnet nästan hur länge som helst.
Restips Sydney och Australien 