Australia here I come

Resan bokad och klar. Semester godkänd av chef. Vistelse avstämd med mamma, campingresa i planeringsstadie. I början av februari är det dags att sätta mig på planet till varmare och ljusare bräddgrader. Och jag lovar, det behövs just nu.

Som vanligt åker jag med Qantas och Airbus A380. Jag är väldigt förtjust i detta jätteplan då de båda har lite bredare säten och stor tv-skärm även i ekonomiklass (lika stor skärm som min iPad). Då jag har svårt att sova när jag flyger (sova görs i sängen) så utnyttjar jag filmutbudet till max, och Qantas bjuder på massor med både gamla och nya filmer, vilket gör att mina flygtimmar går snabbare. Och detta lägger jag gärna lite extra pengar på. Viva Qantas!

Pass, pengar och p-piller

Pass – check, nytt pass fixat
Pengar – hmm, mer vore trevligt, mer är alltid bra
P-piller – inte nödvändigt för resan, ska ju trots allt hälsa på mamma, syster och bonuspappa!
Visum – check, och beviljat även denna gång
Kattvakt – check, underbara Lotta och Peter tar hand om mina små liv. I deras hem blir man som katt såväl uppskattad som bortskämd.
Flygbiljett – ännu inte klar, men det lutar mot Qantas A380 igen, är nästan löjligt förtjust i flygplanet, storleken på säterna, stora utbudet på filmer samt tv-skärmen om är lika stor som min iPad.

Snart bär det ännu en gång iväg till landet Down Under.

På väg hem igen

Tänk attt en månad kan gå så snabbt. Nu sitter jag här på flygplatsen och väntar på att boarda mitt plan till London…

På fredag är jag på jobbet igen, då sitter en solkysst, utvilad och blond skönhet på plan 3 när ni kommer till jobbet. Som om ingen tid gått alls.

Om en timme lyfter Airbus A380 med mig som passagerare. Så snart jag satt mig på planet kan jag börja mitt filmmaraton. Wish me luck!

Defekt och giltighetstiden har nog gått ut…

Semester, äntligen! Eller så låter det nog om 12 timmar, när jag sitter på Airbus 380 med min cola zero och min chocolate chip cookie. Då kommer jag (förhoppningvis) att kunna slappna av och njuta av resan.

Jag tycker det är kul att flyga, jag tycker om kolla på film, jag tycker om att kunna trycka på en knapp för att få service (med är svensk nog att inte använda den, vill ju inte vara till besvär), jag tycker om den härliga magkänslan som turbulensen ger mig och jag tycker om att sitta vid gången.

Det är det sistnämnda som får mina nerver att skaka. En av mina (många? få?) defekter är en liten dos av klaustrofobi. Jag får panikkänslor när jag känner mig instängd! Det är främst på buss/tunnelbana/tåg/flyg som fobin ger utslag. Om jag sitter i mitten eller vid fönstret får jag andningssvårigheter/hyperventilerar jag och det känns som om magen vänds ut och in. Så håll tummarna för gångplats 🙂