Mata liten pelikan

Pelikaner har en säregen näbb med en slags säck i undernäbben. Detta är deras främsta kännetecken. Säcken är utspänd och stängs med övernäbben, som i stället är tunn och platt. Kroppen är klumpig och stor, men halsen smäcker och välvd. Strupen och ögonpartiet är naket, men fjäderdräkten i övrigt riklig och tät och ganska yvig. Honor och hannar är tämligen lika varandra… Och så beskrivs dessa djur på wikipedia.

När det kommer till de Australiensiska pelikanerna behöver jag inte besöka någon webbsida. Det är egentligen ingen större skillnad utseendemässigt på en hane och en hona, förrutom storleken. Hanen kan väga upp emot 10 kg medan honan vanligtvis håller sig mellan 3 och 6 kg.

De äter inte så mkt, ca 1 kg fisk om dagen, och denna fiskar de upp med sin näbb. I säcken i undernäbben kan den få plats med 13 liter vatten, det är inte illa.

Något som jag tyckte var intressant var att både hanen och honan ruvar på äggen och när de kläcks är ”barnen” lika stora som en hand. 16 veckor senare har den uppnått vuxen storlek. Man kan se om det är en yngling till pelikan i flocken då dessa har bruna fjädrar.

Matning av pelikaner

Vid stranden i The Entrance matas pelikanerna klockan halv fyra varje dag. Detta började för ca 20 år sedan då fiskbutikerna brukade slänga ut sin överblivna fisk i vattnet. När de slutade med detta blev pelikanerna så irriterade att de kom fram till butiken för att tigga till sig sin fisk. Efter detta har en organisation tagit över matningen.

Detta är inte bara tänkt som en turistattraktionen (även och det lockar många), dess huvudsakliga mål är att se hur pelikanerna mår. Det är inte sällan som de trasslar in sig i fiskelinor, eller att de råkar svälja en krok från en fiskare. Dessa matningstillfällen ger en tillfälle att hjälpa pelikaner i nöd.

När fisken väl var på plats blev det fullt ös på pelikanerna (tidigare hade de snällt väntat på vad de visst skulle komma, inte dumma djur detta).