06.45 väcks vi alla av fängelseklockan, då har vi 15 min att klä på oss och gå ut på gården för att bli räknade och sedan slussas tillbaka till våra celler för frukost.

De som har något slags jobb går iväg till det vid 08.30, själv har jag inte får något än. Jag får gå ut på gården och umgås där med resten av de sysslolösa fram till kl 16.15 då vi får någon slags kvällsmat i cellen. Lunchen serveras ute på gården, som tur var har vi tak därute nu. Lights out är 23.15.

Vår utegård är inte speciellt stor, men det finns riktiga toaletter där. Problemet är att de är längst bort på gården, där alla bråkstakar är, där fångvaktaren inte kan ser oss. Det är även i denna hörna som vi tömmer våra bajshinkar.

Min dröm är att få jobb i köket, det är visserligen långa timmar, men de som jobbar i köket får den bästa maten, två toaletter bara för dem och dusch varje dag. Som vanlig fånge är det 4 minuter 2-3 gånger i veckan. Och på sommaren blir det extremt varmt här. Kökspersonalen kan duscha hur länge de vill… Men det är vanligtvis mördarna, de med längst fängelsestraff som får jobb där, smidigare med upplärningen och kontinuitet.

My life of crime is over, been locked up at the maximum security prison, Fremantle Prison.

Jag fick 2,5 år i fängelset, och då menar jag inte något mesigt svensk fängelse. När dörren låstes och fångvaktaren knäppte fast sina nycklar vid bältet sattes jag på bänken, naken, med de andra nyintagna.

En efter en, medan vi andra tittade på, blev undersökta i samtliga hål. Jag vet inte vad som var värst, att sitta på bänken i mitt utsatta tillstånd och se mina nya grannar bli undersökta i öronen, näsa och rektum. När jag själv stod där på den vita linjen, men bred stans, och fick luta mitt huvud i fångvaktarens hand och därefter fick den andra inte så vänligt uppstucken i mitt rektum. Något i mig gick sönder.

Efter det kändes inte den gemensamma duschen fullt lika hemsk. Vi fick våra kläder, mossgröna, vår påse med första hjälpen och en blå folder. Foldern innehåller regler, schema och annat som jag måste veta för min vistelse här. Denna ska läsas och skrivas under av mig snarast.

När jag kommer till min cell får jag blandade känslor; tacksamhet över att cellen är större ursprungligen, orginalcellen 1,2 meter brett och 2,2 lång men två celler byggdes ihop för många år sedan då det ansågs inhumant, men pga rådande förhållanden i delstaten måste jag dela cellen med en annan fånge och sova i våningssäng. Den andra känslan är rädsla/oro över vem min cellkamrat är.

Vår cell har en våningssäng, väldigt smal med en smal madrass, pytteliten kudde och ett täcke som sett bättre tider. Vi har även en byrå som vi kan lägga våra kläder i, en bänk med tillhörande pall och vår ”toalett”. Toan är nog det värsta jag sett, det är en metallhink med lock. Denna måste vi dela och rengöra dagligen. Jag har hört att de gjorde ett försök att introducera kemiska toaletter på 60-talet, men det funkade inte…

Kan själv, det är mitt motto. Så idag när jag skulle till Penguin Island ca 45 min norr om Perth så tog jag lokaltrafiken, vilket var förvånansvärt enkelt och smidigt.

Resan började med en 90 min båttur med Rockingham Wild Encountersför att spana in delfiner, sjölejon, diverse fåglar och kanske en eller annan pingvin. Pingvinerna uteblev, men fick leka med delfinerna och beundra sjölejonens lathet.

Bilder kommer så snart jag har Wifi.

Att leka Sherlock Holmes är kul, men inser att jag inte riktigt har hans hjärna…

Dagens aktivitet var att lösa ett mysterium. Jag, mamma, Lars och Emelie blev ”inlåsta” i ett rum och hade därefter 60 min på oss att lösa dvs gåtor, pussel och dyl för att hitta nyckeln som öppnade ”dörren”. Tillsammans löste vi detta på 61 minuter med väldigt få ledtrådar.

Riktigt kul att få använda sin hjärna lite 🙂

Idag stod Jamberoo på schemat. Det är en vattenpark med en olika typer av vattenrutschkanor. Men pga regn, regn och mera regn så blir det en överraskning i stan istället 🙂

Förhoppningsvis blir det Jamberoo en annan gång.