Sista vattenfallet – Buley Rockhole

Sista stoppet innan hemresa var Buley Rockhole. Inte det mest imponerande av vattenfall vi sett under dagen, om det ens kan räknas som ett . Men det var ändå speciellt, vi fick äntligen bada.

Jag hade hoppats på ett avsvalkande dopp i dessa rock pools, men det kändes lite som svalg badvatten. Men, badoman som jag är stannade jag i vattnet så länge som vi fick.

image

Självklart badade jag i båda dessa pooler, och i den övre poolen satte jag självklart huvudet under vattenfallet och lekte att jag hittade en skatt bakom det. I den andra badplatsen, bilden nedan, lekte jag med med strömmen som vart ganska så stark.

image

Som sagt, ibland är jag fem år gammal.

Andra vattenfallet – Wangi Falls

Innan det var dags att gå ner och besöka vattenfallet så fick vi lunch. Lunchen bestod av sallad och lite charkuterier och vanligt vitt bröd. Inget direkt spännande eller ens särskilt gott. Men det gick ner.
image

Sen var det bar det av ner till det underbara vattenfallet. Även här var badplatsen avstängd, dels pga av översvämning, se bild ovan, men mest pga krokodil. När det kommer mkt vatten hit så hittar krokodiler också hit. Och dessa vill vi INTE leka med. Men jag och en österrikisk tjej letade febrilt efter krokodiler i dessa vatten utan att hitta den.
image

Första vattenfallet – Florence Falls

Vackert, varmt och fuktigt. Under den torra säsongen, och ibland även denna säsong, brukar man få bada här. Nu är det dessvärre ”badplatsen” avstäng pga för mycket vatten.

image

Det låter kanske lite löjligt, det kan komma trädgården och annat bråte ner från vattenfallet så därför inget bad.
image
Hade varit mysigt att få ta ett dopp, men kanske vid nästa fall?

Gräsätande termiter?

termite-mounds-cathedral-darwin-litchfield .jpegFörsta stoppet på resan var stora termitstackar. Och de termiter man oroar sig för som villaägare i vissa områden. Terminerna i stackarna nedan livnär sig på gräs, ni vet, det gröna som växer på marken.

Detta är riktigt STORA termitstackar, den största jag såg låg säkert runt 5,5 meter i höjd och över två meter runt. Och de kan bli upp till 7 meter höga, men det är inget de bygger över en dag. Vår stack hade säkert tagit över 100 år att bygga. Dessa kallas, på direktöversatt svenska, för katedral termitstackar. Kolla in groparna och vecken på stacken, detta är deras luftkonditioneringssystem.

Detta tycker jag är imponerande i sig. Men tänk dig dessa stackar som isberg, det vi ser är bara en bråkdel av stacken, resten gömmer sig under ytan.

Här finns även det som kallas magnetiska termitstackar. Det ser mer ut som en kyrkogård än en äng med termitstackar, eller hur? Denna typ av stack hittas vanligen i områden som svämmar över, ingen (förrutom kanske terminerna, vet varför.
image

Fremantle Prison – sightseeing

Idag har jag varit på två guidade turer runt Fremantle Prison, Doing Time och Great Escapes. Jag fick insyn i fångarnas vardag, fick se rummen, inklusive galgen och dead mans alley.
image

Jag försökte sammanfatta detta i en serie av inlägg här i bloggen.
Doing hard time
My time in the slammer
Solitary confinement
Escape from prison

Inläggen var inte från ett kvinnoperspektiv då jag inte besökte den kvinnofängelset, vilket inte har lika mycket historia.

Escape from prison

Ibland fantiserar jag om att rymma. Runt 300 fångar har rymt från detta fängelse, men bara sju av dessa var ”lyckade”. Resten blev fångade igen.

Straffen har varit hårda här, det värsta var för rymningsförsök. Då kunde man få 100 rapp med piskan som kallas niosvansad katt.

När dessa staff utfördes fanns alltid en läkare närvarande som ställde sig mellan fången och piskmannen och satte stopp för rappen (så att fången inte skulle dö). Han hällde sedan salt i såren och tog fången till sjukhuset för att läka ryggen.

När ryggen var läkt fortsatte man med rappen där man slutat. Detta upprepades till dess att man kommit upp till angivet antal rapp, med 100 rapp kunde det ta ett halvår innan straffet var fullbordat. Ibland på nätterna hör jag skrik från fångar från det förflutna.

Solitary confinement

De gamla idoleringscellerna är hemska. Välvda tak, högt i tak. Vita väggar. Ca 1 meter bred, 2,2 meter lång. Cellerna på ena sidan var mörkläggningsceller, det fanns inga fönstrena så där blir det kolsvart.

Men vi sätts inte i isolering här längre, istället används dessa lokaler för bildlektioner. Det känns fel och jag känner tyngden av de som kom före mig. Väggarna skriker av frustration… Av instängdhet, av rädsla.

Men det finns värre saker. Bara några meter bort är galgen. Ingen har fått dödsstraff på ett tag, men rummet finns fortfarande kvar. Rummet dit den dödsdömda gick med sina fyra följeslagare.

Ibland, ser jag det framför mig. Klockan åtta på måndagsmornar, det var då som dödsstraffet verkställdes. Då de fyra följeslagarna satte ena handen på räcket och ena hande på den dödsdömde. Sen drog bödeln i spaken och fången föll ner i det 13 fot djupa hålet.

Sen gick följeslagarna ner de 13 trappstegen ner i hålet och hämtade liket och bar ut det med fötterna först. Repet återanvändes aldrig, det var unikt till varje dödsdömde och var utmätt till denne… 43 män och 1 kvinna hängdes här, den sista 1964.