Upp med tuppen imorse, eller snarare tidigt för att hinna äta frukost i lugn och ro innan avfärd till Uluru för att se mer av sandstenen.

Uluru är heligt för Anangu, som aboriginerna här kallar sig, men deras kultur säger att de måste välkomna besökare. För att få besökare att förstå betydelsen har stigar/vägar upprättats med skyltar om platser som inte bör fotograferas av extra heliga skäl. Det kan du och jag tycka är löjligt, men jag vet att det finns delar av mitt hem jag INTE vill att någon fotograferar (typ hela).

Det anordnas även en gratis guidad tur varje dag, Mala walk, som berättar historien om Anangu folket, deras trossystem och kultur. Berättelser som förs vidare från far-/morfar till son, mor-/farmor till dotter och så har det varit i 60000 år. Det är en än idag levande kultur. De historier/berättelser vi, som inte är vuxna Anangu, får höra är sådana man berättar för barn.

Kl 08.00 började promenaden, i skuggan av Uluru. Jag kommer att lägga upp en bildsida med samlade bilder från Uluru, men nedan kommer några bilder i alla fall.

Efter frukost begav vi oss till de andra vattenhålet, Glen Helen Gorge. Som vanligt följde både jag och mamma efter Lars som visste vart han skulle. Det jag inte hade koll på var att han ledade efter en cache. Detta upptäckte jag när han var hålvägs upp för ett berg och jag, in mina flip-flops, försökte tälja efter honom. Facit: det gick inte så bra.

Nåväl, när jag och mamma såg Lars på berget insåg vi att vi inte skulle klara det i våra skor så vi hittade en alternativ väg till vattnet. Därefter var det bara att strippa och hoppa i.

Jag passade på att simma en bra bit för att kunna se bergsfasaderna på nära håll, och nerifrån såg den nästan ut som personer. En av bergspersonerna såg ut som en person med tungan ut, jag döpte denna till Miley Cyrus av förklarliga skäl.

Efter detta underbara morgonsim, då det för övrigt bara var vi, så packade vi ihop oss och började nästa del av resan.