Upplevelse

Obalans i båten – så tokigt det kan bli
av

Obalans i båten – så tokigt det kan bli

På vägen tillbaka till Taveuni Island så satte sig Emelie fram med mig. Vi satt och småpratade lite och njöt av regn, vind och vågor. Vågorna var inte jättestora, men tillräckligt för att få lite pirr i magen, som en bergochdalbana.

Allt detta är underbart. Men så kom en lite större våg, jag satt stadigt men lilla Emelie flög tillsammans med brädan vi satt på. Pladask i båten blev det för mig, och ett regält slag på/vrickning av vänsterfoten var ett faktum. Nåväl, Thomas rättade till brädan (som inte gått sönder) och vi fortsatte vår resa hemåt.

Sen kom en likadan våg till. Jag satt stadigt, men Emelie tillsammans med brädan lyfte så den halkade ner igen. Mamma började asgarv, Emelie visade road oro. Jag fick ett slag på samma ställa och vrickning på samma ställe. Sa till Emelie att hon måste sitta stadigare (vilket hon inte kunde rå för).

Thomas bad oss byta plats sedan körde han jääääättesaaaakta tillbaka till vår strand. Inga fler incidenter.

Jag räknade detta som två fall, mamma och Emelie räknar även när vi hoppade av båten för att hitta en geocache till mamma och jag inte riktigt hade hittat mina landben och föll i vattnet. Jag blev blöt, men ingen som helst skada skedd. Jag räknar inte detta.

av

Så slut men så glad

Bland de första sakerna jag gjorde n är jag kom till Australien denna gång var att söka upp Facebook-grupper tillägnade Pokemon Go, jag är med i tre. Och ja, folk spelar fortfarande Pokemon Go!

Idag var det fullt upp när jag vaknade. Upp, frukost, solskyddskräm (50 såklart) och iväg till storstaden för att delta i ett raid-party och startskottet för Pokemon Go Community Day.

Vi blev 14 personer som vandrade runt Sydney, fightade med pokebossar, fångade Pikachu med surf (tre shiny för mig och 50 vanliga), evolvade pokemon med lucky eggs och åt lite lunch. En lång dag, men värt varenda svettdroppe då jag fick en Kyogre med 100%IV, vilket är riktigt bra. 22000 steg och 6 timmar senare sa vi farväl till varandra, men då var vi nere på 6 personer.

av

Weta Workshop

En rundvandring bland props, och en inblick i arbetet som läggs ner för att skapa en film. Fokus låg på Sagan om ringen, men andra filmer som District 9 och Black Sheep kom också på tal.

Fun fact 1: Det tar ca 10 dagar att skapa en peruk

Fun fact 2: Orcernas dräkter var varma och när de fått på sig sin outfit fanns det ingen möjlighet till toabesök förrän morgonen då den togs av igen. Fulla av svett och…

Fun fact 3: De flesta svärd är gjorda av ett material som heter CC60, det är bara närbilder, då svärd ska reflektera något, som riktiga svärd användes.

Fun fact 4: Viggo körde riktigt svärd, riktig chainmail och försökte  besöka en pub i Queenstown med svärdet. Han nekades inträde.

Här kommer lite bilder från omkring Weta Workshop (pga anledningar får man inte fota inne i workshopen). 

av

Middle Earth idag

Det är verkligen Människans tid. Det enda som är kvar från Frodo, Sam, Aragron och resten av gänget är naturen. 

Den välkända borgen, Helms Deep – borta. Minas Tirith, samma där (ansågs mindre modern, kanske). I dess plats är ett vanligt stenbruk. Men med fantasi (och ett färskt minne av Hemsidan Deep och Minas Tirith) så kan man känna igen sig. Lite i alla fall.


P.S. Eller så var ett av villkoren för att Peter Jackson skulle få spela in där att han skulle återställa naturen efter inspelningen.

av

Hobbiton, The Shire, Middle Earth

Drygt 3 timmar utanför Auckland ligger Hobbiton, det enda som finns kvar efter inspelningen av Lord of the Rings och The Hobbit. Här har jag tillbringat ett par timmar idag.

Jag har varit förbi Sackville, the garden, the party tree, Sams hem och såklart Bag End. Efter en lång rundvandring, i en relativt liten grupp (18 pers) så tog vi oss en ale. Och vart gör man det? På The Green Dragen såklart.

Lite bilder att bjuda på, kanske?

av

Mord och inga visor 

Mörkret faller över Belanglo State Forest. En övergivet tält står mellan mig och toaletten. Enligt andra campare har det stått övergivet i över en vecka.

Tankarna flyger iväg till en annan tid. I början av 90-talet hade Ivan Milat denna skog, car 14 mil från Sydney, som sin tortyrkammare och begravningsplats. Sju lik har hittats, både män och kvinnor. Backpackers från Australien och Europa. Stuckna med kniv, skjutna, halshuggna och flera fall sexuellt utnyttjade (före och/eller efter död är svårt att säga). Begravna med ansiktet neråt och händerna bakom ryggen.

Detta tänkte jag på när jag gick den långa vägen mellan vår ”bostad” och toaletten. Vad har hänt med de som ägde tältet? Lever de? Grill och vattenflaskor ligger utanför tältet, bortglömda? Milat (Ivan) härgar inte i dessa skogar längre, han sitter i fängelse. Men enligt honom så var det minst sju andra som var med honom vid olika tillfällen.

Tankarna för mig även till Matthew Milat som, tillsammans med en kompis, tog med sig David på hans 17-årsdag och hade ihjäl honom med en yxa. Vid rättegången ska Matthew sagt att ”it’s what Milans do”.

Nåväl, utedasset besöktes, jag överlevde, och mysteriet med tältet kvarstår.

Nu på morgonen åkte vi förbi minnesstenen för det som mördats av The Backpacker Murderer.
Belanglo State Forest Memorial