Den religiösa delen av resan


Hello, my namn is Elder Price and I would like to share with you this most amazing book..

Ikväll såg vi The Book of Mormons, en härlig satir om den mormonska läran de bitar som kan tyckas inkonsekventa. Som att Jesus besökte USA.

För något år sedan såg jag denna på svenska och det är minst lika bra på orginalspråket.

Helt underbart, känner mig upplyft av känslor efter denna föreställning. Ems pojkvän berättade att han hade skrattat så mycket att det gjorde on i käken. Amatör 😉

Tack mamma, Lars, Em och Joe för en underbar kväll.

Naturlig vattenrutschkana – Waitavala

Waitavala Natural Rock Waterslide är som en naturlig vattenrutschkana som man kan åka i. Pga gårdagens skada var detta inte aktuellt för mig, men Emelie är ung, pigg och skadefri så vi åkte dit med vår taxichaufför.

Efter en ca 10 min promenad på hala stenar var vi där, vid små vackra vattenfall. Emelie klättrade upp och åkte ner vattenfall efter vattenfall. Visst, hon tyckte att det skrapade lite, men kul var det. Jag tittade på henne med avund i blicken, men att joina henne var inte på kartan.

Sen blev vi invaderade av danska turister och bestämde oss för att dra oss vidare. Men först var det stigen tillbaka till bilen. Emelie skickade en varning till mig om en lös sten, så jag ställde mig på en annan och så var olyckan framme igen. Jag halkade, trillade baklänges och slog huvudet i en sten (och högra axeln samt rumpan i andra stenar). Smärtan som pulserade i skallen var, låt oss säga det milt, INTE SKÖN. Men jag hade tur, 2 cm längre ner så kanske inte jag hade suttit här just nu… Jag kanske hade fått besöka sjukhuset vi åkte förbi tidigare idag.

Sightseeing på Taveuni

Vaknade med smärta i fot och andra gradens brännskada på vänster hand. Välkommen till tropikerna.

Det är lätt att vara efterklok. Hade jag varit förklok så hade vi kanske valt snorklingturen när vi hade anpassat oss lite efter vädret här, och tagit med en långärmad tröja. Men nu blev det som det blev. Efter nån timme i båten igår kom sarong och hatt fram för att skydda armar och huvud. Men det visade sig att skadan redan var skedd, jag var sönderbränd på armen.

Så idag när jag vaknade spände det i hela armen. Mamma och Emelie smet iväg och handlade frukost och jag såg fram emot en dag som inte var i solen.

När sällskapet kom hem igen kom de med dagens utflyktsplan. De hade stött på en taxichaufför (sonen till den som hämtade oss på flygplatsen) och berättat att vi inte hade planer idag. En plan formulerades och jag hängde på.

Vi började vår resa med att åka runt och besöka öns viktigaste ställen, som katolska kyrkan, polisen, brandkåren och sjukhuset 🙂

Obalans i båten – så tokigt det kan bli

Obalans i båten – så tokigt det kan bli

På vägen tillbaka till Taveuni Island så satte sig Emelie fram med mig. Vi satt och småpratade lite och njöt av regn, vind och vågor. Vågorna var inte jättestora, men tillräckligt för att få lite pirr i magen, som en bergochdalbana.

Allt detta är underbart. Men så kom en lite större våg, jag satt stadigt men lilla Emelie flög tillsammans med brädan vi satt på. Pladask i båten blev det för mig, och ett regält slag på/vrickning av vänsterfoten var ett faktum. Nåväl, Thomas rättade till brädan (som inte gått sönder) och vi fortsatte vår resa hemåt.

Sen kom en likadan våg till. Jag satt stadigt, men Emelie tillsammans med brädan lyfte så den halkade ner igen. Mamma började asgarv, Emelie visade road oro. Jag fick ett slag på samma ställa och vrickning på samma ställe. Sa till Emelie att hon måste sitta stadigare (vilket hon inte kunde rå för).

Thomas bad oss byta plats sedan körde han jääääättesaaaakta tillbaka till vår strand. Inga fler incidenter.

Jag räknade detta som två fall, mamma och Emelie räknar även när vi hoppade av båten för att hitta en geocache till mamma och jag inte riktigt hade hittat mina landben och föll i vattnet. Jag blev blöt, men ingen som helst skada skedd. Jag räknar inte detta.

Så slut men så glad

Bland de första sakerna jag gjorde n är jag kom till Australien denna gång var att söka upp Facebook-grupper tillägnade Pokemon Go, jag är med i tre. Och ja, folk spelar fortfarande Pokemon Go!

Idag var det fullt upp när jag vaknade. Upp, frukost, solskyddskräm (50 såklart) och iväg till storstaden för att delta i ett raid-party och startskottet för Pokemon Go Community Day.

Vi blev 14 personer som vandrade runt Sydney, fightade med pokebossar, fångade Pikachu med surf (tre shiny för mig och 50 vanliga), evolvade pokemon med lucky eggs och åt lite lunch. En lång dag, men värt varenda svettdroppe då jag fick en Kyogre med 100%IV, vilket är riktigt bra. 22000 steg och 6 timmar senare sa vi farväl till varandra, men då var vi nere på 6 personer.

Weta Workshop

En rundvandring bland props, och en inblick i arbetet som läggs ner för att skapa en film. Fokus låg på Sagan om ringen, men andra filmer som District 9 och Black Sheep kom också på tal.

Fun fact 1: Det tar ca 10 dagar att skapa en peruk

Fun fact 2: Orcernas dräkter var varma och när de fått på sig sin outfit fanns det ingen möjlighet till toabesök förrän morgonen då den togs av igen. Fulla av svett och…

Fun fact 3: De flesta svärd är gjorda av ett material som heter CC60, det är bara närbilder, då svärd ska reflektera något, som riktiga svärd användes.

Fun fact 4: Viggo körde riktigt svärd, riktig chainmail och försökte  besöka en pub i Queenstown med svärdet. Han nekades inträde.

Här kommer lite bilder från omkring Weta Workshop (pga anledningar får man inte fota inne i workshopen). 

Middle Earth idag

Det är verkligen Människans tid. Det enda som är kvar från Frodo, Sam, Aragron och resten av gänget är naturen. 

Den välkända borgen, Helms Deep – borta. Minas Tirith, samma där (ansågs mindre modern, kanske). I dess plats är ett vanligt stenbruk. Men med fantasi (och ett färskt minne av Hemsidan Deep och Minas Tirith) så kan man känna igen sig. Lite i alla fall.


P.S. Eller så var ett av villkoren för att Peter Jackson skulle få spela in där att han skulle återställa naturen efter inspelningen.