Upplevelse

av

The Voice – inspelningen

Wow, det var värt väntetiden!

Coacher för den Australienska showen är: Delta Goodrem (känd australiensisk sångare), Joel Madden, Seal och Ricky Martin (ny coach för säsong 2).

16 sångare, 16 nummer PLUS ett nummer med coacharna. Sångarna var stundtals fantastiskta, fenomenala och ibland bara ok. Jag och Emelie satt vid sidan av scenen så att vi hela tiden kunde se Ricky Martin som diggade musiken och i pauserna småflörtade med publiken.

Jag kände att mitt tonårshjärta slog extra hårt då jag såg Ricky Martin live. Han är minst lika söt som han var på 90-talet då jag dansade till ”Living the vida loca”. Jag ville plocka upp honom och släpa hem honom till min grotta (neandertalare? jag? jajamensan).

Efter 8 nummer fick publiken en kort toapaus (vi fick nämligen inte röra oss från våra platser). Några gick tydligen vilse under pausen då flera platser var tomma efteråt. Och det ser så illa ut med tomma platser i tv-rutan. Så min och Emelies sektion fick omplacera oss till andra sidan scenen. Borta var Ricky Martin, men vi fick istället se Seal och Joel tydligare (Joel var för övrigt mkt uppmärksam på publiken och vad vi tyckte och tänkte om musiken och deras kommentarer till deltagarna). Vi kunde även se Delta och Ricky bättre när deras stolar var vända mot sångaren.

Den absolut största skillnaden mellan första sidan och andra sidan av scenen var att vi kommer att synas ganska väl under andra halvleken. Vi blev ombädda, vi flera tillfällen, att klappa hela tiden medan sångaren gick av scenen (för det är då vi främst kommer att ses i tv). Helt plötsligt känner jag mig ganska glad över att detta är en Australiensisk produktion 🙂

Tusen tack, Emelie, för att du tog med mig på detta. Det blev verkligen jättelyckat när vi väl kom in,

av

The Voice – inför inspelningen

Enligt biljetterna skulle vi vara på plats kl 16.00, för att inte missa eventet/inte få plats bestämde jag och Emelie oss för att vara där en timme innan start… Eller vad VI trodde var starten.

När kl var 15.30 hade vi fyllt i en blankett om att vi förstått regler och dyl och blivit visade till en plats på en sluttande gräsplätt där vi snällt skulle vänta tills vi blev insläppta.

Vi väntade och väntade och väntade. Tiden tickade på, raderna med åskådare fylldes på. Klockan hann bli såväl fyra som fem som halv sex innan något hände för oss. Kvart i sex fick vi gå in och lämna fram våra biljetter, men du ska inte tro att vi fick gå hela vägen in. Nejdå, efter biljettkontrollen fick vi snällt vänta i en inhängnad (under tak denna gång). TIden gick och gick igen. Vid halv sju tittade jag och Emelie på varandra och kom överens om att om vi inte blivit insläppta när klockan var sju (exakt 19.00) så skulle vi gå därifrån, skippa inspelningen, äta middag (jag var vrålhungrid vid detta laget och benägen att äta upp en i publiken) och kanske se en film istället. Eller hjälpa Emelie att packa upp i hennes nya hem…

När klockan var en minut i sju började kön röra sig. Dags för show!

av

Överraskning – på riktigt

Under förra vistelsen i Australien planerade Emelie en överraskning till mig. Då blev det inte riktigt som vi hade tänkt då vi kom fram för sent. Istället blev det bio och shopping.

Idag blev det av, vi gick på inspelning av The Voice Australia. Jag kollade aldrig på svenska versionen av The Voice, men detta var en kul show. Tack Emelie, mer information kommer imorgon.

Tidigare blogginlägg om detta från 2012
Jag älskar överraskningar
Överraskning del 2

av

Drama, drama, drama

Hade hoppats på en riktig filmorgasm, och massor av filmer har det blivit. Men kanke inte de bästa filmerna…

The Master – tungt Oscarsnominerat drama med bl.a. Joaquin Phoenix och Philip Seymour Hoffman. Mycket välagerad men lite för dramigt fö min smak.

The Watch – efter det tunga dramat kändes det dags för en komedi, men så blev det inte riktigt. Blev mest bara töntigt.

The Words – romantiskt drama, blev dock tvungen att ta en break mitt i filmen för att slumra lite. Bra film dock, men sorglig.

Trouble with the curve – första riktigt bra film på resan, Clint Eastwood och Amy Adams i film om baseball, familj och relationer.

The perks of being a wallflower – drama om high school, coming of age med bl.a. Emma Watsn (Harry Potter). Förvånansvärt bra och gripade, trots min höga ålder…

Robot and Frank – annonseras som komedi, men kändes mer som ett drama om Frank som på äldre år börjat tappa minnet. För att hjälpa honom köper hans barn en Robot-sjukvårdare att ta hand om honom och laga mat/städa.

Hope Springs – ännu ett romatiskt drama (måste hitta lite mer fartfyllda filmer mellan Singapore och Sydney. Meryl Streep och Tommy Lee Jones spelar ett par som önskar få tillbaka gnistan i förhållandet med hjälp av Steve Carell. Har 42 minuter kvar att se nör jag går ombord igen.

av

Köpa gångplats? Check

Ju äldre jag blir destu starkare blir mina neuroser. En av dessa handlar om att känna mig instängd. Jag gillar att flyga, men hatar att sitta vid fönstret eller i mitten. Inför i stort sett alla mina resor har jag ångest över att eventuellt inte få en gångplats. Det löser sig i stort sett alltid, men oron sitter kvar till dess att jag sitter på planet mot Sydney.

Men nu har jag äntligen tagit tummen ur ***** och köpt min gångplats på flyget mellan London och Sydney på söndag samt mellan Sydney och London på vägen hem. För 25 AUD (ca 175kr) har jag nu den plats jag önskar. Sitter i sektionen längst bak i planet på vägen till Sydney, nära kylskåpet med Cola Zero, yummm.

Det jag ser fram emot mest är nog att jag på hemvägen sitter på övervåningen! Visst, det är fortfarande ekonomi, men det känns lite lyxigare. Och vad är livet utan lite lyx och nya upplevelser.

av

Ge mig vin, vin, vin mera vin

Thomas Wines och Piggs Peake, wow säger jag bara! Hit vill jag tillbaka!

Att kalla detta för resans höjdpunkt kanske känns lite fel, men det brukar vara denna resa jag ser mest fram emot. Jag älskar vinerna från Hunter Valley. De lättdruckna shirazerna, smakrika chardonnays och desertvin utan dess like. Jag har tidigare köpt fantastiska portviner, men är väldigt svag för eastern semillion och shiraz till min efterrätt. Jag älskar när mina smaklökar dansar av glädje av dessa fantastiska viner.

Denna gång besökte vi fyra vingårdar. Vi började med Krinklewood som hade en stor kossa på sin flaska. Vinerna var helt ok och servicen likaså, men jag har ett begränsat utrymme i mitt bagage. Jag får ta med mig 4 liter vin hem, men vinflaskor väger jättemycket. Jag kan max ta med mig 4 flaskor hem och dessa ska vara något alldeles extra. Inget som finns på systembolaget, tack.

Efter en minst sagt spännande vi-har-nog-åkt-vilse resa genom Pokolbin State Forest kom vi äntligen fram till denna underbara oas av vingårdar. Under resan genom skogen hade vi plockat ut tre vingårdar som vi ville besöka. Small Winemakers Centre, dit jag alltid vill åka då de säljer Thomas Two of a Kind Shiraz (dreggel, dreggel), Cockfighters Ghost (för att mamma gillade logotypen) och sist Piggs Peake (för att jag gillade namnet och alla viner hade något med grisar att göra).

Cockfighters Ghost hade en hel del spännande viner och till sist blev det desertvin för min del. Jag fick även reda på att de faktiskt exporterar till Sverige (dock inte desertvin). Finns till och med på Systemet.

På Winemakers Centre blev jag kär. För skojs skulle provade jag ett 400-kronors Shiraz och föll pladask. Jag har aldrig någonsin betalt så mkt för en flaska vin, men denna var värd sitt pris i guld – eller i alla fall i smaksensationer. Den måste visserligen lagras i 3-4 år innan den helt kommer till sin rätta, men wow! Sen blev det självklart även en Two of a Kind Shiraz som smälter på tungan och får min mun att vattnas bara av att tänka på den. Mmmm…

Dagens sista vingård var nog den roligaste, Piggs Peake Wines. Vinerna hette allt från Piggs blood, House of Straw Merlot, House of Bricks Shiraz och låt i 200-600 kronors klassen. De hade även en Zinfandel, vilket är ovanligt i Hunter. Vi fick inte smaka på denna då de bara hade ett fåtal flaskor kvar, men jag bestämde mig för att slå till. 400 kronor fattigare hade jag mitt födelsedagsvin som lämpar sig till gris eller anka. Nu ska jag bara lära mig tillaga anka 🙂 Och fundera på vilka jag vill dela vinet med…

av

Myggornas paradis…

Äntligen i Hunter Valley. Mamma hittade en bushcamping i Broke som ligger en bit ifrån Pokolbin dit vi ska imorgon. Där finns Small Winemakers Centre och Thomas Two of a Kind Shiraz, en av mina favoritviner (oavsett årgång). Blandningen shiraz och shiraz får mina smaklökar att vattnas… mmmmmmums.

Vad vi dock inte visste var att campingplatsen ligger i myggornas lustträdgård, deras Eden! Efter tre minuter hade jag redan ett tiotal myggbett. Jag väntade otåligt på att vagnen skulle öppnas för att omedelbums (är ett riktigt ord?) roffa åt mig mygg medlet.

Nu sitter jag här i mörkret och myser, myggmedlet, med massor av kemikalier, fräter min hy och myggspiralerna och myggljusen omringar mig med sin doft. Och myggjävlarna håller sig borta!

Dricker rosévin och känner doften av fläsk på grillen, mmmat skulle inte sitta helt fel nu.

av

Bling bling dumplings

Shopping och middag i stan…

Eftet fiaskot med liket i poolen skulle säkert vem slm helst vara skärrad, men inte jag. Jag är jättebra på att lura mig själv. Det fanns inger lik i poolen, inget dött djur, inga baciller, ingen spindel, ingen ödla! Och sen försvinner tanken, just då i alla fall 🙂

Efter som och bad åkte jag iväg med Emelie till Broadway Shopping Centre i Sydney för att bl.a. köpa Make-Up stores cover-all mix. Jag tycker det är lite kul att besöka Make-Up Store i andra länder, men mitt hjärta brinner for Norrlandsgatans butik i Stockholm. Lina, som är butikschef där, är en helt fantastisk människa och så inspirerande att jag helst inte vill handla i de andra butikerna.

Efter vår shoppingrunda va vi hungriga som vargar. Och då kom den eviga frågan, vad ska vi äta?

Efter en promenad på utanför shoppingcentret hamnade vi på Bling Blinc Dumpling. Stället var riktigt tacky med glitter och bling överallt, men det gjorde bara stället mer charmigt. Det var så otroligt överdrivet blingigt!

Maten var dock helt fantastiskt! Tror att det var första gången jag åt dumplings. De hade även en massa drinkar, och alla hade bling i sig. Eller vad sägs om Sex on the Bling Beach?

image

av

Nötkreaturen anfaller

Yadboro Flat, New South Wales

Bad, nya vänner och skenande ungkreatur, bra start på vår campingresa 🙂

Efter vagnen var uppackad gick vi ner till bäcken för att bada av oss. Det är inte så varmt, men luftfuktigheten är hög. Allt går lite långsammare än vanligt, vilket är helt ok, det är ju semester.

I bäcken träffade jag ett par kvinnor som firade Australia Day med vin och bad , jag blev kvar där ett par timmar. Tror att jag var i vattnet ca 2,5 timmar innan jag traskade tillbaka hem igen (efter två öl och en massa skratt).

Väl hemma ser jag en massa stora svarta kossor som kommer springades genom campingplatsen till staketet där vi ställt vår vagn. Ett 20-tal av mumsiga nötkreatur – jAg vill kalla dem kossor, men mamma informerade mig om att de som inte hade spenor inte kunde vara kor, och de som hade hint av spenor var kvigor – men som tur var åt vi gris så de stördes inte av vår mat 🙂

Kor, kvigor, ungtjurar i det friaHar du någonsin varit så nära kor när de äter gräs? Det hade i alla fall inte jag och jag kan informera om att de inte äter tyst. De river av gräset innan de börjar äta!

Efter middagen, och nötparaden, så gick jag tillbaka till mina nya bekanta och firade lite mer Aussie Day med dem. AUstralia Day firas med alkohol. Hick!

av

We have Lexus

Då Emelie inte orkar gå mer idag sitter mamma, Emelie och jag sitter utanför McDonalds och väntar på att Lars ska hämta oss med bilen. Bakom oss kommer en vit bil med ett par killar i, inte så ovanligt vid midnatt på en lördagskväll.

”We drive you, were you wanna go?” ”we love women, we love ALL women” ”we drive LEXUS” ”we drive you, we love you, we love all women”. Intressant raggningsteknik, är det verkligen så speciellt att åka Lexus? Bilen hade röda p-plates vilket gör att de troligen var i 17-års åldern. Vad hade hänt om mamma hade nappat på detta lockade erbjudande? Vi valde i alla fall att ignorera småpojkarna och efter ett par minuter åkte de vidare (kanske hittade de lättare byte).