På torsdagar träffar mamma sin PT på gymmet för ett ganska hårt träningspass. Idag följde jag med, jag gillar ju att träna.

Till historien hör att jag inte tränat på gym på 14-15 månader, har haft hälsporre i båda hälarna och knäproblem så jag har hållt mig till simning. Och det är stor skillnad på simning och gymträning.

Jag var tvungen att hoppa över en repetition pga att det svartande för ögonen ett tag, jag har ju lite (?) svårt att ta det lugnt utan tar i för kung och fosterland. Annars gick det ganska bra till dess att passet var klart och vi skulle gå ner för trappan till omklädningsrummet. Mina lår låste sig på vägen ner. Nej tack till trappor.

Omklädningsrummen på gymmet
I omklädningsrummen finns det privata bås, som provhytter i affärer, där blyga kan byta om. För mig känns detta konstigt. För att inte tala om duscharna. Det var så duschkabiner som man stänger in sig i så att man inte behöver visa sig naken. Känns lite overkill för någon som jag, är ganska bekväm med min kropp trots övervikt och bilringar.

… så jag bestämde mig för att jobba lite. Denna resa har jag erbjudit mig att jobba lite på distans, har lite saker att rodda i som jag borde kunna göra lika enkelt i Australien som i Sverige.

Eller det var det jag trodde i alla fall. Visst, det går att jobba, men det går mycket långsammare med uppkoppling via VPN från Australien än var det gör hemifrån. Och arbetsrummet var lite väl hett. Så jag jobbade nästan 3 timmar och gav sedan upp.

Nu laktosfri chokladglass och ett dopp i poolen, som kanske inte är så svalkande med sina 28.8 grader.

Jag har säkert glömt en massa hemma, det brukar bli så ibland, speciellt när jag inte gör detaljerade planer. Men jag har passet, Xperia, iPad, IPod, laddningskablar till all elektronik samt systers kläder/skor och presentera till mamma.

Inför resan köpte jag en ny och bättre bagagevåg. Enligt den har jag med mig strax under 30 kg. Tur att jag åker med Emirates…

Inga skor fick följa med denna gång, det är knökfullt i resväskan och ryggsäcken. Men hemma hos mamma väntar nu tre par skor från Skechers 🙂

An offer you can’t refuse… I mitt fall ett erbjudande jag inte ville tacka nej till.

Fick ett mail från Emirates med ett underbart erbjudande , möjlighet att uppgradera flighten Stockholm-Dubai till Business Class. 565 euro vill de ha för det och det är jag väl värd?

Jag funderade länge på om jag skulle hoppa på dealen, men till sist landade jag på att inte göra det. Hade det varit på sträckan Dubai-Sydney så hade jag nog pungat ut pengarna då den delen både är längre och är på en Airbus 380.

Men hade jag massor med pengar skulle jag resa i den klass jag är värd, dvs First Class… Så, show me the money and then hand them over!

Jag har ett rikt inre liv (och livlig fantasi) som ofta späds på med filmer.

Jag må skämta ofta och gärna om mina tre hjärnceller, men min hjärna är som en tjattrande apa, i ständig rörelse. Jag tror att det är en av anledningarna till att jag älskar film, tv-serier och böcker så mycket. Jag får något annat att tänka på ett tag. Men ibland fastnar en film lite för bra…

Ett sådant exempel är filmen Bangkok Hilton med Nicole Kidman. Long story short: Flicka möter pojke, pojke lägger droger i flickas resväska, flicka åker fast och hamnar i Thailändskt fängelse och riskerar avrättning… Ni vet, the usual.

Så varje gång jag ska iväg trippelkollar jag mina väskor (bor ensam med två knarkfria innekatter så risken är stor att något händer), har en resväska utan möjlighet att gömma saker samt håller maximal utsikt till och på flygplatsen. Ändå känner jag mig nervös när jag hämtar ut mitt bagage efter min resa. Ganska så ologiskt, men så är det, min ”tullskräck”. Inte att jag mot förmodan har mat jag inte deklararerat.

Jag har nog bara firat en jul i Australien sen mamma flyttade dit. Biljetterna dit har en tendens att bli lite dyrare i juletid och jag har hittat en ny jultradition. Och det är något speciellt med en varm jul, det känns fel utan snö.

Inte för att vi har någon snö i Stockholm just nu, men när jag gick hemifrån var det åtminstone frost så att jag kunde låtsas i alla fall.

Jag firar min jul med mina bästa vänner. Med god mat (ej vanlig julmat), bättre vänner och kanske en cool film slutar julafton med magknip (från skratt) och tacksamhet.

God jul!

En del av nöjet med en resa är planeringen. Att googla intressanta ställen att besöka, köra lite mental nedräkning.

Denna höst har dock varit fylld med jobb, nöjen, underbara vänner och en julfest som jag var med och planerade. Allt detta har medfört att nedräkningen nästan uteblivet. Nästan. Bara nästan.

Att då inse att det idag det bara sex arbetsdagar kvar till jag åker känns overkligt . Men innan avresa så är det inte bara jobb, det är även jul och nyår med goda middagar med underbara vänner (som jag inte ska äta, äter maten… vill behålla vännerna).

När jag mår bra och är i balans med mig själv inser jag hur mycket jag tycker om att planera. Sen behöver allt inte gå enligt planen, det är planeringen i sig som är det roliga. Det är att se möjligheter och ta del av andras tips och råd som sätter ett leende på mina läppar, speciellt i höstens Stockholm.

Det är nu lite mer än två månader kvar till jag sätter mig på planet och jag har så många planer denna gång.

Jag är medlem i Qantas Frequent Flyer program efter som jag ofta reser till Australien (men de senaste åren bara med partnerbolag). Jag fick ett meddelande från dem i början av sommaren om att jag hade poäng som skulle gå ut. På sista dagen (hann få en påminnelse till) gick jag in på deras webbplats för att se om och till vad jag kunde spendera mina poäng på. Efter ett par timmar landade jag på att fixa en resa.

Med mina poäng kom jag från Sydney till Perth (5 h flygresa), 4 dagar senare från Perth till Darwin (3 h 35 min flygresa) och sedan 4 dagar senare en liten del av vägen från Darwin till Sydney (4 h 20 min flygresa). Så nu börjar planeringen av vad jag vill göra i Perth och Darwin.

Efter många om och men är jag nu på Arlanda och köar gaten.

Förvånansvärt många orosmoment har förföljt mig inför denna resa. Trodde jag packat väskan med 40kg, visade sig vara 40lbs.

När jag skulle checka in online hade gone the way of the dodo. Hittade det på det andra stället jag letade,  men inte första gången jag letade där.

När jag väl fick checka in online gamma inte platsen jag tingat reserverad,  det stod att jag inte hade någon plats. Efter incheckning hade jag fått en J-plats (en mittenplats)! Ni som känner mig vet att jag inte gillar att bli instängd. Så paniken imfamm sig snabbt och hyperventileringen började. Flyget Boeing 777-300 ER till Dubai och hittade planet ritning och såg att jag fått platsen jag önskat längst bak i planet, vid gången.

Forts…

På planet, första filmen visas. Ses k Dubai 🙂