Jag hatar bromsar

Jag försöker se det goda och positiva i det jag gör och upplever. Livet är inte alltid en dans på rosor, men om du nu springer över kol så kan du ju alltid njuta av hur bra det går att ta sig fram.

Men bromar… För ett par veckor sedan var det ett par bromsar vid poolen som stack mamma, helt oprovocerat, på ena bröstet (tre gånger till och med). Det gjorde ont och bröstet svällde (vilket jag inte kunde se eftersom jag sällan tittar på min mors bröst). Mamma tyckte även att jag skulle smörja in, men jag tyckte att Lars var bättre lämpad kandidat för detta.

Men i alla fall, jag kunde inte låta bli att fnissa lite, biten på ena bröstet, det låter ju lite kul. Jag inser nu att jag är en dålig och elak dotter. Idag var det nämligen min tur…

Jag har tillbringat dagen i poolen och på uteplatsen med min Kindle och min iPad (redigerade lite bilder, uppdaterade bloggen lite). Efter jobbet kom mamma ut och vi ”lekte” lite i poolen med pool nudlarna. När leken var slut (och mamma var tvungen att ta ett telefonmöte med jobbet) så skulle jag lägga tillbaka nudlarna i dess låda.

Helt plötsligt sticker det till i örat. En syl in i örat, sedan glödande hetta och massor med smärta. Övre öronsnibben bultade och smärtan var nästintill olidligt. Mamma sprang snabbt in och hämtade Stingose gel som ska lugna ner smärtan från stick och bett (fungerar även på myggbett och får då betten att klia mindre). Stormar in på toaletten och överöser mitt svullna och röda öra med krämen.

image

Nu, en halvtimme senare, ligger det en vit hinna på örat och det bränner fortfarande. Men jag överlever, jag är inte glad, men jag överlever.

P.S. Bromsarna verkar bo i ett palmblad som hänger över boxen där poolleksakerna finns. Mamma har lovat att klippa bort detta blad under morgondagen då hon misstänker att de byggt bo där. Nu ska bromsarna vräkas! Muhahahahaha!

Middag hos min syster…

Idag skulle jag äntligen få ser min systers nya hus och äta middag och förhoppningsvis träffa hennes flatmates (de hon delar huset med).

Det hela slutade med att jag lagade maten till hela familjen. Jag är alltid game för att laga mat i nya kök :), så det blev kyckling och svamp i sås med ris och till efterrätt blev det citroncheesecake med hallonsås (Emelie gjorde hallonsåsen).

Till detta drack vi rosé och vitt vin (clran skins, dvs billigt utan etikett). Väntar på bussen hem nu (klockan är 23.25) och jag känner mig bara lite lullig…

Topless…

När vi äntligen kom hem, lagat iordning mat och diskat var jag dödstrött. Men jag ville även hoppa i och simma lite innan läggdags. Å andra sidan så orkade jag inte dra på mig mina blöta badkläder. Så när mamma duschade och Lars loggade helgens plockade cacher, smög jag ner till poolen och tog jag bara på min bikinibyxorna och hoppade i poolen topless. Åh va skönt det var att slippa överdelen och simma fritt….

Mamma skrämde Peter

Igår kväll, efter att Peter the Possum visat upp sig så att jag kunde ta en lite suddig nattbild, så ville inte Peter gå hem igen. VI hade alla lagt oss för att sova (eller snarare mamma och Lars försökte sova, jag låg och lyssnade på musik och läste).

Helt plötsligt kliver mamma över mig och börjar skrika. Det visade sig att Peter höll på att leka med kastrullerna och rev upp soporna för att hitta lite matrester. Mamma tyckte inte att detta var en speciellt bra idé så hon bestämde sig för att gå upp och skrika åt Peter att ge sig av. Det gick till och med så långt att hon smällde till honom med dörren till vagnen (till hennes försvar måste jag tillägga att han stod bakom dörren och vägrade att flytta på sig). Sen slängde hon sopposen och tog bort alla frestelser.

Som straff för detta bestämde sig Peter för att inte komma tillbaka ikväll. Så vi fick en lugn middag, nästan helt utan mygg. Kan ha något att göra med myggarmbanden jag hade runt handlederna och/eller myggljusen som var tända. Vem vet…

Dekadensens dag…

Poolen är helt underbar just nu. Vattnet är helt klart och nästan inga löv alls. Trots det relativt kalla vädret (20-25 grader och molning, regnade i förmiddags) så lockade vattnet mig. Så jag hoppade i.

Vattnet var inte kallt, att påstå det vore en stor lögn. Men det kändes kallt så ett dopp i SPAet kändes logiskt. Eftersom jag var blöt, och mamma ändå var ute, så bad jag henne att hämta lite SPAnektar till mig. Spanektar? undrade mamma. Ja, svarade jag, det som man dricker när man SPAar. Simma 200 meter så fixar jag det, svarade mamma.

En stund senare satt jag där igen, i bubbelpoolen, varm och gosig med 39 graders vatten och smuttade på mitt portvin. Livet e gött!

Känner mig bakfull idag…

Men det är inte för att jag drack mycket igår. Orsaken är dåligt sömn då mina stackars muskler värkte större delen av natten. Jag blev till slut tvungen att ta både voltaren och smörja in hela armarna med tigerbalsam (som för övrigt inte känns som något balsam jag någonsin använt, faaaan vad det sved när det smetades på).

Så istället för att hitta på något spännande stannade jag hemma, lekte lite med bilder som tagits under helgen och uppdaterat min blogg (som ni säkert märkt). Jag vill ju vara produktiv.

Jag dööööör…

Armarna värker, inte som träningsvärk utan mer muskelsmärta. So det som kallades växtvärk. Jag orkar knappt röra på armarna…

Efter paddlingen hade jag massor med enerig. Ni som känner mig väl vet hur jag blir när jag tränat. Att säga att jag är odräglig skulle inte vara långt ifrån sanningen. Det blev mamma utsatt för när vi kom hem från paddlingen. Jag hoppade i poolen, simmade några simtag, solade lite på flip-flopen men sen tröttnade jag. Så jag drog mig bort till den poolsidan där mamma låg och solade/vilade/försökte sova och påkallade uppmärksamhet.

Hej… hej mamma… vad gör du mamma… mamma, sover du… Efter ett tag fick jag uppmärksamheten jag önskade 🙂 Efter ett tag försvann all sol och jag började frysa (vilket är ovanligt för mig, i alla fall när jag är i vattnet). Så jag hoppade i SPAet ett tag, klart att det ska utnyttjas. När kroppen kokats ett tag flyttade jag mig till poolen igen.

Efter badet och ombyte till normala kläder la jag mig på sängen och läste lite. Plötsligt kom tröttheten! Jag orkade knappt röra på armarna. Jag orkade knappt gå, jag orkade inte prata. Helt plötsligt tog all energi helt slut och musklerna i över- och underarmarna började värka, nästan pulsera i smärta. Bläää säger jag till smärta!

Men mamma då…

Nej mamma, jag har inte slickat min Tardis!

Det blev finvin till maten idag (Lars har varit bortrest och då har vi hållt oss litt bag-in-box). När allt var undanplockat stannade jag och mamma kvar i köket och planerade lite inför helgen. Mamma konstaterade då att mina läppar och min tunga var blå, hennes var dock normalfärgade… Plötsligt säger mamma, jag vet varför de är blåa. Nej mamma, svarar jag, jag har inte slickat min Tardis. Mmm, det blev kanske lite fel där.

Till historian hör att jag har gått och blivit ett fan av Doctor Who på äldre dar (det är Anna-Carins fel såklart) och har idag köpt mig en liten Tardis stressleksak som jag visat för mamma (och försökt förklara meningen med Doktorn).

T.A.R.D.I.S. = Time and Relative Dimension in Space