En av de största fördelarna med att resa ensam är att jag träffar en massa nya människor, vissa riktiga stolpskott, andra guldklimpar.

Under min knappa vecka här i Cairns har jag träffat ett antal guldklimpar, vissa som jag kommer att träffa igen..

Trist och Wally, Sunset Cruises. En quarantine officer och polis som tipsade om vin i South Australia och Tasmania.

Judy och Olivia, Sea-Kayak vid Fitzroy Island. Koreaner bosatta i Sydney, Northern beaches av alla ställen. Judy och jag jagade sköldpaddor tillsammans ;). Ska försöka träffa dem igen nästa år.

Nina och Thomas, Daintree Rainforest. Från Österrike (there are no kangaroos in Austria) och riktigt roliga att umgås med. Jag och Thomas skapade konst på stranden och Nina kommer troligen att flytta till Stockholm inom kort då hon fått jobb som lärare där.

Kathryn och Julia, Aqua Zumba. Efter Zumba hjälpte Kathryn mig att hitta (försökte i alla fall) min tofs som rymde. Efteråt stod vi och pratade vid lagunen och den enda ledde till pizza som ledde till glass och en inbjudan på hemlagad middag hos mig nästa gång hon är i Stockholm. Kathryn är från södra Sydney och Julia London.

Jag träffade även tre jättetrevliga Indier på snorklingen, två lockade jag iväg till Zumban. Träning för alla!

…i alla fall om man går efter kalenderårstider. Då är sommaren dec-feb och eftersom det idag är mars så är det tekniskt sett höst.

Men med 30 graders värme, klarblå himmel och strålande sol så kanske det inte räknas.

Dagen har till stor det tillbringats i poolen, så klart. För jag gillar att bada och poolvattnet är så rent och klart (och löven behövdes plockats upp).

Sista sommardagen bjuder på att 26 grader (samma som poolen) och molnigt. Hade jag planerat en dag på stranden idag så kanske det varit mindre lyckat, men nu hade jag planerat att jobba med rutinbeskrivningar och sådana spännande saker.

Med en svajig uppkoppling bosatte jag mig på uteplatsen med datorn, laddningssladd och utsikt över poolen gjorde jag mitt dagsverke. Och gjorde pizzadeg till kvällens middag.

Efter jobbdagens slut åkte mamma och jag till en tygaffär och köpte tre nya tyger som min underbara vän Anna-Carin ska få sy lite klänningar av. Jag är så generös som tänker på henne på min semester 🙂

P.S. Kolla gärna in hennes hantverksblogg Omnomnomsmycken och spana in hennes kreationer (polarna, som nämns ett par gånger är jag och då är det mina kläder som visas).

En vecka efter min ankomst till detta varma land kom en av mina morbröder över. Han ska vara här i lite drygt en månad och ska köra runt på motorcykel. Det visar sig att det är riktigt dyrt att hyra så han behövde köpa en.

Nu är han en stolt ägare av en BMW, dock är detta allt jag vet om den… Men detta är Per på sin nya båge 🙂

Det finns en hel del klubbar för svenskar som är bosatta i Australien. SIS, svenskor i Sydney, Swedish Professionals in Sydney och så har vi SMISK…

SMISK är Svenska män i Sydney klubben. Varför de vill ha en sådan förkortning, tja… Kanske så man blir efter ett tag 😉

Inte så varmt idag och lite blåsigt (läs 25 grader och moln). Middag med morbror, mamma, Lars och Em står på agendan.

Men först en fördrink på Australiens ”super-söder” Newtown. Självklart på en mysig terrass :). Happy Friday everyone.

När jag hör ordet Road Train tillsammans med mitten av Australien dras mina tankar snabbt till Mad Max filmerna, men så var inte fallet.

De s.k. Road trains jag talar om är lastbilar men en massa släp. På vägen runt såg vi ett par, och de har en tendens att köra som galningar. Dessa är dock yrkesförare och de kan dessa vägar, till skillnad från alla turister.

Det vägtåg (låter väldigt udda på svenska) vi såg hade 16 hjulaxlar, 62 däck och släpade på motsvarande 3 containrar/oljetanker. Tänk dig att krocka med en sådan… P.S. ibland kör de mitt i vägen och då är det bara för vanliga bilister att flytta på sig.