Roadside assistance

På väg ut från Yulara (där vi bott de senaste två nätterna) blev vi flaggade av en aborigin vars bilbatteri dött.

Lars to the rescue, med suspecta startkablar fixar han igång batteriet och färden mot Alice Springs återupptas. I spöregn.

Sydney till Alice Springs

Efter en kort flight (läs 3 h 10 min) så landade vi i Alice Springs och fick sedan vår hyrbil, som bara Lars och mamma får köra. Pga anledningar, som t.ex. att jag inte har körkort. Vår bil är en fyrhjulsdriven vit Nissan, den står inte direkt ut i trafiken då de flesta bilarna är vita och fyrhjulsdrivna. Bilresan startade lite ryckigt, manuell växellåda och på vänstersida, men nu går allt som på en räls.

Nåväl, vårt äventyr har bara börjat. När hyrbilsleverantören berättade att det var en sval dag idag hade jag lite svårt att hålla masken, i min bok är inte 31 grader varmt en sval dag, men jämfört med de senaste dagarnas 40 grader varmt kan jag bättre acceptera kommentaren.

Nåja, det är i alla fall varmt och skönt idag 🙂

This is the airport, I’ve already seen the airport…

…men inte som jag ser den idag.

Idag åker jag, mamma och Lars till Alice Springs för en spännande resa, bilder utlovas. Så nu sitter jag på flygplatsen och väntar på att få gå ombord planet. Men jag väntar inte som alla andra.

Lars reser mycket i jobbet och har platinakort hos Qantas så vi sitter i deras lyxlaunge och fyller på lite frukost i sköna fåtöljer och lugn atmosfär. Lyxigt och precis vad jag behöver 🙂

Down Under

Jag gillar att resa, men 13,5 timmars flygning är lite för mkt för mig. Om jag sen lägger ihop med de ca 45 min jag satt på innan det lyfte så förstår du känslan.

Men efter en massa film, lite mat, lite dreggel, lite vin och kisspauser på minitoa så landade jag på utsatt tid i Sydney. Därefter var det bara passkontroll och tullen kvar. Jag går alltid mot rött då det både går snabbare och personalen är trevligare, och att inspelning till Border Control Australia pågick pushade inte alls mig närmare dit jag ville åka…

Men nu är jag hemma hos mamma, jag är uppackad (nästan) och klar att starta min semester. Efter en god natts sömn.

P.S. När vi kom hem strax före midna var det 25 grader varmt, sug på den karamellen

Första flygningen avklarad…

Sitter på Dubais flygplats och försöker knyta ihop lite trådar, min bästa vän fixar över laddare till UPen så jag tar en paus därifrån. Kommer att känna mig riktigt naken, men minns hur dåligt min UP24 klarade värme och luftfuktighet så jag väljer att ta det som ett gott tecken.

Första delen av resan gick relativt smärtfritt, men undantag från den tråkiga tanten som satt bredvid mig. Hon verkade inte förstå frasen ”in the overhead lockers or under the seat in front of you” trots att den sas på svenska, arabiska ich engelska. Stackars tant, kan inte vara lätt att resa utan ens baskunskaper i engelska (ps, tanten var runt 50). Hon insisterade på att ha väskan på golvet vid fötterna, och den var inte liten… Morr..

Men personalen var jättetrevlig och jag har märkt att extrema hårfärger lockar fram det lilla extra hos folk. Nästan alla flygvärdar/-värdinnor stannade mig på vägen in och ut och komplimenterade det. Nu vet jag hur A-C brukade ha det. I like it!

Vi ses i Sydney 🙂

XOXO

Shit, shit, shit, shit!

Ingen bra start på resan :(.

För det första försov jag mig. Vaknade med hjärtat i halsgropen, adrenalinet på topp och oron på topp.

För det andra hade jag fortfarande inte packat klart, har ingen aning om vad jag inte packat… Det svåraste att ersätta, snygga klänningar och sparkbyxor (cykelbyxor i baddräktslycra) är med, samma sak med teknik, pass och laddare… Allt annat kan jag köpa på tisdag.

Och värst av allt, jag har inte med mig min konverter så att jag kan använda mina egna hörlurar på flyget! GAHHH!!!

Så nu sitter jag i taxin (ja, missade bussen så det blir taxi) och kan inte göra annat än att tänka på min konverter… Finns det är köpa ny på Arlanda? I ”värsta” fall med nya hörlurar? Please? Pretty please?

Och inser nu att jag troligen glömt mina kontanter och mitt Opal-kort (läs SL Access, men Sydney).

Dubai baby

Då är de långa flighten avklarad. Massor med film blev det som vanligt. Det son inte var lika vanligt var det trevliga och attraktiva sällskapet.

I mittensätet satt en rumänsk kille och hans mamma. Han var utbildad tandläkare och skulle påbörja det praktiska arbetet om en vecka. Han hade tagit med sig sin mamma på en trevlig månader lång resa till Australien. De hade släkt där.

Så när jag inte kollade film pratade jag med honom. Och hokus pokus så försvann 15 timmar 🙂

Rosor på kinden och solsken i blick…

Rosor på kinderna fick jag av lite för mycket sol på stranden och i havet, solsken i blicken handlar nog mer om trötthet än något annat…

Tack mamma, Emelie och Lars för en underbar vistelse. Har varit ett spännande och fartfyllt besök 🙂

Strax tid att gå ombord min 14,5 h långa flight till Dubai. Wish me luck!