Det blir inte alltid som man tänkt sig, del 2

Mamma hade bokat ett dyrt hotellrum för våra sista nätter, delux twin, för ett lyxigt avslut med hotellfrukost och omvårdnad. Och bra betyg från gästerna.

Och ja, det är rent och fräscht. Ja, badrummet har bra shampoo och duschcreme. Ja, det är gulligt och personalen är extremt hjälpsamma.

Men…

Men rummet är pyttelitet. Em tog en bild, du ser var jag sov första natten. Em längst in i hörnet. Badrummet är minimalt, måste går in i duschen för att kunna stänga dörren om mig. Natt två sov jag i sängen, sov bättre på golvet 🙂

Ja det finns en frukostbuffé, men den är supersnål. Jag drömde om nutellafyllda croissanter, men det var torra bröd, korv i bröd (typ ej gris hot dog), snabbnudlar, potatisklyftor och enkla flingor. Inget direkt att skriva hem om (men i bloggen är ok). Morgon två fick vi en frukosttallrik.

Nåväl, jag sov jättegott natt ett, inte lika gott natten till idag (sängen var lite för mjuk och hög och smal).

Utsikten från stranden med frukost var dock fem stjärnor 🙂

Då vs nu på flyget

Allt var inte bättre förr. Det röktes på flygplanen, jag minns hur jag alltid fick berätta att jag ville ha non-smoking, men hamnade alltid raden framför rökarna. Lycka för mig var när rökning förbjöds på flygplan.

För inte så länge sedan såg jag om julfilmen Die Hard 2 från 1990, lite gammal kanske, men den har fortfarande sin charm. Jag förundras alltid över John McClanes chock över att det finns telefon på flyget och hur han tyckte att fax var modernt. Väldigt charmigt.

Idag är det wifi och mobiltelefoni som gäller. Helt underbart. Även om wifi kanske behöver bli lite bättre så finns det i alla fall.

I’m going on adventure…

Eller så är det den årliga pilgrimsresan till Sydney som står på agendan. Första steget att ta sig till Arlanda, vilket är lättare sagt än gjort när du bor i Täby. Inga flygbussar här minsann. Och alla shuttletjänster till ok priser går i konkurs efter ett par år, vilket jag förstår få jag ofta fått åka själv i en buss för 10 pers. Men jag gillar det inte.

Så jag har två val, åka kommunalt till stan och sen flygbussen/Arlanda express till Arlanda eller taxi. Jag valde taxi, för jag orkar inte släpa mig runt i kollektivtrafiken.

Nästa steg, vilket taxibolag? Vad är mest prisvärt utan att tumma på säkerheten? På jobbet använder vi ofta flygtaxi.se och delad taxi. Det blir lite billigare än vanlig taxi, men även här blir det ofta ensamåkande. Bokade min taxi där.

Sen kom bekräftelsen med uppsägningstid och de ville hämta mig kl 13.20 för en flight kl 15.05 och då tar det ca 30 min till flygplatsen. Jag vill gärna undvika stress, så det tidigarelades till kl 12.20 istället.

God tid på flygplatsen, snart på flyget och 24 timmar senare är jag på andra sidan jordklotet. Wish me luck.

Albatros airlines – Nadi till Matei

Albatros airlines – Nadi till Matei

Om jag tyckte att förra flighten hade ett litet plan är det inget mot detta! Det fanns 19 passagerarplatser, men det är för små eller halvsmå individer. En fönsterplats på ena sidan och två platser på andra sidan. Nästan i alla fall.

Det var vi och en dansk familj på planet, vi skojade friskt om att detta var det skandinaviska flyget SAS. Mamma kallade flyget för Albatross airline (från Bernard och Bianca) och det kändes lite så när vi, halvvägs till Taveuni Island, insåg att det regnet ön i planet. Stackars Emelie blev nästan våt om fötterna.

På väg till Fiji

Ja du, en lång dag har det varit. Bilen gick 03.56 från mamma och vi kom till Sydneys flygplats vid halv fem. Vi checkade in vårt bagage och begav oss genom passkontroll och säkerhetschecker. Emelie och mamma blev haffade för att svabbas efter stygga saker, de tog en pinne och körde igenom bagaget och över kroppen som sedan skannades. Båda blev dock godkända.

Därefter var det dags att hitta någonstans att få i sig lite frukost. Det visade sig lättare sagt än gjort, klockan var 5 och fikaställen öppnade kl 6. Vi skickade iväg mamma på upptäcktsresa (eller snarare, hon var i behov av kaffe och Emelie var upptagen i telefon, så hon letade reda på ett ställe). Med lite mat i kroppen kände vi oss alla lite mer mänskliga.

Flygresan till huvudön på Fifi skulle ta ca 4 h 30 min, men vi kom fram ca 40 min tidigare. Planet var gammalt och hade sett bättre dagar, och värst av allt: VI HADE INTE EGEN TV-SKÄRM! Den fanns en liten skärm som fälldes ner och där visades typ Marigold Hotel eller nåt annat. Dålig bild och inte kul. I business class fick man en iPad och fler filmer at titta på. Som tur var hade håg och Emelie vår rad för oss själva, så hon kurade ihop sig i en lite boll (misstänker att hon är en katt) och sov större delen av resan.

Klev av planet i Nadi, Fiji, och möttes av säng och glada människor. Vi hämtade ut vårt bagage, växlade pengar (cash is KING här) och begav oss till inrikesterminalen för del två..

Happy Australia day

Idag är det Australia day, typ nationaldag här i landet down under.

Det som firas är den dagen då vite mannen kom till Australien. Som du kanske förstår av meningen ovan är detta numera till kontroversiellt i dagens samhälle. Detta beror till stor det på hur man, historiskt sett, behandlat aboriginerna. Dvs inte bra.

Men man försöker hitta en balans med att fira Australien som det är idag och ta hänsyn till alla kulturer.

Nåväl, vi firar i bilen (men campingtrailern) på väg till Port Maquarie. Och vad ska vi göra här? Jo, besöka nya intressanta vingårdar så klart.

Vad har jag glömt?

Nu har resan officiellt börjat. Är på väg till Arlanda nu. Jag gillar att resa, men känner en viss nervositet. Har jag packat allt? Vad glömde jag hemma?

Vad är svaret? Min iPad. Suck. Alltid ska det vara något… Där ligger Adobe för att redigera bilder, mina lagligt nedladdade tv-serier (Viaplays offlinetjänst) och biljetterna i pdf. Morr…

Nåväl, snart på Arlanda.

Hej till Wellington 

Kom hit lite senare än beräknat pga underhållning av spåren. Väl av tåget mötes jag av en svärm av människor, många med provisoriska regnponchon. Nämnde jag att det regnade? 

Mitt hotell var i alla fall supernära stationen, fick säkert gå 100 meter, eller halta i alla fall. Väl inne möts jag av ett sorl av gäster i baren. Öronbedövande.

Tydligen har Guns N Roses en spelning ikväll. För 40.000 personer. Detta förklarar varför det var så svårt att hitta ett bra hotell inatt. Vanliga samlingssajter som t.ex. hotels.com hade något hostell (jag bort inte på sånt längre) och ett hotell för 8.000 eller 20.000 kr. Jag gillar flotta hotell, men det finns en gräns på vad jag betalar för två nätter. 

Hade med andra ord riktigt tur med detta ställe. Bilder kommer under morgondagen. 

Gnällspikar på tåget

Tog taxi till tåget, mest pga smärta. Jag tror att jag kommer att överleva. Idag står scenic rail från Auckland till Wellington på agendan. Detta kommer att ta i stort sett hela dagen. 

Jag har turen att sitta bakom ett par amerikaner. Tänk dig det stereotypiska svenska charterturisten från 80 och 90-tal. Du vet vilken jag menar, finns det svenskt kaffe på hotellet? Gnäll, gnäll, gnäll det här är inte hemma. De bråkar just nu. Så glad att jag har musik med mig på resan. Småflinar just nu, men det kommer inte all hålla i sig.