Flyg

av

Pass, pengar och p-piller

Pass – check, nytt pass fixat
Pengar – hmm, mer vore trevligt, mer är alltid bra
P-piller – inte nödvändigt för resan, ska ju trots allt hälsa på mamma, syster och bonuspappa!
Visum – check, och beviljat även denna gång
Kattvakt – check, underbara Lotta och Peter tar hand om mina små liv. I deras hem blir man som katt såväl uppskattad som bortskämd.
Flygbiljett – ännu inte klar, men det lutar mot Qantas A380 igen, är nästan löjligt förtjust i flygplanet, storleken på säterna, stora utbudet på filmer samt tv-skärmen om är lika stor som min iPad.

Snart bär det ännu en gång iväg till landet Down Under.

av

Vad *** är klockan?

Lite förseningar på planet från Singapore gjorde att jag kom till Sydney lite senare än väntat, men väl där var det lätt att hitta mamma och Emelie. Emelies kryckor gjorde henne helt unik 🙂

Väl hemma hade klockan redan hunnit bli halv elva på kvällen (13.30 svensk tid) och jag kände mig hyffsat pigg trots lång resväg. Passade på att packa upp presenter till mamma och Emelie och sen umgås lite med min skadade syster. Läggdags blev midnatt, och då slocknade jag snabbt.

Vaknade gjorde jag ett par gånger under natten och då kom den oväntade (?) frågan, ”vad är klockan?” Första gången var den 04.30 och när jag vaknade till på allvar var den 09.30. Inte så farligt eller hur? Det visade sig att min klocka spelade ett lite spratt på mig, den visade sig vara 12.30 istället… Morr, morr. morr. Nu är mobilen i alla fall inställd på rätt Aussietid.

av

London-Sydney

Jag gillar film och vet av erfarenhet att det brukar finnas massor av film på planet. Jag hade till och med varit inne på Qantas hemsida för att se vilka filmer som visades. Dessa stämde bara delvis överens med verkligheten.

Verkligheten bjöd istället på många, många, många fler. Av erfarenhet vet jag att det är svårt för mig att hålla mig vaken för att kolla på drama eller allt för invecklade thrillers. Med det fanns många komedier att titta på. Jag vill nämnligen inte slumra på planet, jag får ont och mår dåligt efteråt. Med andra ord inte bra.

London-Singapore

Crazy stupid love – chamig romantisk komedi
Contagion – drama om virus som dödar (gjorde mig lite smått paranoid då det hostdes en del på planet, var för övrigt inget att hänga i julgranen)
What’s your number? – ännu en gullig romanisk komedi
Real steel – action om robotar som slåss (styrs av människor), förvånansvärt bra 3 stjärnor
Rise of the planet of the apes – ville se denna på bio, men det blev aldrig av, mycket underhålle
Just go with it – you guessed it, ännu en romantik komedi
Puss in Boots (första halvan)

Singapore-Sydney

Puss in Boots (andra halvan) – urgullig teknad film om mästerkatten i stövlar
The hangover Part 2 – komedi om svensexa som slutar illa
Trespass – thriller, inte tillräckligt mkt spänning, och efter att ha varit vaken över 20 timmar slumrade/spaceade jag bort delar av filmen
Our idiot brother – komedi, ganska gullig om dumsnäll kille som bra vill väl
Glee the musical – jag erkänner, jag gillar musikn från Glee (handlingen är rätt töntig, men sångerna är fenomenala). Denna film, en blanding av konsert, dokumentär och lite intervjuer med karaktärerna fråb Glee (som karaktärer, inte skådespelarna bakom rollerna) var inte riktigt min grej, bytte film efter ett tag…
Something borrowed – och bytte till resans sista film, ännu en söt romantisk komedi

av

Förseningar, is i magen eller oro?

Två timmar på Heathrow är ungefär vad som behövs om man ska byta plan. På hemvägen brukar jag ha lite mer tidsmarginal då det ofta är då jag brukar drabbas av förseningar.

Men ibland så går allt bara fel. Strax efter bordingen var avslutad berättade kaptenen för oss att det var kraftig dimma i London. På grund av detta fick vi en senare avgångstid, 50 min senare. Detta skulle minska min Heathow tid till 70 min.

Har du inte var på Heathrow tidigare, eller inte behövt byta terminal, så kan jag glatt meddela att flygplatsen är enorm! Fem stora terminaler med gångtid på 10-20 min för att komma till ätt gate, och buss för att ta sig mellan terminlerna.

Slutet gott, allting gott. Vi hade vinden med oss och landade max 15 min sent, men oron var med hela sträckan

av

Defekt och giltighetstiden har nog gått ut…

Semester, äntligen! Eller så låter det nog om 12 timmar, när jag sitter på Airbus 380 med min cola zero och min chocolate chip cookie. Då kommer jag (förhoppningvis) att kunna slappna av och njuta av resan.

Jag tycker det är kul att flyga, jag tycker om kolla på film, jag tycker om att kunna trycka på en knapp för att få service (med är svensk nog att inte använda den, vill ju inte vara till besvär), jag tycker om den härliga magkänslan som turbulensen ger mig och jag tycker om att sitta vid gången.

Det är det sistnämnda som får mina nerver att skaka. En av mina (många? få?) defekter är en liten dos av klaustrofobi. Jag får panikkänslor när jag känner mig instängd! Det är främst på buss/tunnelbana/tåg/flyg som fobin ger utslag. Om jag sitter i mitten eller vid fönstret får jag andningssvårigheter/hyperventilerar jag och det känns som om magen vänds ut och in. Så håll tummarna för gångplats 🙂