Efter allt trevlig vin, hick, begav vi oss mot Melbourne för ett kort smakpov. Vi parkerade mitt inne i stan och gick sedan längs med Yarra River som rinner igenom staden.
Nöden har ingen lag. Vi är på en campingplats i Yarra State Park, mitt i skogen, på ett berg tillsammans med myggen. Det är inte en enda annan människa på plats, trots att campingplatsen är ganska stor. Det kan ju ha någonting med regnet att göra, eller att det är ca 14 grader, eller att det är en helt vanlig onsdagskväll…
Jag fick maghaveri i eftermiddags och måste använda toaletten (utedass med myggor som bits i rö**n), utföra mina behov i det fria var inte aktuellt. Så, i slutet av vår spelomgång berättade min blåsa för mig att den var dags att tömma den. Ok, tänkte jag, och tog toapapper, handsprit och den stora kraftiga ficklampan (maglite för kunniga, funkar även som batong) och begav mig i mörkret till utedasset.
Jag kom 15 meter, sen var jag tvungen att gå tillbaka. Det var så mörkt ute att jag helt enkelt inte hittade dit, och kände mig orolig över att hitta tillbaka igen… Så mamma erbjöd Lars tjänster och han fick gå och kissa med mig. Kände mig helt plötsligt 5 år gammal, men vi hittade i alla fall både dit och hem igen :).
Inatt campar vi i Yarra State Park i Victoria. Regnet som följt oss större delen av vår resa har hittats oss igen och nu även kylan. Lite som en dålig svensk sommar, ca 10-15 under natten kommer det att bli, just nu är det 14 grader varmt. Jag har mjukisbyxor (lånat av mamma) och min chockrosa vinterjacka på mig och känner mig ganska varm och skön.
Ikväll har varit ännu en kväll med Sverigespelet, och Lars vann båda omgångarna ingen. Tror att vi nu ligger uppe i Lars 10 p, Michaela 0 p och mamma 0 p. Men det är fortfarande kul att spela, trots att vi haft nästan alla frågorna nu.
Och då tänker jag INTE på den europeiska monitära unionen utan istället på djuret emu.
Enligt informationsbroschyren vi fick när vi checkade in på Wilsons Prom igår skulle den finnas såväl wombat som kängerur och emu i parken, och en snitslad slinga där chansen átt se dessa djur är hyffsat hög.
Prom Wildlife Walk, ca 2,2 km lång promenad, ca 30 min att gå. Så, vi tar oss till slätten, följer pilarna (som för övrigt är utsatta för att skydds oss) och möts av moln med flygande myror och en massa fåglar. Magpies (svart och vit) och någon svart fågel. Men vart är alla emuer och kängurur?
Men på vägen tillbaka till bilen dök i alla fall känguruena upp och tittade på oss som om vi vore tokiga. Tänk så tråkigt att de tvåbenta alltid går i samma spår, med den svarta klunsen runt halsen..
Dock ingen emu, vilket kändes lite tråkigt. Men plötsligt händer det! I bilen skriker mamma till och vid vägkanten visade den äntligen upp sig, inte så att jag kunde producera bildbevis med jag är nöjd.
God morgon. Strax efter vi lämnat nattens campingplats åkte vi hit för att hitta en cache. Kritvit strand som lät lite som när man gnider galonbyxor mot varandra.
Jag avskyr morgonen, på morgonen känner jag mig som en zombie vars enda tanke är hjärnor. Det hade nog varit lättare att gå upp om jag drack kaffe, men så är nu inte fallet…
Efter doppet i havet igår sa jag till mamma att jag ville göra om det på morgonen idag, och då skulle det bli före frukosten…
När vi är ute med vagnen ser rutinen utom som sådan. Mamma vaknar, ligger kvar i sängen. Lars vaknar, tar på sig kläderna i sängem och kliver över mig för att gå upp (jag vaknar till). Mamma klär på sig i sängen, kliver över mig och går ut. Jag är nu ganska vaken och ligger och mornar mig ett ta innan jag packar ihop min säng och år upp.
Idag mornade jag mig inte, jag vad istället mamma om mina badkläder och tog på mig dem. Sen satt jag ute tills mamma och Lars följde med till havet för ett morgondopp (Lars badade, mamma badade fötterna). Efter bade var jag klarvaken och redo för ännu en dag i vackra Victoria.
Middagen var uppäten och det sista vinet avnjöts när mamma började vrida och vända sig i stolen. Jag hörde ett ”omnomnom” ljud (och det var inte min underbara vän Anna-Carin som promotade sina smycken). Istället var det två wombats som agerade gräsklippare.
En mamma och hennes barn gick lugnt framåt och åt, de brydde inte ens sig om att vi elaka människor använde blixt vid fotografering eller ficklampa för att se dessa nattdjur.
Wow, vilken underbar plats. Är nu på Australiens södraste punkt (av fastlandet). Och tänk, strax efter att vi rest vagnen med stora soltaket och allt så tittade solen fram. ”Hej”sa den, ”jag tycker nu förtjänar lite av mig, så njut av kvällen i min närvaro”. Och det gjorde vi.
En kort promenad genom campingområdet i jakt på en cache och sedan ner till Normans beach för att bada. Eller snarare jag och Lars badade och mammas fötter badade. Inte så varmt i vattnet, men väldigt skönt och avslappnande (säkert 20-22 grader i havet här). Avslutade det hela med en kalldusch för att få bort sanden. Mmm, heaven…
Lakes Entrance, Victoria. Sol och värme. Picknicklunch vid strandkanten.
Men vänta nu, en fiskmås? Den söta fågeln har bevakat oss under hela lunchen, men utan att tigga. Och detta verkar vara hans revir, han jagade nyss bort en konkurrerande fågel. Fjärdrarna upp, lite fågelskrik och hotfull gångstil så var den andra fågeln på säkert avstånd igen.
Det är stor skillnad mellan att vara rädd för ett djur och att hata ett djur. Jag är livrädd för såväl spindlar som ormar och kackerlackor. Jag undviker gärna råttor och insekter. Men när det kommer till myggor och flugor känner jag avsky och irritation.
Myggorna ser på mig som en all-you-can-eat buffé som de inte behöver betala för. De små vampyrmyggorna stjäl så mkt blod de bara kan, och att de lämnar lite gift bakom betyder att de inte blir bortglömda. Flugorna är mest irriterande.
De verkar dock att ha ingått i en pakt med myggorna. Flugorna verkar nämnligen se exakt vart myggorna sugit blod och kommer sedan på en sightseeingresa, de promenerar glatt mellan myggbetten…
Restips Sydney och Australien 