Oväntat besök

Äntligen middag, sen middag idag (maten var klar vid 22-tiden). Vi satt och åt i lugnan ro när det prasslade i skogen. Jag kan ju tillägga att det är kolsvart och med vpr utebelysning kan vi se ca en meter utanför vår ”uteplats”.

Jag är både nyfiken och lite smårädd när jag äntligen får se vem som kommer på besök. En liten possum.

Den ser ut som avkomman från en känguru och en råtta (dock lite större än råttan). Ett litet huvud med en större kropp, lite avlång. Dessvärre fann inte kamera till hans, men nästa gång ska jag fånga den på bild!

Paddlar för livet i paradiset

Jag misstänker att jag var fisk delfin i mitt förra liv. Jag älskar vatten. Jag älskar att simma, leka, bada, åka vattenskidor och paddla.

Mamma och Lars nya inköp är en kajak (eller en kanot), en vacker blå kajak för två personer. Idag bestämde vi oss för att ta en liten tur.

20140121-140956.jpgMin invigningstur blev idag när vi tog med kajaken till Clontarf. Mamma lämnade vi en i solstol med en bok på stranden och sen drog vi ut kajaken till vattnet och paddlade iväg på sightseeing by boat.

Efter ett par minuter började både armar och mage värka, så skönt att aktivera dessa muskler igen. Och att vara ute på vattnet gav mig både energi och glädje. Som vanligt är jag ganska så ivrig och vill att det ska gå fort fram så Lars (som satt längst bak i kajaken och styrde) fick vid flera tillfällen uppmana mig om att ta det lite lugnare.

Jag tror inte vi var ute mer än 1,5 h, men det räckte. När vi kom tillbaka till stranden där vi dumpat mamma och skulle stiga ur kajaken välter jag hela båten (inte alltid den smidigaste av människor). Jag hade bikini på mig (och flytväst) men Lars hade shorts och t-shirt. Och han var inte beredd på att jag skulle välta kajaken, så han blir riktigt blöt. Sen hjälpte det inte att jag fick en skrattattack när jag såg Lars där, i vattnet, blöt… Minen han hade var helt underbar. Skrattar fortfarande när jag tänker på det…

Skriker som en gris

När solen väl gick ner tystnade äntligen cikadorna. Helt plötsligt kunde man höra sina tankar igen. Jag vill inte påstå att jag hade tankar så tystnaden var total.

Sen tände vi lampan och började spela spel. Och då kom de lilla krypen på besök. De flesta styrde vingarna mot mitt hår och min hästsvans. För varje djur skrek jag högt och ljudligt, hela campingplatsen hörde nog mig.

image

På bilden ovan har vi mitt nya hatobjekt,  cikadan. Som för övrigt va väldigt förtjust i blondiner!

Jag vill inte gå ut…

Jag gillar inte dessa 17-års cikador! Jag log lite glatt mot mamma när hon berättade att cikadorna kan kissa på dig i skogen. Trodde till och med att det hände på bushwalken tidigare idag. Men åh så fel jag hade.

Nu är vi på campingplatsen i Hunter Valley Vagnen är uppställd, möblerna uppackade och livet leker. Om det inte var för dessa cikador! Tur att jag inte lider alltför mycket av tinnitus, för oljudet från insekterna är öronbedövande.

Klockan är 18.20, det är soligt och ca 32 grader varmt och här sitter jag insett taket. Varför kan man fråga sig?  För att jag sett regnet ute. Cikadaregnet, kissregnet. Kiss är inte coolt och mysigt!

Förmiddagspromenad i duggregn?

imageEfter frukost släpade jag med mamma på en härlig bushwalk i naturreservatet i närheten av hemmet. Lite molnigt och ”kyligt” om man nu kan kalla 22 C för kyligt, vilket var perfekt promenadväder.

Detta år är ett cikadaår. Ett år då cikadorna serenerar oss morgon, lunch och middag istället för bara kvällstid. De överröstar allt och alla.

Under vår promenad ”sjöng” det hela tiden och små vattendroppar föll sporadisk ner från himlen. Det var i alla fall vad jag trodde.

Min underbara mamma berättade för mig att det troligen var cikadornas ”kiss” eller biprodukt från spelandet. Nu behöver jag en dusch!

Bilder

Tänkte åka in Sydney och fota lite idag, men jag var helt slut från gårdagens shoppingresa följt av bakande av cupcakes fram till långt efter midnatt. Istället satte jag mig på uteplatsen och gick igenom bilderna från campingresan, solade oi poolen och badade lite. Detta är min sista hela dag i värmen och från vad jag läst på facebook så är det ännu inte vår i Sverige…

Här nedan finns några länkar till de nya sidorna och blogginlägget med de nya bilderna. Enjoy.

Nya sidor
Victoria i bilder
Australiens djur

Nytt blogginlägg med bilder
Blogginlägg – Melbourne i bilder

Telfast – en räddare i nöden

Om det var något djur under campingresan jag hade kunnat varit utan så var det myggen! Dessa små ivriga kryp har använt min kropp som deras festmåltid, och de bjuder gärna in släkt, vänner, främligar att dela deras gästabud med. I am not amused! Ben, fotknölar och två fläckar på magen var tydligen mumsigast. För att inte jag skulle drivas till vansinne av allt gift så har mamma gett mig Telfast. Telfast är allergimedicin och hjälper mot såväl hösnuva som kliandet myggen orsakade. Detta är anledningen till att jag inte vaknat upp ned blodiga fingernaglar och rödspräckligt sänglakan…

image

Sista campinplatsen

Sista natten med campinvagnen. Vi är tilbaka i New South Wales efter en lång bilresa. Dagen campinplats är Billy Grace Reserve.

När vi packade upp vagnen blev vi serenerade av cockatoos, och efter middagen kom en räv på flera besök. Har aldrig sett en vild räv tidigare, inte ens i Sverige. Fick reda på av några grannar att räven tycker om våra sopor…

Inte nog med att jag fick se räven igen på vägen till toan innan läggdags, och jag snubblade nästan över en wombat! Wow, vilken resa detta varit!