Djur och natur

av

Mala Walk, morgon vid Uluru

Upp med tuppen imorse, eller snarare tidigt för att hinna äta frukost i lugn och ro innan avfärd till Uluru för att se mer av sandstenen.

Uluru är heligt för Anangu, som aboriginerna här kallar sig, men deras kultur säger att de måste välkomna besökare. För att få besökare att förstå betydelsen har stigar/vägar upprättats med skyltar om platser som inte bör fotograferas av extra heliga skäl. Det kan du och jag tycka är löjligt, men jag vet att det finns delar av mitt hem jag INTE vill att någon fotograferar (typ hela).

Det anordnas även en gratis guidad tur varje dag, Mala walk, som berättar historien om Anangu folket, deras trossystem och kultur. Berättelser som förs vidare från far-/morfar till son, mor-/farmor till dotter och så har det varit i 60000 år. Det är en än idag levande kultur. De historier/berättelser vi, som inte är vuxna Anangu, får höra är sådana man berättar för barn.

Kl 08.00 började promenaden, i skuggan av Uluru. Jag kommer att lägga upp en bildsida med samlade bilder från Uluru, men nedan kommer några bilder i alla fall.

av

Flugor, flugor och ännu mer flugor

Under denna resa har jag inte sett små mycket av Australiens vackra fauna. På vägen mellan Alice Spring och Glen Helen varnades det för kameler och kängurur men det enda vi såg var vilda hästar. Vackra vilda hästar, men det hade varit lite roligare med kameler.

Men något det är gott om är flugor. Och dessa flugor är närgångna. Jag måste erkänna att jag känner mig som en kossa som står på åkern och febrilt viftar med svansen och öronen och tungan för att få bort flugorna. Men allt är förgäves.

Lite flugor, skrattar du gott på andra sidan bloggen. Löjligt! Ja, jag var som du för. Men efter att ett antal flugor försökt krypa in i ögonvrån, försökt bygga civilisationer i öronen och försökt semestra i mina näsborrar så fick jag nog. Jag kan sanningsenligt intyga att flugor i näsan är riktigt äckligt. Jag började nysa och toksnora, inte sexigt någonstans.
image

Så mamma förbarmade sig för mig och köpte en flugmössa som jag kunde låna. Det är en solhatt med mygg-/flugnät fastsatt på den. Inte heller den speciellt sexig men ack så behändig.

Nu kittlar bara flugorna på benen och armarna. Några parkerar på flugnätet, men så länge som de inte kommer in får de roa sig som de behagar.

av

Uluru, eller Ayers Rock

Kärt barn har många namn.

Aborginernas namn för denna sandstenen är Uluru. Men besiktningsmannen William Gosse såg stenen mot slutet av 1800-talet döpte han den till Ayers Rock, Ayers sten, efter en högt stående politiker i South Australia. Lite smörigt kan man tycka.

Men oavsett namn så används båda två i dagsläget. Det är en av de första ställena som officiellt har två namn, Uluru/Ayers Rock.

image

Om du tittar noga på bilden ser du den vackra regnbågen till vänster om stenen.

Ikväll bor vi på det lyxiga Ayers Rock Resort. Trots att det är det tredje resortet på resans gång märks det att detta ställe har både högre standard och fler turister. Duschen var fantastisk!

av

Runt Kings Canyon

image

Med denna uppmaning i bakhuvudet fyllde vi på våra vattenflaskor och gav oss iväg.

Vid Kings Canyon finns det två huvudsakliga promenadstråk, Kings Canyon Rim Walk (3-4 timmars walk, medelsvår) och Kings Creek Walk (nybörjarnivå, ca 1 timme). Dessvärre stänger man Rim Walk om det beräknas bli för varmt och så var fallet idag. Så Creek Walk blev det.

Misstolka mig rätt nu, det var en underbar promenad och vackert utsikt, men det hade varit roligare att se lite mer. Men solen gassade, flugorna surrade och sen började det regna. Vi fick verkligen allt på denna tur.
image

P.S. Det var här jag äntligen fick kontakt med omvärlden igen med Kings Canyon Wifi, som självklart är ämnat för att promota detta område och att lägga upp lite bilder och få fler att komma hit.

Kathleen Springs Walk
En liten bit bort med bil ligger ett till litet promenadstråk. Denna är superenkel och kan till och med tas av rullstolsburna och tar knappt en timme. Den avslutas vid ett trevlig vattenhål (där man inte får bada). Här kan man sitta i skuggan och njuta :).
image

av

Glen Helen Gorge

Efter frukost begav vi oss till de andra vattenhålet, Glen Helen Gorge. Som vanligt följde både jag och mamma efter Lars som visste vart han skulle. Det jag inte hade koll på var att han ledade efter en cache. Detta upptäckte jag när han var hålvägs upp för ett berg och jag, in mina flip-flops, försökte tälja efter honom. Facit: det gick inte så bra.

Nåväl, när jag och mamma såg Lars på berget insåg vi att vi inte skulle klara det i våra skor så vi hittade en alternativ väg till vattnet. Därefter var det bara att strippa och hoppa i.
image

Jag passade på att simma en bra bit för att kunna se bergsfasaderna på nära håll, och nerifrån såg den nästan ut som personer. En av bergspersonerna såg ut som en person med tungan ut, jag döpte denna till Miley Cyrus av förklarliga skäl.

Efter detta underbara morgonsim, då det för övrigt bara var vi, så packade vi ihop oss och började nästa del av resan.

av

Sydney till Alice Springs

Efter en kort flight (läs 3 h 10 min) så landade vi i Alice Springs och fick sedan vår hyrbil, som bara Lars och mamma får köra. Pga anledningar, som t.ex. att jag inte har körkort. Vår bil är en fyrhjulsdriven vit Nissan, den står inte direkt ut i trafiken då de flesta bilarna är vita och fyrhjulsdrivna. Bilresan startade lite ryckigt, manuell växellåda och på vänstersida, men nu går allt som på en räls.

Nåväl, vårt äventyr har bara börjat. När hyrbilsleverantören berättade att det var en sval dag idag hade jag lite svårt att hålla masken, i min bok är inte 31 grader varmt en sval dag, men jämfört med de senaste dagarnas 40 grader varmt kan jag bättre acceptera kommentaren.

Nåja, det är i alla fall varmt och skönt idag 🙂

av

Prinsessan och grodan

Det var en gång före inte så länge sedan en prinsessa som besökte det spännande och farliga landet Australien. Innan hon åkte dit hade hon fått höra om alla spindlarna, ormarna och människoätande krokodilerna. Hon hade även hört talas om en groda som kunde döda krokodiler, bara genom att bli uppäten av den.

Denna prinsessa besökte Litchfield National Park, en nationalpark i Australiens Top End, ca 4 timmars bilväg från Darwin. Prinsessan hade dock lite otur på denna resa och hade nyligen blivit påmind om sin kvinnliga gåva, men hanterade detta som hon hanterade allt annat i livet. Alltid redo, sa hon till sig själv innan denna utflykt.

Bussen stannade på flera ställen under dagen och vid varje ställe var prinsessan noga med att besöka damernas rum för att ta hand om sin gåva. Vid dagens andra stopp satt prinsessan kvar på damernas lite extra då hon kände sig lite blyg.

När hon sedan skulle spola verkade det som att något gått fel, kan det ha blivit stopp? Hon tittade ner i damens stol och såg en groda desperat försöka klättra upp ur det silvriga gapet där hon nyss suttit. Hon skrek högt och ljudligt och sprang snabbt därifrån.

Ja, nu är jag ju ingen prinsessa, men resten av historien är sann. Numera kollar jag i toalettstolen INNAN jag sätter mig ner. Jag vill bara säga iiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii….

av

Nästan roadkill

Ute och kör i Hunter Valley (och jag slöläser), plötsligt rycker bilen till. Lars kör sedan långsamt vidare, parkerar och vi springer alla ur bilen före att se vad vi nästan körde över.

Vi såg denna lilla sköldpadda som vi hjälpte över gatan så att han inte skulle bli roadkill. Han blev dock väldigt rädd och vägrade lämna sitt skal.

image