Idag stannade jag i byn. Jag behövde helt enkelt varva ner och köra återhämtning.
Återhämtningen bestod av långsamma promenader med Wizards Unite. Vi tog en paus och satte oss på en parkbänk vid kyrkan och spelande spel i solen. Jag, det var kallt, men solen värmer fortfarande här. Vi avslutade med lite Pokemon Go.
Höll på att bli bilder från snorkulturen istället för snorkelturen.
Hör kommer lite utlovade bilder från snorkulturen. Tyvärr verkar bilderna från första revet saknas, många vackra fiskar där 😦
Waitavala Natural Rock Waterslide är som en naturlig vattenrutschkana som man kan åka i. Pga gårdagens skada var detta inte aktuellt för mig, men Emelie är ung, pigg och skadefri så vi åkte dit med vår taxichaufför.
Efter en ca 10 min promenad på hala stenar var vi där, vid små vackra vattenfall. Emelie klättrade upp och åkte ner vattenfall efter vattenfall. Visst, hon tyckte att det skrapade lite, men kul var det. Jag tittade på henne med avund i blicken, men att joina henne var inte på kartan.
Sen blev vi invaderade av danska turister och bestämde oss för att dra oss vidare. Men först var det stigen tillbaka till bilen. Emelie skickade en varning till mig om en lös sten, så jag ställde mig på en annan och så var olyckan framme igen. Jag halkade, trillade baklänges och slog huvudet i en sten (och högra axeln samt rumpan i andra stenar). Smärtan som pulserade i skallen var, låt oss säga det milt, INTE SKÖN. Men jag hade tur, 2 cm längre ner så kanske inte jag hade suttit här just nu… Jag kanske hade fått besöka sjukhuset vi åkte förbi tidigare idag.
Mamma har jobbat som Penguin Warden i Manly ett par år nu som volontär, vilket betyder att hon gör jobbet med får inte betalt. Nu har även min lillasyster gått i samma bana som mamma. Jag är då officiell väskpassare.
Den korta versionen av vad hon gör är att se till att turister och annat löst folk inte stör pingvinerna när de är nya föräldrar eller när de byter päls. Under dessa perioder är pingvinerna extra känsliga. Mer om pingvinvoluntär
Den vanligaste frågan de får är ”När kommer pingvinerna?” Dessvärre visar inte pingvinerna hänsyn till folk som vill se dem, utan kommer när de känner för det, dock oftast efter solnedgången.
Jag har varit med mamma ett par gånger, men dessa kvällar har pingvinerna lyst med sin frånvaro. Skrev om detta i ett tidigare inlägg, Anonyma pingviner.
Nåväl, idag följde jag med igen. Jag bjöds på en vacker och solig kväll, ca 25 grader varmt och en ännu vackrare solnedgång. Och strax efter det så fick vi se en pingvin, den visade sig strax efter kl 20, sen gömde den sig under ”bryggan” i 20 min innan det var dags att lägga sig.
Och då menar jag bokstavligen skit. Som i bajs. Specifikt känguru bajs. Påminner om harlortar, men större. Och färskt.
Kan ju ha något med de tre kängurur som välkomnade oss när vi kom till campingen. Vackra djur. Men kan de inte gå på toa på ett ställe istället för överallt?
Ja, det blev promenad, precis som jag lovade. Men det blev inte vad jag trodde.
I måndags kväll tog jag en kort promenad till ett område här i närheten med massor med pokestops och ett pokegym på liten yta. Väl där passade jag på att gå in i skogen för att se vart vägarna leder till. Jag hittade då en bushwalk som på pokekartan (och google maps) inte såg så långt ut. 20 meter in på stigen insåg jag att jag 1, hade fel skor på mig och 2, det började bli mörkt och det fanns ingen belysning.
Så jag gjorde vad vanliga vettliga människor gör i dessa situationer, jag gick tillbaka.
När jag kom ut ur skogen träffade jag en en kille och vi pratade lite om bushwalkarna som fanns här, hur vackert stigen jag inte tog var etc. Han även varit i Norge och skulle vilja åka till Sverige, sommartid, för att cykla runt. Detta kändes som en vettig kille. Jag tackade vänligt för hans tips och bestämde mig att välja denna bushwalk en sval dag, dagtid.
Denna dagen var idag. Hårt snörade gympaskor, rosa Reebok om intresset finns, och gav mig av. In i skogen gick det, och in på bushwalken.
Jag kom fram till stället jag stannade på sist och började klättra neråt. Och neråt och neråt. En bergshäll här, en bergshäll där. Det var efter den tredje klättringen som jag började ana onåd. Va i helskotta har jag gett mig in i? Kommer jag någonsin att kunna komma ner i dalen? Och hur ska jag kunna komma upp igen?
Nåväl, svårare stig än detta kan det väl inte bli, tänkte jag naivt. Och så kommer nästa bergshäll som sluttar rakt ner och har en stor sten strax nedanför. Kanske enkelt för den lite mer erfarna bushwalkern, men för mig? Min första bushwalk sen förra semestern i Australien? Lägg därefter till en viss övervikt, som höjer risken för skador. Ja då har du mig.
Jag hasar, jag planerar, jag riskerar och jag tar det försiktigt. Efter en extra hög bergshäll, och efter att jag sett att det är en bit kvar till botten, så funderar jag allvarligt på att gå tillbaka igen. Upp, upp, upp och så pratar vi inte om detta något mer. Men när jag tittar upp inser jag att det inte går, jag kommer inte upp för denna bergshäll igen, med dessa platta och branta yta. Risken att trilla ner är överhängande.
Nåväl, jag får väl klara resten av vägen då.
Kommer ner till botten, tittar på lite vattendrag och hämtar andan. Hittar även ett Pokestop som jag glatt snurrar, och hittar även en Kangaskhan, den regionspecifika pokemonen här i Australien. Jag passade på att fånga den åt min vän, Anna-Carin, medan jag var i farten.
Sen var det dags att ta sig upp och tillbaka. Hemvägen, att komma upp på andra sidan, var lite av ett antiklimax. En stor besvikelse. Misstolka mig rätt, det var skönt att det inte var någon direkt utmaning, men det kändes lite konstigt med att vägen dit var jobbig men vägen upp var bara en massa trappsteg. Sen en stor väg.
Nåväl, jag överlevde resan. I efterhand så skulle det varit bra om jag kollat upp bushwalken INNAN jag begav mig ut på den. Då hade jag sett att den var klassificerad som en Grade 3, inte Grade 2 som jag är van vid.
Nåväl, lite bilder bjuder jag på. De syns inte så väl hur brandt det är på vissa ställen, men använd fantasin.
Andra veckan i Manly med mamma, men även idag blåste det för mkt för att pingvinerna ska behaga visa upp sig.
Pratade med en av de andra voluntärerna som bekräftade vad jag och syrran misstänkte. Det finns inga pingviner. Detta är bara en social klubb som gillar att umgås och köra bort folk från stranden för att de inte ska störa ”pingvinerna”.
Nåja, här kommer en bild från andra sidan Manly.
Blev lite sen middag idag då mamma var iväg på massage. Sen middag betydde ytterligare ett sällskap i form av en possum som stirrade ner på oss från trädet.
Daintree Rainforest visade upp sin vackraste sida idag, för med regn kommer grönska. Och grönt var det, och regnigt, väldigt mycket regn.
Vädret till trots hann vi med allt från ett wildlife habitat med massa djur (inklusive möjlighet att ta sin bild med koala, krokodilbebisar, ormar och fåglar), promenad på stranden vid Cape Tribulation där regnskogen möter barriärrevet, guidad regnskogspromenad och en krokodilkryssning utan spår av krokodiler. Det visar sig att inte ens krokodiler gillar spöregn. Go figure.
Och nej, jag såg inte solen en enda minut idag.
Restips Sydney och Australien 