Haj! Haj! Haj!

Sista dagen i Australien. Mamma, jag och Lars åker till stranden. En riktigt trevlig strand. Solen lyser. Havet glittrar. Sanden bränner.

Vi tog med egna solstolar till stranden och släpade dem till utvald strandbit. Ok, solstolarna väger nåt kilo och har en behändig stolväska så sååå farligt är det inte. Efter att vi boat in oss på vår strandplätt smiter jag iväg samma väg vi kom för att gå på damernas. Därefter tog jag svängen förbi rock poolen.

Jag har säkert orerat om rock pools tidigare, men de är så fantastiska att de tåls att talas om igen och igen och igen. Då undervattensströmmarna vanligtvis är ganska starka, och vågorna ganska höga, så är det lite svårt att simma i havet. Rock pools är simbassänger som finns i anslutning till många stränder i Australien. De är vanligtvis mellan 25 eller 50 meter långa och fyllda med havsvatten. Ibland, när man simmar där, kommer en extra hög våg och fyller på bassängen. Så dit gick jag för att jag ville simma lite.

När jag, en stund senare, kommer tillbaka till mamma och Lars försvinner alla människor ut havet. En båt åker ut och badvakterna ser till att även surfarna kommer till stranden. Idag är en varm, het, supersolig dag så detta är lite jobbigt. Det visar sig att badvakterna sett en haj lite längre ut. Båtar, badvakter på land med kikare, gummibåtar med badvakter och helikopter tillkallas och undersöker vattnet.

Efter ett tag börjar badsugna migrera ner mot vattnet igen, men kallas upp två gånger till. Detta är första gången jag varit med om att hajar har varit vid stranden. Och detta är varför du bör välja en strand som är bevakad av badvakter.

P.S. Vi fick i alla fall bada till sist, och bada gjorde vi. Sen blev det fish and chips innan hemfärd..

Plötsligt så händer det…

Nej, jag har inte vunnit på Triss (men skulle inte tacka nej till stor vinstlott).

Efter en hel dags cache letande stannade vi vid en badstrand i Blackwater. Och denna gång fanns det ingen gömd skatt. Denna gång var för mig. Jag slet av mig kläderna, pulsade fram i den varma sanden och kastade mig ut i vågorna.

20140129-180638.jpgMamma stod snällt på stranden och passade kassar och Lars var nere för ett kort dopp. Jag å andra sidan lekte med vågorna i en halvtimme (hade kunnat vara där mycket längre). Vågorna kastaste sig över mig, (kan erkänna att jag tog mig vatten över huvudet, höhö) och jag bara skrattade av lycka. Att vara i vattnet är definitivt en höjdpunkt med sommaren.

Första dagen Down Under

Jag hann inte ens vara i landet längre än 18 timmar innan ”olyckan” var framme…

Vi tar dagen från börjag. Släckte lampan vid 2-tiden som sov riktigt gott. Vaknade av mig själv runt halv tio, utvilad och glad. Efter en trevlig frukost med mamma och Lars (utomhus förstås) bestämde vi oss för att åka ner till Dee Why och för en strandpromenad. Redan här misstänker jag att en del av er redan gissat vad som kommer sen.

Mamma och Lars tyckte att det va lite kyligt ute, men i min bok är inte 26 grader speciellt kallt, om det inte är 26 F vi pratar om och inte 26 C som vi hade. Jag log trevligt mot dem och skakade roat på huvudet. Men de hade rätt i en sak, det blåste en hel del vilket skulle kunna medföra en väldigt blåsig promenad. Tog dock med mig badkläder utifall att vi ville bada. Nu borde hälften av er kunna gissa slutsatsen.

Bytte om till badkläder och prydde nederdelen med en sarong och tog av mig flip-flop-skorna och så gick vi hela stranden ner till andra sidan (vad kan det va? 1,5 km kanske?). Vattnet var behagligt, 21 C, blåsen var ljummen och livet var underbart. Ingen skollande hetta, bara ljummet och skönt och molningt med tunna moln som solen nästan lyser igenom. Ideallt promenadväder med andra ord.

Efter promenaden badade jag till och med, inte längre (för starta undervattensströmmar villket medförde att vågorna var 50% vatten 50% sand) men åh va skönt det var.

Det var ett par timmar senare, vid 18-tiden som jag började känna mig varm på ryggen. Sen insåg jag misstaget. Hade smörjt in fötte, ben, armar ansikte och hals. Men missade helt ryggen, jag hade ju tänkt att promenera i min klänning som har tyg i ryggen. Ja, då var man bränd igen, för första gången i år i alla fall och det måste ju betyda något…?

Morgondopp har guld i mun

Jag avskyr morgonen, på morgonen känner jag mig som en zombie vars enda tanke är hjärnor. Det hade nog varit lättare att gå upp om jag drack kaffe, men så är nu inte fallet…

Efter doppet i havet igår sa jag till mamma att jag ville göra om det på morgonen idag, och då skulle det bli före frukosten…

När vi är ute med vagnen ser rutinen utom som sådan. Mamma vaknar, ligger kvar i sängen. Lars vaknar, tar på sig kläderna i sängem och kliver över mig för att gå upp (jag vaknar till). Mamma klär på sig i sängen, kliver över mig och går ut. Jag är nu ganska vaken och ligger och mornar mig ett ta innan jag packar ihop min säng och år upp.

Idag mornade jag mig inte, jag vad istället mamma om mina badkläder och tog på mig dem. Sen satt jag ute tills mamma och Lars följde med till havet för ett morgondopp (Lars badade, mamma badade fötterna). Efter bade var jag klarvaken och redo för ännu en dag i vackra Victoria.

Dagen strand

Första gången på stranden under detta besök. Har inte riktigt velat åka hit tidigare då mina ben varit hårigare än brorsans (gick nästan att göra ett pa flätor av allt år, yuck!). Men idag blev det av.

Mamma och jag åkte till Dee Why beach för en härlig strandpromenad som vanligtvis tar ca 60 min, men som idag tog 90 min pga alla alger som så vackert dekorerade stranden. Men härligt var det, barfota gåendes på stranden med vågorna som lätt smeker mina smalben…

20130208-234840.jpg