Idag har det varit lite kallare och när mamma och jag kom hem från mc-köpet hoppade vi i poolen för att vatten är kul :).

Solen hade försvunnit från poolen och jag drabbades helt plötsligt av frossa (nej, jag har inte bränt mig, det var bara runt 25 grader idag och växlande molnighet). Men jag började frysa i vattnet, trots de 26,7 graderna. Så jag hoppade i SPAet du håller 38,5 grader och fick även ett glas port.

Nu känns allt mycket bättre.

P.S. Detta är porten som mamma kommer att ta med sig till mig i påsk 🙂

Igår följde jag med mamma till gymmet för ett pass med hennes PT, Jerry. Jag har träffat honom förr och det är alltid lika kul.

Vad som inte är lika kul är träningsvärken. Min träning i vinter ha bestått av massor med Zumba och modern linedancing och ett ynka pass BodyPump. Ni kan tänka er vilken träningsvärk jag har idag… Lår, framsidan, till viss del insidan, rumpan, bröst, triceps… Gah, skönt att veta att jag HAR muskler, mindre skönt att alla dessa värker.

Sen har det ju inte hjälpt att min älskade syster prickat in ALLA trappor hon kunnat hitta idag. Trappor till baren innan middagen, trappor ner till tåget, trappor upp från tåget (två omgångar med trapport), trappor upp och ner till Darling Harbour och sedan trappor från Darling Harbour till mamma och Lars bil (för rulltrappa kunde vi inte åka, det var för veklingar…).

Trappor, träningsvärk, alkohol och hög luftfuktighet = inte min grej… Morr Em.

Men det kommer nog inte att hindra mig från att följa med nästa gång mamma ska till hennes PT, träning behöver jag 🙂

Jag har pratat om denna bra förr. Den ser ut att vara i betong och bör således vara stabil. Och ja, bron är stabil i dess sanna bemärkelse.

Mitt problem med bron är att den sviktar, som om man går på en hängbro… Så jag går alltid extra sakta över denna bro, idag pratade jag med syrran så tankarna flög bort. Nästan…

Jag föredrar semester när Sverige har vinter, jag behöver sol och värme för att må bra.

Tidigare har en av villkoren till att jag kan vara ledig fem veckor den här årstiden varit att jag jobbar en eller ett par dagar på distans med sådant som ingen annan kan. Jag har visserligen bytt tjänst, men kan fortfarande lite jobb att slutföra. Då jag haft semester i min semester fick idag bli en jobbdag.

Trots nätverkskabel gick det riktigt långsamt att logga på dator, att komma åt mailen, att göra NÅGOT. Men jag skrev lite spännande ändringsbegäran och dyl innan internet dog. Och då kunde jag inte göra något längre. Så det blir till att jobba några timmar imorgon också, bläää.

Jag har på äldre dagar börjat ta ut svängarna både i kläder och i hår. Strax innan min resa till Australien så färgade jag håret turkost, lite lila och chockrosa. Jag gillar färg och mitt arbete tillåter att jag är lite udda.

När det kommer till klädsel gillar jag den lediga stilen, ledigt som i trikåklänningar och gärna i massa glada starka färger. Jag skulle aldrig någonsin gå runt i crocs (foppatofflor) och mjukisbyxor.

Nåväl, jag har fått en massa komplimanger gällande håret, klänningarna (som sytts av min bästa vän Anna-Carin men historien jag vill dela utspelades på restaurangen här i Alice Springs.

Detta hände
Mamma, Lars och jag dricker en förerink i baren medan vi väntar på att vårt bort ska bli klart. Jag sitter med ett glas rosé i handen då en dam i 50-årsåldern kommer fram till mig och frågar om jag är amerikan (flera gånger) och berömmer färgen på håret. Så långt, inget konstigt.

Sen vill hon ta foto tillsammans med mig. Ok, tänker jag, det är bara att spela med. Visst kan jag vara med på bild, håret är jäkligt snyggt tack vare min underbara frisör Tess på Hair Stars. Jag ler glatt, ber hennes man ta en bild på oss, pussar mig på håret, berömmer min individualitet och går därifrån.

Ok, lite senare (bara lite, hade fortfarande rosé kvar i glaset) kommer hon fram igen och vill skicka bilden. Jag försöker, men inställningarna i hennes telefon är inte helt korrekt och jag orkar inte fixa dem (hon hade en samsung så jag hade kunnat lösa det). Nåväl, vi skickade (felaktigt) iväg bilden till mig. Hon ber om att få pussa mitt hår igen, och gör det ett antal gånger… Jaja, glad att jag kunde glädja någon, men hade hellre sett att det var en snygg man i 40-års åldern men en udda upplevelse var det…

Lite dåligt med wifi här, hittade ett ställe vid Kings Canyon. Jag återkommer med inlägg så snart jag har mer permanent uppkoppling. Jag har inte glömt er 🙂

Så batteriet på min UP3 dött och låneladdaren inte kommer förrän i början av nästa vecka så lämnades den hemma idag. Efter att ha haft en variant av UP i 2,5 upptäcker jag inlärda beteenden som jag inte uppmärksammat förr.

Jag bär allt i min högra hand för att få ett bättre sving med min vänstra (inte helt okänt sen tidigare).

Jag öppnar upp appen regelbundet för att kolla steg, resultatet är 0. Varje gång.

Jag tar gärna omvägar för att få fler steg och har som målsättning att komma upp i 10000, utan har jag ingen koll.

Resultatet är att jag känner mig naken, jag ser min tomma handled och känner viss uppgivenhet. Men på tisdag är jag tillbaka från min resa i resan och då borde laddaren kommit 🙂

Jag fick tag i en konverter, så nu kommer min resa att bli dräglig 🙂

Väntar på att få gå på planet, fortfarande stressad, men har löst allt utom laddare till min Jawbone UP3. Fanns bara att köpa helt ny på Arlanda, och färgen var inte cool nog för det… Min underbara Anna-Carin har erbjudit sig att skicka (och låna ut) sin laddare om jag inte hittar en, då blir det ett par dagar utan stegräknare, och det ska jag nog överleva.

Pengar är bara pengar, den finns mer att växla. I värsta fall kan jag låna cash av mamma och ge henne mina kontanter nästa gång hon hälsar på.

Sen att jag inte ätit något sen kl 16 igår, tja den är en helt annan historia.