Sea-Kayak vid Fitzroy Island

På väg tillbaka med båten från Fitzroy Island och en heldag i vattnet.

Det är manetsäsong här i Cairns, vilket betyder att stingersuits (sparkdräkt, tight och inte det minsta säxigt) stod på menyn. Visst, man såg verkligen ALLT när den var på, mensen skyddar inte bara mot maneter, den agerar även solskydd 🙂

Nåväl, då jag var ensam fick jag åka med Drew, en av guiderna, vilket var både informativt och kul.

Nu kommer vi till kruxet. Havskajakerna är öppna med ryggstöd i tyg som man knäpper på. Jag har en stor, väldigt stor, rumpa. Detta medförde att jag inte fick ryggstödet i svanken som vanliga människor. Ok, tänker du, i-landsproblem.

Ja, det är det kanske. Men utan stöd i svanken lutade jag mig mot stödet. En sen då? Låt mig måla en bild. Du är på ett pass på gymmet och ska göra ”båten”. Ner med ryggen, upp med bena (eller skippa benen och bara sänk ryggen). Sen ska du göra paddelrörelser. Lägg på lite tyngd på dina paddlar. Gör detta 2 gånger á 1 timme.

Låt säga, det värker i mina stackars magmuskler…

Gillar inte stress

Ställde klockan på 06.00 för att hinna krama på mamma och Em och sedan äta frukost innan jag skulle hämtas kl 8 för en tripp till flygplatsen.

Kl 7 får jag ett sms om att föraren kommer om 5 min.

STRESS! Jag packade ihop det sista och hoppas att jag inte glömt något. Får se när jag kommer fram…

Internationella kvinnodagen

Och jag passar på att vara extra kvinnlig idag och göra sånt som män inte kan. Sådant som kvinnor i fertil ålder drabbas av, och oj vad jag har drabbats. Det tog mig fram till strax före middagen att bli människa och inte ligga kvidandes på soffan.

Men, å andra sidan har vissa bindor i Australien något som kallas Odd Spots med onödig fakta.

Visste ni t.ex. att råttor kan trampa vatten i 3 dygn, eller att David Bowie har en spindel uppkallad efter sig, eller att om du lyfter benen långsam så att du ligger på i kvicksand så kan du inte sjunka, eller vad sägs om lejonet i MGMs originallogotyp dödade sin djurskötare, eller att en helt fryst hummer kan återuppstå när den tinat (dock inte om den blev kokad först, av förklarliga skäl).

South on Albany, Berry

Em hade bokat bord på en urmysig restaurang i Berry, en station ifrån Gerringong, South on Albany. De har god mat, viner från trakten och en fantastisk desert. Vi åt och drack gott.

Bordet var bokat till kl 20.15 och pga lokaltrafiken (tåget kom till Berry 20.13 och det var ca 10 min promenad till restaurangen) så var vi lite sena, men detta var förvarnat.

Restaurangen är ganska liten, men hemtrevlig. Personalen hjälpsam och glad, priserna medeldyra, vinet runt 50 kr glaset. Det var dock ganska hög ljudnivå så jag hade lite svårt att höra nig själv eller Em när vi pratade.

Sen kom hemresan. Som sagt, lokaltrafiken är inte den bästa, nattbussen gick först kl  23.34, 90 minuter efter att efterrätten var konsumerad. Em ringde runt till olika taxibolag (det var ju trots allt vara 16 min bilresa enligt google maps). Men efter flera samtal med tre olika taxibolag fick vi ett prisförslag på 120 dollar, ca 800 kr. Lika mycket som middagen kostaden, och det kunde varken jag eller Em motivera. 

Så vi tackade för hjälpen och tog en promenad i stan, tanken var att vi skulle ha åkt tillbaka hit imorgon men nu har vi sett staden. Vackra byggnader och söta butiker, men shopping är inte min passion. 

Något som var öppet var en krog, men då jag var ganska så trött (bränd, mkt sol, fortfarande varmt, och jättetrött i huvudet) var jag inte upplagd för party party. Istället gick vi till tågstationen och väntade i över en timme på att bussen kom. Och busschauffören körde som att han stal den… Och vi fick åka gratis, så det kanske han gjorde…

Det som väntar…

Jag klarade nästan tre veckor, men idag hände det. Till idag har jag bara lyckats bli lätt rostad, men nu har jag brändt mig, regält!

Nacken och delar av ryggen är illröda och känns nu som element (lite behagligt nu på kvällen, mindre skönt inatt). Även pannan och näsan har fått lite för mycket av den goda varan. I badrumsspegeln påminde jag om ett stoppljus, men Em säger att man inte ser så mkt.

Man märker…

Ikväll blir det Aloe Vera i massor.

På äventyr i Gerringong?

Efter nästan 3 timmars resväg var jag och syrran framme i Gerringong, ett lite samhälle söder om Sydney.

Men, resan höll på att får en lustig riktning. Vi missade nästan vår hållplats, och sen hade vi svårt att hitta utgången. En av lokalinvånarna hjälpe oss att öppna dörren.

image

Sen gällde det att hitta vårt hotell, Park View Resort. Vägen dit varnades vi för gamlingar som korsar vägen och ankor med deras ungar. Jag tittade på Em och frågade vart vi hamnat, vad han försökte säga mig…

image

Ibland måste man gå på gatan för att klara sig

Och med detta vill jag få sagt att det är dåligt med trottoarer här. Och finns trottoarer kan de avslutas abrupt utan förvaring, som min morbror upptäckte när han fick till Chatswood (vilket för övrigt tar ca 2,5 timme för en sån som mig).

Det gångvägar för fotgängare som påträffas i bostadsområden känns mer som en eftertanke. Ojdå, så alla kör inte bil överallt? Och, då går vi en liten gångväg här i gräset mellan husen och vägen, 50 cm borde räcka, folk tar ju bilen…

Så för att komma någonstans måste man gå på gatan.

Trodde du att jag syftade på något annat? För att citera Game of Thrones: Shame, shame, shame.