Hemma igen. Känns bra. Trött. Efter uppackning blev det bad och kast med boll med mamma. Trött. 150 mil på fyra dagar är mycket biltid. Australien supervackert. Säng. Eget rum = skönt. Rum utan mygg som klättrar in under nattlinnet och biter benen, underbart.
Här, ett bildgalleri över vår resa.
Efter en låååååång dag i bilen följt av fulla campingplatser så landade vi i skymningen på Kioloa Holiday Park, inte den vanliga typen av campingplats vi brukar landa på.
Men det fanns riktiga toaletter, som man kunde spola och allt, samt duschar och en pool. Pga den sena ankomsten hann jag dock inte nyttja poolen, men toaletten användes flitigt. Det visade sig att jag varit här förr, den enda gången en vän hakat på resan down under.
Trots massor av folk hade vi besök av kängurur medan vi packade upp vagnen och på till kvällsmaten kom en massa possums som spanade inte vår mat. De grovdiskade även åt oss under natten och försökte ta hand om våra sopor (Lars låste in soporna efter det). Till frukost blev det serenad från papegojorna, de ville inte leka med mig då jag vägrade att mata dem, men de lekte med de andra barnen på gården.
Det är lite mulet nu på morgonen, men bada ska jag göra innan vi beger oss tillbaka till Sydney. Trots molnigheten så är det riktigt varmt och skönt ute.
Gårdagens campingplats, Tom Groggin campgrounds vid Mt Kosciusko i Snowy Mountains. Landskapet är så vackert här, men i slutet av januari är det såklart ingen snö här. Januari är ju mitt i sommaren.
Att svåra i campingvagnen är definitivt att föredra framför under vagnen (som är som att tälta, inte min grej alls), men det är inte utan sina nackdelar. En av dessa är att jag sover nedanför mamma och Lars säng. Det betyder att om någon behöver besöka toan under natten, eller gå upp tidigare än jag på morgonen, så måste de kliva över mig. OCH se till att inte trampa på mina ben (spoiler, det gör ont).
Igår kväll gjorde jag en deal med dem. Om vi kunde bada i vattendraget intill campingplatsen innan vi begav oss på morgonen så lovade jag att packa ihop min sovplats när de klättrat över mig på morgonen. Och det var så jag gick upp 6.45 på morgonen och detta välkomnade mig.
Och då menar jag bokstavligen skit. Som i bajs. Specifikt känguru bajs. Påminner om harlortar, men större. Och färskt.
Kan ju ha något med de tre kängurur som välkomnade oss när vi kom till campingen. Vackra djur. Men kan de inte gå på toa på ett ställe istället för överallt?
Ut på campingresa, kort paus för dagens geocaching (mamma och Lars) och Pokemon Go för mig.
I Mudgee bodde vi i en hage, och vi var helt ensamma där, om vi bortser från flugor, fåglar, flygande myror, kängurur, wombats och kor. Ok, korna är in en annan hage.
Nämnde jag att det är en fungerade bondgård med kor. Och kor vill ha gräs och dessa flyttas runt i alla hagarna, lediga hagar blir campingplatsen. Riktigt vackert, de bilderna 🙂
Efter en hel dags vinprovning, ostprovning och njutning av Mudgee kom vi tillbaka till vår campingplats.
Och vad säger kväll bättre en drink. Och då mammas barskåp inte är som mina bästa vänners (Feta Draken har MASSOR med smaskiga drinkar) så förberedde jag Alger i poolen. Det ser lite giftigare ut utan is och i dessa glas, men smaken var det inget fel på 🙂
Jag önskar att jag kunde dela med mig av vad jag ser just nu. Inte min mobil och denna app, utan utsikten från vår campingplats.
Det är bara så mycket synliga stjärnor på himlen just nu. Hela himmelen är full av dem. Starka stjärnor och lite svagare kluster. Jag önskar att jag kunde mer om stjärnbilder, stjärnor och dyl men de enda jag känner till här är Orion (som även syns i Sverige) och Southern Cross (som inte syns i Sverige).
Godnatt kära Sverige.
P.S. Passerade 50 timmar utan alkohol, sen blev det ett glas rosévin under stjärnorna…
Myggor är otäcka hemska varelser som suger ens blod och ger ett kliande medel i utbyte.
Jag kan dela med mig av mitt blod, men när betten kliar så mycket att jag nästan förlorar allt vett jag har kvar sätter jag ner foten.
På med antimyggmedel och hoppas på det bästa…
Kvart över sju på kvällen och fortfarande 30 grader varmt. Livet är härligt.
Något som inte är lika kul är dessa cikador. De påminner lite om en borr som går och går och går. De slutar ju aldrig spela. Som tur var är de en liten bit bort, så jag behöver inte gå i cikadaregnet i alla fall…
Så jag tar mig ett glas rosé, tar upp min bok och läser lite innan Lars och mamma börjar med middagen. Rosmarinkryddat lamm står på menyn, dreggelar redan.
Restips Sydney och Australien 